|
Apocalypse Now Redux
I dessa dagar är det mer regel än undantag att filmer
släpps i nya och förbättrade versioner.
Den förnuftige drar i de flesta fall öronen åt sig
redan när regissören talar om digitaleffekternas nya möjligheter
och en uppfräschning till 2001 års standard.
Att vifta bort Francis Ford Coppola när han kommer dragandes
med 53 minuter extra krigsvansinne görs däremot inte i
en handvändning.
Att ge sig in och ändra på den hyllade originalversionen
från 1979 kan inte ha varit ett lätt projekt. Dock har
Coppola lyckats på ett mycket smidigt sätt göra
nya övergångar i filmen samt smyga in nya scener på
flera ställen.
Många gånger satt jag och kom på mig själv
med att undra om en given scen var kvar från originalet eller
något helt nytt.
Inte bara serveras vi helt nya scener - som mötet med de strandsatta
playboymodellerna från depåbasen eller den franska plantageägarfamiljen
som försvarar sina ägor till sista blodsdroppen - klassiska
scener har också fått tillägg. Som till exempel
när kapten Willard (Martin Sheen) stjäl den galne
överste Kilgores (Robert Duvall) surfbräda.
 |
| © Miramax |
Grundtesen i Apocalypse Now kan sägas vara att krig är
vansinne.
I synnerhet Vietnamkriget.
För att citera den mystiske överste Kurtz (Marlon Brando)
"Vi tränar unga män att släppa eld på
människor, men vi tillåter dem inte att skriva 'fuck'
på sina flygplan eftersom det vore stötande."
Just Kurtz representerar mycket väl det militära dilemmat.
Hans metoder anses stötande och själv anses han långt
utom kontroll så militärledningen sätter kapten
Willard på att eliminera honom.
Att man i ett krig kan riskera ett flertal mäns liv bara för
att döda en av sina egna är kanske ett tecken på
det yttersta vansinnet.
Willard färdas uppför Nung-floden i en liten patrullbåt,
där besättningen med sina egenskaper och egenheter utgör
hela världen. Omkring dem rullar kriget på utan mänskliga
hänsynstaganden och huvudpersonerna får möta de
mest märkliga och, i vissa fall, omänskliga individer.
Ju längre upp för floden vi färdas desto vansinnigare
blir omständigheterna och desto större blir påfrestningarna
på besättningen. Ändå dras de hela tiden oundvikligen
mot uppgörelsen med överste Kurtz.
Det är här filmen, enligt mig, har sin svagaste punkt.
Under två och en halv timme har översten utmålats
som en demonisk, intensiv och extraordinär person. När
vi till sist möter honom är det i skepnaden av en småfet
och trött Marlon Brando. Det släpiga talet från
Gudfadern känns livstrött och utknarkat i Kurtz
mun.
Detta skall inte tas som ett tecken på att slutet är
en katastrof, särskilt med tillagda klipp och scener har det
blivit mycket suggestivt och engagerande.
Tyvärr når det dock fortfarande inte upp till att bli
ett klimax för en film som Apocalypse, även om jag inte
kan föreställa mig vad som skulle gjort det.
Att få chansen att se Apocalypse Now på storduk är
bara det värt biljettpriset och man skall inte låta sig
avskräckas av filmens längd. Coppola med ensamble bär
mer än väl filmen igenom de tre timmarna och sjutton minuterna.
Jag kan nämna filmer som inte klarat av ens hälften.
Innehållsförteckning:
Vansinne
Vedermödor
Wagner
Svensk premiär: 31 augusti 2001
Harald
Åberg : 01-08-30
|
