Priset på vatten i Finistère - Bodil Malmsten

(Inbunden, Albert Bonniers Förlag, 2001, 239 s.)

Bodil Malmsten flyr från ett folkhem som gått i kras och hamnar i en by i Bretagne där hon tampas med sin trädgård, en rasistisk nästan-förälskelse och den benhårda madame C som vill att hon skall skriva en bok om idyllen Finistère - finis terrae - världens ände.
Bodil tampas också med det franska språket och kallar envist sin hantverkare för "herr Homofil", liksom hon tampas med skadedjur och syndafloden som hotar de omsorgsfullt planterade tulpanplantorna.
Mest av allt tampas hon med denna bok.

Merparten av boken handlar om trädgårdsarbete och vådan av att inte behärska de franska kindkyssarnas koreografi.
Om att vara en udda, men välkommen främling i ett främmande land. Om det nya och det gamla.
Glädjen över huset, trädgården, människorna, ostronen och tulpanerna.
Det lilla livet, det nya livet.

Men där finns också sorg, ilska och gungflyn där marken sviktar.
Monsieur Le R som bjuder henne på Kameliafest och just skall bli "du" istället för "ni" men visar sig vara en som inte tycker om fel sorts främlingar i sin mimosaidyll.
Madame C:s mörkhyade son som gör rapp-låtar om sina anmälningar till EU-domstolen efter varje gång gränspolisen misshandlat honom.
Sorgen över att det forna hemlandet nu är det land där hon är ett slags rättshaverist och där det folkhem som morfars valkiga nävar var med att bygga upp nu har rivits ner sten för sten.
Arvet i henne själv från farmor och momma som från olika samhällsklasser slåss om hennes lojalitet.
Hennes generations egoism och svek.

Men boken handlar också om futtigheterna - som våndan över boken som skall skrivas, för brödfödan och inget annat.
Som högst motvilligt kommer till efter tjat från den ihärdiga madame C.
Författandets vånda och trädgårdsarbetets. Och livets.
Det är en resa i nuet och dået.
Men det som egentligen borde ha skrivits, om varför hon lämnar Sverige i besvikelse och vrede, uteblir.
Men man glömmer nästan, då man går omkring i hennes trädgård och då och då snubblar över en skissartad fransk figur som verkar blodfattig eller karikatyrartad nog att vara ett fantasifoster.

Men över allt detta står orden. Språket. Tonen. Rösten.
Det finns ingen som skriver som Bodil Malmsten.
Poetisk prosa. Pulserande. Laddat. Vasst. Som böljande vågkammar och pisksnärtar. Djupaste allvar och lättaste ironi. Skrevsparkar och piruetter.
I denna bok är en stor del lek med det språk hon säkerligen lite falskt blygsamt påstår sig behärska så dåligt.
Det stilistiska greppet ett översätta sin stappliga franska och sina felsägningar till svenska är genialt.
Och underhållande.

Denna bok liknar inte någon av de två tidigare romaner jag läst av henne - "Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån" och "Nästa som rör mig". Inte heller novellsamlingen "Undergångarens sånger", som är en av mina absoluta favoritböcker, påminner om denna självbiografiska trädgårdsodlaridyll med inslag av kåseri och då och då en iskall, brännhet, knivsvass...men samtidigt oprecis...kritik av Sverige år 2001.

Kanske en bok för de redan frälsta?
Eller kanske en bok för de som luras av tulpaner och rosor och får törnetaggar i häcken när de skall slå sig ner i den vilsamma litterära trädgårdsgläntan?

Innehållsförteckning:
Tulpaner och andra växter en masse
Trädgårdsproblem
Franska felsägningar
Underliga fransmän
Ilska
En bok om en bok som skall skrivas

Bodil Malmsten © Foto: Irmelie Krekin

Om författaren:
Bodil Malmsten, 55, är en av Sveriges mest kända poeter och dramatiker.
1994 fick hon sitt stora romangenombrott med boken "Den dagen kastanjerna slår ut…". Den nominerades bland annat till Augustpriset.

Andra böcker av författaren:
Dvärgen Gustaf 1977
Damen, det brinner! 1984
Paddan & branden 1987
B-ställningar 1987
Nåd & onåd - Idioternas bok 1989
Nefertiti i Berlin 1990
Landet utan lov 1991
Det är ingen ordningen på mina papper 1991
Inte med den eld jag har nu 1993
Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån 1994
Tulipomani 1995
Cirkus 1995
Nästa som rör mig 1996
Undergångarens sånger 1998 (novellsamling)
Svartvita bilder 1998
Det finns inga lyckopiller 2000

Övriga bokfakta:
"Priset på vatten i Finistère" gavs ut i inbunden upplaga på Albert Bonniers Förlag i oktober 2001.

Mia Gustavsson : 01-12-18