Apornas planet
(Planet of the Apes)

Återigen är det dags för oss att ta en titt genom skrattspegeln och se hur livet vore i en värld där människan inte är den dominerande arten.
Förra gången gick den gamle vapendåren Charlton Heston omkring i helskägg och förbannade mänsklighetens dårskap.
Nu är det dags för Mark Wahlberg att axla manteln som mänsklighetens försvarare i en tid av fientliga primater.

Tim Roth i rollen som Thade i "Apornas planet" © 20th Century Fox

Denna gång är det Hollywoods galne geni Tim Burton som står för regin och som vanligt har han inte sparat på krutet när han visualiserat apornas planet.
Det är enastående snyggt och vissa av aporna är verkligen mycket trovärdiga, vissa spelas till och med av apor.

Handlingen skiljer sig en del från 1968 års förlaga, och ett stort misstag är att Burton tagit bort stora delar av förhållandet mellan apor och människor.
I ursprungsfilmen kunde männsikorna inte tala och ansågs därför vara dumma själlösa djur. Här talar människor och apor samma språk och borde därför sedan länge ha insett att de bägge har ett intellekt och en själ. Fast vem bryr sig om sådan petitesser när storartad matinéunderhållning bjuds? Apornas Planet är verkligen en sån där film som det är roligt att se.
Den är oerhört snyggt kostymerad och underhållande ända till slutet, utan särskilt mycket dödtid.

Skådespelarna är duktiga.
Tim Roth som den maktgalne general Thade är mycket övertygande och det är svårt att tänka sig att han inte kopplade av med en rejäl klase Chiquitas gulaste efter en lång dags filmande.
Det är också mycket svårt att känna igen något av Tim Roth under masken. Helena Bonham Carter gör bra ifrån sig som människorättsaktivisten Ari även om hennes mask kanske är den sämsta i hela filmen och ger Janet Jackson-vibbar.
Mark Wahlberg är kanske lite för träig och lite väl glassigt snygg för att jag skall ta honom riktigt på allvar. Han gjorde mycket bättre ifrån sig i "Boogie Nights", men han förstör åtminstone inte filmen. Charlton Heston gjorde ett betydligt starkare intyck på sin tid.

Hur som helst, Tim Burton har än en gång lämnat ifrån sig nära två timmar oerhörd underhållning. Helt klart är att Apornas planet är sommarens stora film och väl värd att ses.

Innehållsförteckning:
Rymdskepp
Apor
Människor
En kamp för livet på en fientlig planet
Lysande kostymer
Fantastisk scenografi

Svensk premiär: 1 augusti 2001

Harald Åberg : 01-07-31