Det mörka stråket - James Wilson

(Inbunden, Ordfront , 2002, 489 s.)

"Det mörka stråket" är en roman om jakten på sanningen om en människa. Ju längre tid jakten tar desto mer uppenbart blir det för huvudpersonerna att det inte finns en sanning, utan flera.

James Wilson låter två romanfigurer från Wilkie Collins* bok "Kvinnan i vitt", Walter Hartright och Marian Halcombe, få liv i en alldeles egen historia i det viktorianska England.

Varför han valt dessa karaktärer är för mig och övriga läsare okänt och det är svårt för mig att bedöma poängen med att använda sig av dem, eftersom jag inte läst Collins bok. De två fiktiva karaktärerna ska dock i bokens värld ge sig i kast med spåren efter en riktig person, den store engelske 1800-talsmålaren William Turner.

Genom sin svägerska Marian Halcombe får nämligen konstnären Walter Hartright ett uppdrag av en av Marians väninnor, att skriva en biografi över den avlidne William Turner.
Väninnan, Lady Eastlake, oroar sig över att en man vid namn Thorndyke håller på att skriva en biografi om Turner som troligtvis kommer att visa konstnären i en alltför olämplig och ofördelaktig dager.
Lady Eastlakes make är ordförande för Konstnärsakademin och det omintetgör hennes egna möjligheter att engagera sig eftersom det skulle kunna sätta hennes make i en pinsam dager om det visar sig att hans hustru blandat sig i en enskild, om än död, målares angelägenheter.

Boken är skriven i form av dagboksanteckningar och brev av och till Marian och Walter samt Walters hustru Laura.
Viktorianerna (människorna som levde i England under drottning Victorias regeringsperiod 1837-1901) älskade dagboksskrivning och många skrev dagbok i akt och mening att publicera den. Brevskrivning var det sätt som man höll kontakten med varandra och ett brev avsänt på morgonen kunde man allra senast vänta sig ett svar från morgonen efter (givetvis beroende på hur snabbt mottagaren skrev sitt svar). Språket i boken kan känns högtravande och orden ger ibland felaktiga signaler eftersom dess betydelse har ändrats sen 1800-talet.
Ta till exempel ordet "tarvlig" som de flesta placerar i betydelsen "lumpen" och/eller "lågsinnad". Den har också en äldre betydelse som "torftig" och "enkel". En "tarvlig gata" är helt enkelt en "enkel, fattig gata".

Författaren väljer att datera handlingen till 185- i dessa brev och dagböcker. Bristen på exakt årtal känns ibland lite förvirrande, men indikerar dock att boken utspelas någon gång mellan 1852-1859. Troligtvis i slutet av 1850-talet eftersom Turner varit död några år när boken utspelar sig.

Turner själv levde mellan åren 1775 och 1851 och hans arv, eller snarare brist på ordentligt testamente, förorsakade bittra stridigheter och diskussioner.
Turner var en förmögen man när han dog och han testamenterade sina tillgångar till byggandet av stiftelsehus för fattiga konstnärer. Sina tavlor testamenterade han till nationen på villkor att de senast tio år efter hans död skulle ha uppfört ett Turnermuseum för att hysa dem.

Hans avlägsna släktingar (han var aldrig gift och hade inga legitima arvingar) bestred hans testamente eftersom de ville ärva hans förmögenhet. Nationalgalleriet och konstnärsakademin ville givetvis ha tavlorna, men de var inte så pigga på att betala för byggandet av ett museum.
Dessa parters stridigheter påverkar i boken Walter och Marians undersökningar, eftersom det i ligger i både släktingarna och Konstnärsakademins intresse att få fram att Turner var lite udda, konstig och kanske inte riktigt ansvarig för sina handlingar (läs: sitt testamente).

Hans konstverk betraktas redan under hans levnad som mästerverk, medan hans liv och beteende redan då blir upphov till många skrönor och rykten.
Han beskrivs som en girigburk och skitstövel. Eller som en humoristisk och vänfast kamrat. Ett geni som gör som han vill men värnar om de fattiga i samhället. Vissa hatar honom medan andra fortsätter att älska honom och vörda hans minne även efter hans död.

Walter och Marian närmar sig William Turners levnad och verk sida vid sida, men medan tiden går så hamnar de i parallella sidospår som fräter både på deras sinnen och deras vänskap.
Turner var en mångfacetterad man, uppenbarligen skadad av sin barndom, då modern hamnade på sinnessjukhus, och med ett enormt behov av att värna om sitt privatliv.

Walters eget skapande blir lidande under jakten på sanningen om Turner.
Hans försök att måla i Turners anda misslyckas och skapar huvudskakningar och medlidsamma leenden från kollegor. Biografiskrivandet går så djupt i Walter att han försöker återuppleva en del av Turners liv och händelser och det resulterar närmast i vad man kan kalla sinnesförvirring.

Det är en bok och en berättelse utan definitiva sanningar. Du får som läsare dra dina egna slutsatser om de räv- och rackarspel som skedde då.
Det är också en salig blandning av fiktion och fakta.
Turner har bevisligen levat och skapat en mängd fantastiska tavlor och en mängd rykten om sig själv. Marian och Walter är från början fantasier skapade av Wilkie Collins.

Den andre biografiförfattaren, Walter Thorndyke, är däremot en verklig person. James Wilson har använt sig av dennes biografi om Turner; "Life and Correspondances of J M W Turner" när han skrev "Det mörka stråket". Det finns ytterligare sex större biografier över Turner, som också påverkat Wilsons bild av den kände målaren.

Innehållsförteckning:
Höviska brev
Båttur på Themsen
Kontrasterande miljöer
En av Turners penslar med endast ett strå kvar
Alias
Erotiska eskapader

* Wilkie Collins är en 1800-talsförfattare vars roman "Månstenen" (1868) betraktas som den moderna detektivberättelsens pionjärarbeten.

James Wilson © Ordfront förlag

Övriga bokfakta:
"Det mörka stråket" gavs ut på Ordfront i oktober 2002. Den svenska översättningen är gjord av Ia Lind.

Carin Thärnström : 02-11-25