Smärtans hus - Jo Nesbø

(Inbunden, Forum, 2004, 426 s.)

Norska deckare har vi fått läsa en del i Sverige.
Deckare skrivna av norska rockartister är desto ovanligare.
I en bok med både vanliga och ovanliga inslag dras det mesta till sin spets och blir mer överdrivet än i andra deckare.

Harry Hole har det inte lätt. Han är polis i Oslo och problemen börjar hopa sig i takt med höstmolnen på himlen. Det hela börjar med ett ovanligt kallblodigt bankrån där en kassörska skjuts till döds eftersom chefen tar några sekunder för lång tid på sig att ta fram pengarna.
Det blir inte bättre när Harrys gamla flamma hittas död i sin säng dagen efter det att han hälsat på henne och att han till råga på allt inte minns vad som hänt.
Om man lägger till problem med flickvännen, att hans förra kollegas mord är oupplöst och att någon på stationen verkar motarbeta honom förstår man som sagt var att Harry Hole inte har det helt lätt här i livet.

Harry utreder bankrånet tillsammans med den unga kollegan Beate Lønn.
En kvinna som gått i sin fars fotspår efter det att han dödats vid ett bankrån. Utredningen gör att de kommer i kontakt med allt från företagsledare till zigenarfamiljer och brasilianska yrkesförbrytare.
Och ja, ni gissade rätt. Allt jag hittills nämnt har på något sätt med allt det andra att göra.

Här har vi ett av bokens två stora problem; den är allt för överbelastad.
De olika historierna och stickspåren hade utan problem kunnat räcka till tre böcker och ibland blir det nästan svårt att skilja olika personer åt.
Dessutom är det mesta relativt osannolika händelser, vilket för mig in på bokens andra problem. Allting känns nämligen för överdrivet och extremt.
Att Harry Hole uppfyller alla standardklyschor för en polis i böcker (medelålders, överviktig och med alkoholproblem) löser författaren helt enkelt genom att låta honom supa nåt så oerhört att han spyr ner sitt golv och har black outs var och varannan dag.

Tyvärr blir även lösningarna på en del av bokens gåtor också väldigt överdrivna och osannolika. Vissa saker är så extremt långsökta att de hade platsat i en gammal deckare av John Dickson Carr (som skrev en hel hög med böcker där poängen var hur de sinnrika morden utförts snarare än vem som gjorde det och varför). Sådana historier är trevliga i gamla engelska mysdeckare, men när de förekommer i moderna polisromaner, som till synes är realistiska, blir det problem.

Detta är faktiskt synd eftersom boken har flera fördelar.
Till en början är det riktigt spännande att följa polisernas utredning av bankrånet och av den gamla flammans död. Boken hade klarat sig bättre utan den sista, eller möjligtvis de sista två, turerna med gåtorna.
Dessutom är nästan varje stycke i boken skrivet så att man till en början inte vet vem det handlar om och exakt vad de gör.
Detta kan låta konstigt men det blir faktiskt lite spännande även i de mest vardagliga situationer personerna befinner sig i.
Dessutom är boken aldrig tråkig, den blir helt enkelt bara lite löjlig i sin strävan efter kluriga lösningar på gåtorna.

Innehållsförteckning:
Ovanliga poliser med vanliga problem
Pubar
Obducenter
Klurigheter
Makt
Om författaren

Jo Nesbø © Foto: Stian Andersen

Jo Nesbø är född 1960 och bosatt i Oslo.
Han är förutom författare och journalist f.d civilekonom och rocksångare i bandet "De Derre".
Debutboken "Fladdermusmannen" vann 1997 års nordiska deckarpris Glasnyckeln som bästa kriminalroman. Även de följande böckerna har rönt stor framgång i hemlandet.

Tidigare böcker på svenska:
Fladdermusmannen 2000
Rödhake 2002

Böcker som inte utgivits på svenska:
Kakerlakkene 1998
Karusellmusikk 2001
Marekors 2003

Övriga bokfakta:
"Smärtans hus" kom ut på Forums förlag i januari 2004. Det är den tredje av Jo Nesbøs deckare om kommissarie Harry Hole som givits ut i Sverige. Översättningen till svenska är gjord av Per Olaisen.