Om en pojke
(About a boy)

Jag älskar den nya Hugh Grant - snygg, senig, friserad och nästan helt stamnings- och humningsfri.
Den uppdaterade "Hugh 2002" dyker upp i den tredje Nick Hornby-filmatiseringen "Om en pojke".
Efter att ha behandlat fotbollsnörden och musiknörden har turen nu kommit till den välbärgade ego-singeln Will, som alltså spelas av Hugh Grant.

Hugh Grant har god hand med barn. © UIP

Will är en man som gillar att göra ingenting tillsammans med sig själv. När han träffar andra människor är de oftast frisörer, expediter eller kypare.
Eller snygga kvinnor som han snart tröttnar på att dejta.
Eller som han säger själv: "A persons life is like a TV-show. I'm the star of the Will Show and the Will Show is not an ensemble drama."
Efter att ha blivit dumpad på ett skönt sätt (jovisst!) av en ensamstående kvinna bestämmer han sig för att i fortsättningen satsa på förhållanden med ensamma morsor. De är ju så tacksamma och lätta att ha att göra med.
För att få tillträde till de ensamma föräldrarnas möten, där det ju måste finnas oändliga raggningsmöjligheter, uppfinner Will en tvåårig son åt sig själv.
Men snart, hux flux, finns i stället en livs levande tolvårig pojke i Wills inrutade och ganska ospännande liv.
Pojken heter Marcus (Nicholas Hoult) och vägrar att lämna Wills dörrklocka i fred.
Och sen säger jag inte mer.

Okej, bara några saker till. "Om en pojke" är rolig, lite sorglig och luktar Scrooge. Ni vet den där sura Dickens-gubben som får påhälsning av en ängel i juletid.
Skådespelarna är bra rakt igenom.
Extra plus i kanten får Toni Collette som den minst sagt instabila hippiemorsan Fiona.

Innehållsförteckning:
Falsksång
Död and
Mammor
Skolångest
Hemstickat
Produktplacering

Svensk premiär: 7 juni 2002

Helena Sahlsten : 02-06-05