Det här ser ju så roligt ut att jag nästan ångrar att jag inte såg hela filmen. © Universal Pictures

Ok, för att ni inte skall tro att jag är en sån där typisk filmrecensent som sågar alla bra filmer på rutin, medan jag hyllar stumma svartvita tjeckiska dockfilmer om homosexuella buddhistmunkar så vill jag bara säga att sån är jag inte alls.
Jag har bara så infernaliskt svårt för pinsamhetskomedier.
Det går inte att förklara för mig vad som är så roligt med folk som hamnar i pinsamma situationer och sedan metodiskt förvärrar dem genom att inte ha vett nog att ta på sig byxorna så de sitter uppe när de skall ut på stan.
"American Pie: The Wedding" är en film som förutsätter att du är mental dvärg nog för att skratta åt den typen av karaktärer.

Låt mig redogöra för de första tolv minuterna så ni förstår vad jag menar.
Det börjar med att Jim (spelad av Jason Biggs - som jag personligen hoppas får ett nytt jobb efter den här filmen så vi slipper se "American Pie 4: American Pregnancy") sitter på en restaurang och skall fira till sin flickvän Michelle, spelad av Allyson Hannigan. Michelle, som tydligen är nymfoman, får för sig att Jim vill att hon skall suga av honom under bordet. Att Michelle är nymfoman förstår vi genom att hon hela tiden ser småkåt och spelevinkig ut, som en korsning mellan Caroline af Ugglas på extacy och Filip Hammar på anställningsintervju.
In på restaurangen kommer Jims pappa med ringen, för Jim glömde den hemma, och nu skall Jim sitta och se oberörd ut medan Michelle spelar läppfandango på hans ädlare delar. Jag vet inte hur det går till hemma hos er men i min värld dog fellatio som skämt efter att polisskolanfilmerna kört det i varje installation (två gånger i "Polisskolan 2" tror jag).
Eftersom Jims pappa är lika dum som de som betalar för att gå in och se på den här filmen så fattar han inte att något är på tok förrän den svårt stönande Jim, av någon anledning som jag missade då jag var koncentrerad på att hitta närmaste nödutgång, reser sig upp med byxorna nere vid fotknölarna.
Nu är jag inte begiven på den sortens aktiviteter, men om jag skulle snaska åderpåle under en bordsduk så ser jag inte anledningen till varför jag skulle försöka få av honom byxorna…Att öppna gylfen måste väl för guds skull räcka? Jag förstår inte ens hur Michelle lyckades tråckla byxorna ner förbi den röv som Jim så duktigt planterat på stolen.
Nog tid spenderat med att tänka på det ämnet, poängen är att lustifikationer uppstår när Jim står iklädd kalsonger (uppenbarligen var byxorna ett hinder för oralsexet men inte kalsongerna, eller så var bara producenten rädd att uppröra någons amerikans föräldrar genom att visa en snopp) ännu lustigare blir det när han får stånd (för det fick han inte av att hans flickvän gjorde "det där stygga"?).

Här tänker jag korkat nog:
"Det värsta är nog över nu… nu blir det bara lite trams i ytterligare en och en halv timme."
Ny scen:
Lysningsmiddag hemma hos Jims föräldrar. Allys föräldrar, som aldrig träffat den pojke deras dotter idkat kaninimitationer med i snart tre år, är på väg.
Alla är glada att den jobbige kompisen Stiffler, Sean William Scott i den roll som skapat och definierat hans karriär, inte är på väg för han är inte bjuden.
Allys föräldrar kommer och har med sig sina hundar.
Stiffler kommer och yttrar något som lät som "däng mina ballar och servera dem som milkshake" men översättare hade barmhärtigt nog valt att texta med "Kyss mig i röven, nu får det vara nog" (ett uttalande som jag var beredd att skriva under på).
Jim måste byta om för hans kläder är inte fina nog åt svärföräldrarna, eller om han hade smulor/spermafläckar/bajs på skjortan…Jag vill inte minnas så noga.
Den som inte ser vilket skämt som läggs upp för är så dum att han eller hon förmodligen kan sitta igenom hela filmen och småfnissa som en frontallobotomerad schimpans.
Jag såg vilket skämt det var och gick.
Smärtan i min kropp var för svår, jag är ledsen, men det var det eller att gräva ut mina ögon med bara fingrarna och stoppa dem i öronen för att blockera alla intryck från filmen.

Som tur är (?) så finns den scenen återgiven på filmens hemsida, så jag kan tala om för er att ni gissade rätt, precis som jag.
Stiffler får tårtgrädde i skrevet och en av hundarna hoppar på för att slicka bort det. Jim (som ännu inte lärt sig att midjan på byxorna hör hemma straxt nedanför naveln och inte straxt nedanför knäna) försöker brotta bort hunden genom att ställa sig på knä direkt bakom den och koppla ett rejält partärgrepp.
Michelles föräldrar kommer in medan deras svärson och hans kompis ser ut att sodomera hunden å det grövsta.
Jag såg skämtet, men jag kunde bara inte skratta.
Förmodligen kommer jag aldrig mer att kunna det.

Innehållsförteckning:
Oralsexskämt
Sätta-på-svärföräldrarnas-hundar-skämt
Könshår som flyger omkring och hamnar i munnar
Pinsamheter

Svensk premiär: 5 september 2003