De vilseförda - Kate Atkinson

(Inbunden, Forum, 2005, 282 s.)

Kate Atkinson kommer med sin fjärde roman på svenska, efter ett uppehåll på fem år.
Denna gång blandar hon friskt mellan kriminalroman och skönlitteratur. Jag misstänker att den svenska titeln, "De vilseförda", syftar på de barn vars fall berättelserna bygger på. Den engelska titeln "Case histories" drar berättelsen mer åt kriminalromanen, med syftning på privatdetektiven Jackson Brodies fall.

Bokens huvudperson Jackson Brodie är före detta militär och polis. En gruvarbetarson från Skottland som numera försörjer sig som privatdetektiv. Hans första fall var att leta reda på en försvunnen katt åt en äldre dam och fortfarande ringer hon till honom så fort hon märker att någon av hennes otaliga katter har försvunnit.
Fallet med den första försvunna katten var hans första misslyckande som privatdetektiv och han har ännu inte hittat några av de andra katterna, men besöker ändå den gamla damen med jämna mellanrum. Det är både hans styrka och svaghet som privatdetektiv, att han blir personligt engagerad i sina klienters fall. Den gamla damen och hennes katter kommer dessutom att bli en katalysator både för Jackson Brodie och för ett av fallen nedan.

Romanen har tre grundhistorier som alla handlar om försvunna flickor i Cambridge. Så småningom knyts de samman för läsaren och i viss mån också för Jackson Brodie.

I familjen Land försvinner älsklingssystern och älsklingsdottern Olivia tre år gammal. 34 år senare gör två av hennes systrar en väldigt märklig upptäckt bland faderns kvarlåtenskaper. De kontaktar Jackson Brodie och ber honom att undersöka vad som egentligen kan ha hänt deras syster.

Michelle hoppade av skolan när hon blev med barn och livet som 18-årig mamma blev inte riktigt som hon tänkt sig. Till slut så hamnar hon i fängelse och hennes dotter försvinner ur hennes liv. Tjugofem år senare kommer Michelles syster till Jackson Brodie och ber honom leta reda på hennes systerdotter, som rymde från sina farföräldrar vid femton års ålder.

Theo Wyre oroade sig ständigt för sin dotter Laura och ogillade att hon arbetade sena kvällar på en pub så han övertalade henne att jobba på hans advokatbyrå under hennes sista sommar före universitetsstudierna. Lauras första dag på jobbet slutade dock med en tragedi då en ensam man kom in på advokatbyrån och hugger vilt omkring sig med en kniv. Tio år efter katastrofen lever Theo fortfarande i det förgångna och även han tar kontakt med Jackson Brodie för att få upp spår efter mannen med kniven, eftersom polisen inte lyckats med det.

Jackson Brodie själv oroar sig för sin åttaåriga dotter, läser franska på kvällarna och längtar efter att få flytta till Frankrike samt misstänker att någon försöker mörda honom.

Jag läste Kate Atkinsons första roman med förtjusning, men den andra upplevde jag som en sämre kopia av den första så när den tredje kom så kände jag mig inte lockad alls. Denna roman bryter i alla fall helt med de första två. Även om det tar ett tag att ta sig in i berättelserna så blir de till slut en provkarta över mänskligt beteende och sammanfogas till en bra bok.

Atkinson låter de olika berättelserna växelvis få sina egna kapitel och ger läsaren den allvetande rollen. De olika barnen reagerar alla på skilda sätt på sin uppväxt. Några klarar sig bra på ytan, medan en annan har en inre styrka och ett yttre kaos. Det är kärlek och bristen på kärlek som formar dem, även om kärleken inte alltid är det som räddar dem från tragedier.
Trots det så är det en kriminalroman där nästan alla tåtar binds ihop mot slutet.

Innehållsförteckning:
Barn som råkar illa ut
Oroliga föräldrar
Grymma föräldrar
Ignoranta föräldrar

Kate Atkinson © Foto: Peter Ross

Kate Atkinson är född i York och numera bosatt i Edinburgh. Hon debuterade med romanen "I muséets dolda vrår" som utsågs till årets bok i Storbritannien 1995. "De vilseförda" är hennes fjärde bok.

Andra böcker av författaren:
I muséets dolda vrår 1997
Mänsklig krocket 1997
Känslomässigt udda 2000

Övriga bokfakta:
"De vilseförda" kom ut på Forum i april 2005. Boken heter i original "Case histories" och översättningen till svenska är gjord av Lena Torndahl.