"Sju svärdsmän från berget Tian" heter en populär kinesisk wuxia-roman som är en del i serien om Himlaberget av Liang Yu Sheng.
Den bär likheter med andra filmer i den svärssvingande genre som kallas "wuxia". Filmer som "Crouching Tiger, Hidden Dragon" och "Hero".
Det handlar om mäktiga krigare med övernaturliga krafter, legendariska svärd med fantasieggande namn och hisnande akrobatik.

Den här gothiga bruden är kanske en av de tuffaste skurkhantlangarna på länge. © Sandrew metronome

Man måste dock erkänna att någonting saknas.
Berättelsen om hur den onde generalen Eldvind tillsammans med sin armé på den nya Quing-dynastins order nedkämpar alla som utövar stridskonster, och till sist möter på motstånd i en liten by som skyddas av de legendariska sju svärdskämparna (en av dem är en kvinna) från Himlaberget, känns väldigt plottrig och svårbegriplig. Kanske beror det på att man fått gå hårt fram i den litterära förlagan och strukit allt man funnit irrelevant.

I fallet med "Seven Swords" tycks det som om regissören Hark Tsui har förutsatt att alla ändå har läst boken och har ingående kunskaper i Quing-dynastins politik och grupperingar, därför har han koncentrerat sig på vad han tycker är de göttigaste bitarna, svärdsfighterna.
För att sedan fylla ut filmen lite mer så har det lagts till slumpmässigt utvalda scener med dialog som förväntas förklara vilka alla de här personerna är.

Vilket är synd, för fotot är läckert (om än inte lika fantastiskt som i "Hero" och "Flying Daggers") och det är inte något fel på fantasin som gått till att skapa de olika svärden. I västerlandet är ett svärd ett svärd. En spetsig pinne som man petar in i de mjuka delarna av bönder med.
På sin höjd kanske man får Tolkien-fnatt och slänger på en döskalle med horn vid hjaltet. I "Seven Swords" är svärd magiska varelser som kan se ut hur som helst. Ett ser ut som ett cricketslagträ, ett annat har spetsar i båda ändar och ett handtag som glider längs bladet. De heter fantasieggande saker som "Draksvärdet" och "Förgänglighetens svärd" och sticks in i onda skurkar med namn som "Svartsprit" och "Pestget".

Skurkarna är faktiskt mycket läckrare än i någon annan wuxia-film jag sett. De har lika fantasieggande vapen som hjältarna och ser ut som en blandning mellan The Crow, Darth Maul och svartalver från något högbudgetlajv.

Det är så svårt att veta vad man egentligen ska tycka om den här filmen. Samtidigt som jag skulle vilja såga den eftersom en stor del av tiden gick åt till att sitta och undra "Vad fan är det som händer, vem är han och var kom hästen ifrån?" så kan jag inte hjälpa att bli kär i rakbladskantade mördarparasoller, kastade sköldar med roterande klingor, svärd som sitter fast på svärd och oerhört snygg koreografi.
Mitt tips är att se "Seven Swords" med ett öppet sinne och så få förväntningar som möjligt. Se också till att du gillar akrobatik med svärd mer än du gillar en begriplig handling.

Innehållsförteckning:
Ofattbart coola vapen
Grymma och hjärtlösa gothskurkar
Maffiga scenerier
Snyggt foto

Svensk premiär: 13 januari 2006