Låt er inte luras av att det är en stillbild, Brosnans och Hayeks passion är lika stel i filmen. © SF

Det börjar nämligen i slutet. I en bra inledning får vi följa våra mästertjuvar i deras sista stöt. En jättediamant stjäls och på köpet förnedras den FBI-agent som jagat Max (Pierce Brosnan) i sju år.
När nu den sista stöten är avklarad är det dags att dra sig tillbaka till en paradisö i Västindien, men när det visar sig att en annan jättediamant ska visas upp i närheten så börjar det klia i fingrarna på Max - är han på ön för att dra sig tillbaka eller har han bara en ny stöt på gång?

Här ligger filmens enda originella dilemma - vad gör man som gammal mästertjuv för att roa sig när man tröttnat på att äta hummer, titta på solnedgången och lära sig paraplydrinkars namn? Det kanske inte är så lätt att dra sig tillbaka egentligen. Och inte blir det lättare när FBI-agenten (Woody Harrelson) dyker upp för att hämnas.

Woody Harrelson är i mitt tycke en skådis som kan lyfta i princip vilken film som helst, så även denna - hade det inte varit för honom hade den här filmen varit mycket tråkigare än vad den nu faktiskt är. Då är det bara synd att paret Pierce Brosnan/Salma Hayek inte fungerar alls. Personkemin saknas helt.
De känns inte alls som ett älskande par, och inte ens under pistolhot kan man påstå att de är särskilt bra skådisar när det kommer till känslor och sånt krafs.

Ett annat problem med filmen är stötarna.
Visst är de ganska finurligt gjorda, men en stor del av nöjet med såna här filmer är all minutiös planering inför kupperna och det saknas i princip helt här filmen - det blir lite som sex utan förspel, eller va fan, det blir som en cigarett i sängen utan sexet. Istället får vi följa Salma Hayeks vedermödor med altansnickeri och äktenskapsförord och det känns inte riktigt lika roligt. För övrigt kan man ha både en och två synpunkter på att halva filmen mest verkar vara ett tillfälle att få visa upp Salma Hayek i diverse minimala utstyrslar.

I slutändan tar filmens för- och nackdelar ut varandra till en hyggligt underhållande axelryckning. De originella element som finns slarvas tyvärr bort bland såna som inte är originella alls, men Woody Harrelson lyfter filmen och bjuder på en del roliga scener. Och inte ens Pierce Brosnan lyckas förstöra de små spänningselement som automatiskt följer med i en film om den sista stöten - när det är dags att stjäla saker kan han göra det han är bra på och strunta i det han inte kan, till exempel att försöka gestalta känslor.

Innehållsförteckning:
Hi Hat-musik
Diamantglitter
Lättklädd Salma Hayek
Det är viktigt att ha en hobby
"Jag vill också bo på en strand i Västindien"

Svensk premiär: 1 april 2005