Det hotell där Chow bor och där filmen till mesta del utspelar sig, vackert fångat av Christopher Doyles kamera. © Triangelfilm

Det är en förvirrande film.
Jag tyckte att det då och då var svårt att hänga med i föregångaren, då den på många vis förutsatte att man hade en viss förförståelse.
Det låga tempot och den sparsmakade berättarstilen återfinns även i "2046", men för att kompensera det faktum att man gått från "In the Mood for Loves" våldsamt undertryckta erotik till "knullande kineser i kreativa bildvinklar" så har man förlagt filmen på tre tidsaxlar istället.

Precis som med föregångaren har jag svårt att förhålla mig till "2046".
Filmen är sanslöst snyggt fotograferad och stilsäkert musiksatt med sval bossa nova. Skådespelerier är utmärkt och visst är det kul att få se en film som utmanar ens intellekt en smula. Men ändå så blir kontentan av filmen att man inte riktigt förstår vad som utspelar sig på duken. Man sitter där i sin förvirring och undrar vad de håller på med.

Handlingen är i stort en fortsättning på "In the Mood for Love". Chow, journalisten som var ena huvudpersonen i den förra filmen, har här lämnat Singapore för Hong Kong och lever ut sin bitterhet över förlorad kärlek genom att vara stadens mesta casanova. Han försörjer sig på att skriva erotiska sciencefiction-noveller och en av hans storsäljare är berättelsen som handlar om 2046.
2046 är såväl ett årtal som ett begrepp och en plats. Ett mystiskt tåg färdas till och från 2046, dit alla vill för att få återuppleva sitt förflutna.
Dessutom bor Chow i rum 2047 på ett hotell, då 2046 var under renovering när han flyttade in, och i grannrummet dyker det då och då upp spännande kvinnor som på ett eller annat sätt attraherar Chow.
Filmen klipper mellan Chows förflutna, hans scienceficition-värld och tre julaftnar i hans nutid som playboy.

Något som kan vara intressant att notera är för övrigt att "2046", trots att den är en halvtimme längre än föregångaren, känns som den kortare filmen av de två. Kanske är handlingen trots allt mer linjär och lättare att följa, eller så är de svepande långsamma kameraåkningarna färre.

Chow träffar kvinnor och har olika sorters relationer till dem.
Han har delvis ett gott hjärta, men är samtidigt ett misogynistiskt svin.
Han vägrar låta sig bindas av kvinnor och sårar de som vill komma honom nära. Till exempel envisas han med att betala lyxprostituerade Bai Ling trots att hon slutar ta kunder och bara vill vara ihop med Chow. Dessutom fortsätter han träffa andra kvinnor. Jag förstår aldrig riktigt varför men antar att det är för att Chow inte kan släppa kärleken till någon av kvinnorna från sitt förflutna.

Precis som i "In the Mood for Love" så är det Christopher Doyles foto som lyfter "2046" det där extra steget. Det är en film som säkerligen kommer att bli obligatorisk i framtida fotoskolor bara för att lära ut hur man med små cinematografiska medel kan skapa oerhörda spänningar i bildrutorna.

Innehållsförteckning:
Skum SF
Skumma kärleksaffärer
Smärtsamt vackert foto

Svensk premiär: 17 december 2004