Ringarnas Herre - JRR Tolkien
Ringens Brödraskap

(Inbunden, Norstedts, 2004, 512 s.)

Du kan tycka vad du vill om Tolkien och hans litterära lämningar.
Du kan tycka att alla som gillar fantasy är nördar med grova hygienproblem, som skulle må bra av att sätta på sig ett par Manolo Blahniks eller du kan tycka att gamle John Ronals Ruel är en vansinningt träig författare som mal på om sina påhittade tomtar i all evighet.
Det förändrar inte det faktum att "Lord of the Rings" är en litterär klassiker och en av världens mest lästa böcker. Och precis som när det gäller alla de andra stora klassikerna har vi äntligen fått en nyöversättning.

Jag säger äntligen av flera anledningar.
Först och främst så är det ett rätt så väl dokumenterat faktum att den förra svenska översättningen av Åke Ohlmarks innehåller ett flertal riktigt grova fel. Den andra anledningen är att en nyöversättning markerar att "Sagan om ringen", eller "Ringarnas Herre" som den numera heter på svenska, faktiskt är en såpass viktig bok att den nyöversätts. Det är en markering mot de "finkulturella" kretsarna att man faktiskt inte kan vifta bort Tolkiens verk som trams.

Nyöversättningen har inte varit helt okontroversiell dock, bland annat för att tolkienistlägret kan delas in i tre relativt jämnstora bitar: de som hungrat över en nyöversättning, de som anser att om man inte läser på originalspråk så ska man låta bli och de som rabiat håller fast vid att Ohlmarks översättning är helig och har kvaliteter som ursäktar de grova felen.
En annan sak som orsakat en del knorr bland puristerna är valet av den i fantasykretsar tidigare helt okände Erik Andersson som översättare, en man som själv erkänner att han "läste första delen för tjugotvå år sedan och avstod resten. Nyligen försökte jag läsa den högt för min son men orkade inte mer än hundra sidor. Pratigt och tjatigt. En massa tomtar som springer omkring med en ring i ett snöre."
Det var som att be Ulf Ekman översätta Koranen.

Med tanke på kvaliteten hos stora delar av de svenska fantasyöversättningarna så bör dock var och en vara innerligt tacksam att detta hedersuppdrag inte gick till någon av de klåpare som lyckats så fullständigt döda det språkliga innehållet i ett flertal av de moderna fantasyförfattarnas verk.
Erik Andersson har dessutom gjort ett gott verk i översättandet av boken, både orts- och personnamn såväl som berättelsen i sin helhet. Visserligen med benägen hjälp av så väl Tolkien (författarens "Guide to the Names in Lord of the Rings" är numera ett standardverk i sammanhanget) och den faktagranskningsgrupp som tillsatts för att få nyöversättningen så bra som möjligt.

För översättning av sånger och dikter, det faktum att böckerna innehåller både sånger och dikter brukar överraska många av de mer slentrianmässiga tolkienläsarna som bara hoppar över de partierna med kursiverad text, står Lotta Andersson. En otacksam uppgift kan tyckas, men Lotta Andersson ror för mesta delen i land med den på föredömligt vis. Dock kan jag inte riktigt förlika mig med hennes översättning av själva "ringversen".
Den klassiska:

"One Ring to rule them all, One Ring to find them,
One Ring to bring them all and in the darkness bind them"
blir i Lotta Ohlssons översättning:

"En ring att styra dem, en ring att se dem,
en ring att fånga dem och till mörkret ge dem"
Nu är jag ingen expert på metrisk poesi och vad som funkar i diktning eller inte, men "en ring att se dem" känns bara inte bra och själv skulle jag önska att det stått:

"En ring att styra dem, en ring att finna dem,
en ring att fånga dem och i mörkret binda dem"
Visserligen rimmar det inte lika bra med finna och binda, men jag tycker att ljudlikheten borde vara tillräcklig. Nåväl, jag är inte poet och kanske ska hålla mig ifrån att diskutera sådant jag inte begriper, men det är i alla fall en åsikt jag vill ha förd till protokollet.

Över huvud taget tycker jag att nyöversättningen är bra, att felöversättningen "vattnadal" äntligen korrigerats till något mer med förlagan överrensstämmande "riftedal" är en välgärning. Och kommer man väl över acceptanströskeln för att hoberna nu är hobbitar och att Bilbo och hans nevö heter Secker istället för Bagger så är det mesta mycket bra.
Dock bör en varning utfärdas för ett par detaljer: Fatty Bolger heter numer Bullen Bolger, vilket låter lite lustigt i mina öron, och framför allt så refereras ringen av dess ägare till som "dyrgrip". Det ligger visserligen nämre originalets "precious" än tidigare försök med "skatt" och "älskling" men att höra Gollum yla "Dyyyrgrip" i kommande böcker kommer inte att funka. Det är hans väsande S som i "Preciousss" som vi vill ha.

Dock är "Ringens Brödraskap" en bra översättning av en bok som länge led av märkliga vanföreställningar som att Merry istället för Eowyn dödade häxkungen och att "den förstfödde bölade i skogen". Mycket av Ohlmarks märkligaste påfund har rensats ut och flytet i Anderssons version ligger visserligen långt ifrån Ohlmarks broderande texter, men betydligt närmre Tolkiens lite karga isländska sagostuk.

Detta är den tolkienversion som jag planerar att läsa för eventuella ätteläggar och Ohlmarks översättning, om än i illustrerat praktband, kommer få stå som en kuriositet i bokhyllan för framtida tolkienister i familjen.

Innehållsförteckning:
Orker istället för Orcher
Hobbitar istället för Hober
Riftedal istället för Vattnadal
Samma gamla tomtar med sin ring i ett snöre
Storslagen fantasy

Om författaren:
JRR Tolkien var professor i anglosaxiska vid Oxfords universitet. Han fick sitt litterära genombrott i och med barnboken "Bilbo, en hobbits äverntyr" 1937.
Det skulle dröja ytterligare sjutton år innan den efterfrågade fortsättningen kom, då i form av en mycket mer vuxen och dramatisk trilogi. "Ringarnas Herre".
Tolkien kom att utvidga sin skapelse fram till sin död och lämnade en hel del skrivet efter sig som har sammanstälts av sonen Christopher Tolkien till bland annat "Silmarillion", "De förlorade sagornas bok" och "Sagor från midgård".

Andra böcker av författaren, urval:
De flesta av Tolkiens böcker har kommit ut så många gånger på svenska att vi här anger den senaste utgåvan:
Bilbo, en hobbits äventyr 2003
De förlorade sagornas bok 2004
Silmarillion 2004

Övriga bokfakta:
"Ringens brödraskap" kom ut i nyöversättning på Norstedts förlag i september 2004. De två andra delarna i trilogin Ringarnas Herre, "De två tornen" samt "Konungens återkomst" kommer ut i nyöversättning våren och hösten 2005.
Är du sugen på Åke Ohlmarks översättning så finns den fortfarande att få tag på till rimliga priser.