Om att söka sitt ursprung

Släktforskning är en hobby som många svenskar utövar och som lockar allt fler. Vi vill inte bara ha reda på vilka vi är när vi söker oss fram i den andliga vågen, ursprunget är lika viktigt.
Vem är mamma? Vem är pappa? För att inte tala om intresset för vilka våra tidigare förfäder är.

Åtskilliga forskare ägnar också sin yrkesverksamma tid åt att forska om människans ursprung.
I den indianska kulturen är ursprunget lika viktigt som framtiden. Där tar man hänsyn till de döda, men också till framtida generationer. (När man planerar för framtiden så ska man tänka sig sju generationer framåt). Många kulturer där skriftspråket inte har varit utvecklat har man istället använt sig av den muntliga traderingen för att kunna bevara kunskap om tidigare generationers liv och åsikter, eller om sina gudar. Homeros står som författare till både "Iliaden" och "Odysseen" men det är väl tveksamt om det är han som är de berättelsernas upphovsman. Snarare har texterna/sångerna berättats av åtskilliga genom århundraden innan de kom på pränt.

Det är också ett tacksamt ämne för romanformen och jag har läst två böcker som båda tar upp en människas intresse av sitt ursprung.
Peter Mosskin har skrivit "Skänk åt den fege en hingst" och Elsa Osorio har skrivit "Mitt namn är Luz". Båda har verklighetsbakgrund, men medan Mosskin blandar sina egna undersökningar med en fiktiv berättelse om sina farföräldrar använder sig Osorio av Argentinas blodiga historia i romanens skepnad.

Skänk åt den fege en hingst - Peter Mosskin

(Pocket, Månpocket, 2001, 304 s)

Författaren Peter Mosskin konstaterar med förvåning i bokens inledning att vare sig hans far eller faster vet namnet på sin mor. Det tar honom ut på en jakt i Europa och Ryssland, där vi får följa hans försök att spåra farmodern och hennes släkt parallellt med den fiktiva berättelsen om hur farmoderns uppväxt och liv kanske kunde ha varit.

Peter Mosskin tror sig hitta ett spår efter sina rötter via några kommentarer från äldre släktingar om att farmodern var judinna från hamnstaden Saloniki i Grekland. I Saloniki fick många judar en fristad efter förvisningen från Spanien på 1400-talet och det fortsatte att vara en tillflyktsort fram till 1900-talet.
Under en vindsröjning efter faderns död hittar dock Peter Mosskin och hans bror en amerikakoffert som är låst. En låssmed hjälper till att öppna den och där hittar de ryska dokument; ett hyreskontrakt och ett soldatpass samt deras fars svenska prästbetyg. Där står också moderns namn och det visar sig att hon är från guvernementet Vitbesk i Ryssland.

Mosskin skapar människor av kött blod utifrån de upplysningar han lyckas snappa upp och boken myllrar av personligheter.

Vi får i berättelsen möta en mycket orolig tid i Rysslands historia. Åren 1903-06 pågick ett krig mellan storryssland och Japan, där ryssarna tvångsenrollerade mängder av judar som soldater. När de sen förlorar kriget "hämnas" befolkningen på de övriga judarna, släktingarna, genom progromer över Ryssland.
Tsaren ger lättnader åt en svältande befolkning, men det är ett spel för gallerierna och inte tillräckligt för en upprorisk massa som behöver ha någon att skuldbelägga. Delar av den judiska befolkningen försöker stå ut medan andra försöker ge sig av och utvandra till till exempel Kanada och det är också dit som Mosskins farföräldrar försöker ta sig, men penningbrist gör att de inte kommer längre än till Sverige.
Detta är världshistoria sett från den lilla människans perspektiv.

Mitt namn är Luz - Elsa Orsorio

(Pocket, Bonnierpocket, 2003, 457 s)

Elsa Osorios bok "Mitt namn är Luz" har också den en historisk prägel, även om det är nutidshistoria. Bakgrunden är den argentiska militärregimens terroraktioner i samband med kuppen 1976 och de konsekvenser det har fört med sig för en hel generation.
Luz är sju år och står utanför sin skola och väntar på att bli hämtad när en kvinna kommer fram till henne och viskar "din mamma är inte din riktiga mor".
Osorio skriver om ett öppet sår i det argentinska samhället. Om de barn som föddes av kvinnliga "terrorister" i fängelser och som sedan adopterades av argentinska militärfamiljer. Om mor- och farföräldrar, vars egna barn har dött i fängelserna, och som nu söker efter sina "försvunna" barnbarn.

Det är en gastkramande bok om att söka sitt ursprung och de konsekvenser det kan medföra både för den nya och gamla familjen. Den tangerar också det faktum att i Argentina så lever bödlar och offer sida vid sida, medan såren efter terrorregimen fortfarande varar.
De flesta argentiska militärer blev benådade genom lagen om "vederbörlig lydnad". Den infördes i slutet av 1980-talet och där militärer verksamma under terrorregimen nu kunde hävda att de löd order och därmed inte var ansvariga för sina handlingar.

I boken får vi höra flera röster och berättelser från olika personer. Framför allt Luz när hon träffar sin riktiga far, men även rösterna från hennes adoptivfar, den kvinna som avslöjade hennes ursprung och en prostituerad kvinna som levde ihop med Luz mors bödel.

Det är en intensiv berättelse som griper tag i en även om det ibland tar lite tid att begripa vem som är berättarrösten, för övergångarna är väl otydliga.
Det är en roman som skapar frågor om ett land som i dag har stora ekonomiska problem. Ett land som också är känt för att nazistiska krigsförbrytare fick en fristad där och för musikalen "Evita" som handlar om presidenten Juan Peron och hans andra fru Evita.
I sin roman går inte Osorio djupare in på bakgrunden till militärregimen eller utvecklingen av det argentinska samhället under de senaste trettio åren. Jag hade gärna sett lite mer information inflätat i berättelsen.

Innehållsförteckning:
Nutid inlindat med det förflutna
Utsatthet
Våld
Omtanke
Uppbrott
Kärlek

Om författarna:

Peter Mosskin © Foto: Joakim Strömholm	Elsa Osirio © Foto: Silvio Fabrikant

Peter Mosskin är född 1945 och bor i Stockholm. Han är jounalist, musiker och författare och har sen debuten 1968 skrivit ett flertal böcker inom olika områden. För trilogin "Skänk åt den fege en hingst", "Glöm inte bort att jag finns" och där "Stäppen tar slut" har han bland annat vunnit Tidningen VI:s litteraturpris och Ivar Lo-priset.

Elsa Osorio är född i Buenos Aires, Argentina men bor numera i Spanien. Hon har utgivit ett antal böcker och även skrivit TV- och filmmanus. "Mitt namn är Luz" rönte framgångar i Spanien när den kom och har översatts till ett flertal språk.

Tidigare böcker av författarna:

Peter Mosskin
Ett par jeans i Medelhavet 1968
Ungdomsupproret 1969
Nästa morgon 1976
Varandra 1979
Hissmofors lever 1979
Svartrök 1983
Härjedalsfjällen 1983
Myten om industrialismen 1985
Över från kriget 1985
Vägen mot Hägra 1987
Brel och Brassens - ett franskt äventyr 1989
Bilder från Frostviken 1993
Skänk åt den fege en hingst 1994
Glöm inte bort att jag finns 1997
Där stäppen tar slut 2000
Är du lönsam lille vän? 2002

Elsa Osorio
"Mitt namn är Luz" är den enda av Elsa Osorios böcker som givits ut på svenska.

Övriga bokfakta:
"Skänk åt den fege en hingst" kom ut på Albert Bonniers förlag i september 1994 och kom i Månpocket 2000.

"Mitt namn är Luz" kom ut på Albert Bonniers förlag i september 2001 och i Bonnierpocket i oktober 2003. Bokens originaltitel är "A veinte años, Luz" och översättningen till svenska är gjord av Manni Kössler.