|
Snabbmatslandet - Eric Schlosser
(Inbunden, Ordfront, 2002, 485 s.)
När jag besökte Budapest 1988 så hade Ungern
börjat öppna upp sig mot Väst och det fanns bland
annat ett McDonalds i de centrala delarna av stan.
Jag kunde inte motstå ett besök där.
Åt en hamburgare och drack en milkshake och var lite fascinerad
över de ungerska namnen på milkshake och hamburgare.
Jag vet inte riktigt vad min fascination bestod i. Att ett kommunistiskt
land hängett sig åt kapitalismen eller bara en trygghetsfaktor?
Förutom de annorlunda namnen på rätterna så
såg det likandant ut som i Sverige och man visste vad man
fick när man beställde en meny. Tryggt
och tråkigt.
I
dag är jag inte längre någon av McDonalds
favoritkunder.
För mig är deras mat något man tar till vid kriser.
Man hinner inte sätta sig ned och äta men måste
ha något i magen.
Det ska mycket till innan jag väljer McDonalds när jag
är ute och reser, det är ju så mycket roligare att
testa lokala ställen och specialiteter.
Dessutom så tackar jag inte ja till kassapersonalens försök
att övertala mig att ta en större cola eller mer pommes
frites för en femma extra.
När de knappat in min beställning på datorn signalerar
den lämpliga tillägg som personalen ska övertala
mig att beställa. Eftersom råvarukostnaden är så
liten för McDonalds ger alla extra alternativ som större
cola för fem kronor betydligt större förtjänst
för dem.
Tanken på att äta en hamburgare känns inte så
lockande, efter att ha avslutat läsningen av Eric Schlossers
"Snabbmatslandet".
Inte ens tanken "ja men vi är ju i Sverige och det där
är ju i det stora landet i väster" tröstar i
någon större utsträckning.
Inget får mig att tro att vi bara importerat och införlivat
de "goda" idéerna.
"Snabbmatslandet" är en odyssé över en
matkultur som urartat till att tillbe en kemisk helgedom/gud. Det
är också en historisk och kulturell beskrivning av USA
under 1900-talet, framförallt av tiden och utvecklingen efter
andra världskriget.
Det är en intressant, fascinerande och periodvis äcklig
berättelse om hur mat, som ska vara det genuina från
våra grödor via djur manipuleras och faktiskt skapar
sjukdomar.
Men man kan också läsa boken som en berättelse om
hur man lyckas i det stora landet over there. Både
Ray Kroc (McDonalds grundare) och andra grundare till snabbmatsföretag
som är mindre kända i Sverige och Europa porträtteras.
De flesta av dem började sin karriär med väldigt
små medel men med en energi som har byggt upp små snabbmatsställen
till gigantiska kedjor.
Det är också en berättelse hur multinationella företag
manipulerar barn till att bli märkestrogna "åttaåringar
är lämplig målgrupp för de kommer att vara
konsumenter i minst 65 år framåt".
Eftersom amerikaner liksom svenskar och en massa andra nationaliteter
inte vill betala skatt för att ge barn i kommunala skolor adekvat
utbildning eller se till att resurser finns inom vård- och
övrig omsorg har skolor i USA inbjudit snabbmatsföretagen
att göra reklam i skolorna.
Inte bara snabbmatsföretagen utan även andra multinationella
företag som Proctor & Gambler (tillverkar bland
annat tvättmedel, shampo och tvål) sponsrar genom läroböcker
specialskrivna så att deras budskap når ut till barnen.
I Proctor & Gamblers fall att kalhyggen är helt okej.
Ronald McDonald-sjukhus är en extra resurs till ansträngd
ekonomi inom vården men om företagen lättade på
plånboken vid statens inkasserande skulle kanske vården
inte behöva förlita sig på välgörenhet
och passande good will.
Schlosser ger exempel på hur vissa snabbmatsföretag "utpressar"
stater i USA att ge dem skattelättnader (till både företagen
och de höga direktörerna) annars så flyttar de verksamheten
till mer välvilligt inställda stater.
Kan också nämnas att minimilönen hos snabbmatsföretagen
är ca 27% lägre (i reellt penningvärde) idag än
vad den var trettio år tidigare och få vuxna kan leva
på den lönen.
Snabbmatsföretagen föredrar dock att anställa ungdomar
eller invandrare som inte har vett/mod att kräva anständig
lön och vissa företag har 100% omsättningshastighet
per år.
Den snabba genomströmningen av personal uppmuntras av företagen
själva för att slippa betala försäkringar och
semesterersättning.
Eric Schlosser har rejält med fakta att som en stadig grundplåt
men lyckligtvis har han dessutom förmågan att skriva
på ett läsarvänligt och lättillgängligt
sätt.
Han lyckas med att personifiera de olika delarna av denna gigantiska
helhet som boken faktiskt är genom att presentera personer
som mer eller mindre frivilligt deltar de olika delarna av snabbmatsföretagens
verksamhet.
Vi möter både snabbmatskungarna och deras
anställda, ranchägare, kemister med många flera.
Boken "Snabbmatslandet" började som några artiklar
i tidningen Rolling Stone för att sedan utvecklas i
bokform till en kritisk analys över vad multinationella företag
gör för att tjäna pengar och deras cyniska inställning
till sina konsumenter.
"Snabbmatslandet" är en bok som borde läsas
på samhällskunskapen på högstadiet och gymnasiet.
Det är en bok som väcker känslor, eftersom snabbmatsföretagen
gör allt vad de kan för att spela på våra
känslor, och har bra grundplåt för för diskussioner.
"Snabbmatslandet" är i samma klass som Naomi Kleins
bok "No Logo" även Schlossers bok i första
hand är fokuserad på den amerikanska kontinenten och
"No Logo" har global syn på de mulitnationella företagen.
Innehållsförteckning:
Hamburgare
Pommes frites
Den amerikanska drömmen
Förlorare
Girighet
Politiska utspel
En gnutta hopp
 |
Eric Schlosser
© Foto: Ulla Montan |
Om författaren:
Eric Schlosser är amerikansk journalist och har vunnit
flera priser för sina reportageserier om ämnen som USA:s
knarklagar, porrbranschen och anhöriga till mordoffer. Han jobbar
bland annat för magasinet Atlantic Monthly. "Snabbmatslandet"
är hans första bok och började som ett reportage i
tidningen Rolling Stone.
Andra böcker av författaren:
Denna bok är Schlossers debutbok, men han jobbar just nu tillsammans
med fotografen Andrew Lichtenstein med en bok om amerikanska
fängelser och USA:s kriminalvård.
Övriga bokfakta:
"Snabbmatslandet" gavs ut på Ordfront förlag
i inbunden version i mars 2002 och i pocket i januari 2003. Översättningen
till svenska är gjord av Stefan Lindgren.
Carin
Thärnström : 02-07-26
|