Kärlek, nyfikenhet, prozac & tvivel - Lucía Etxebarrìa

(Inbunden, Wahlström & Widstrand, 2004, 236 s.)

Jag måste erkänna att jag lockades av titeln och även av att det var en bok från Spanien. Majoriteten av de böcker som översätts kan inte vara annat än av anglosaxiskt ursprung.
De få böcker som inte tillhör den skaran verkar antingen försvinna in i glömskan eller lysa klart.
Det här är en bok som definitivt tillhör den senare kategorin.
Jag började läsa i den och slutade inte förrän jag nått sista sidan samma kväll. Det är faktiskt, trots en aningen missvisande titel och en flickas plutande röda mun på omslaget, en väldigt obehaglig berättelse.

Boken är indelad i kapitel från A till Z, där den första rubriken är "A som i Atypisk" och den sista "Z som i Zenit". Cristina är den inledande huvudpersonen och berättaren, även om hon då och då lämnar över orden till sina äldre systrar Rosa och Ana.

Cristina är 24 år och jobbar som blickfång och servitris på ett discotek och pub, Planeta X.
Hennes tillvaro går ut på att att jobba, knapra extasytabletter och knulla. I sin mors och sina systrars ögon slänger hon bort sitt liv, sin examen och sin kropp, men det bekymrar henne inte nämnvärt för hon undviker att träffa dem.
Mellansyster Rosa är ekonomichef, korrekt, distanserad och socialt sett missanpassad, äter prozac och har en hög lön men jobbar för mycket för att hinna göra av med den.
Storasyster Ana har varit en lycklig hemmafru, men ägnar numera mesta tiden åt att gråta samt att äta sömntabletter för att sova och "uppåttjack" för att vakna.

Alla tre systrarna bekämpar sina egna demoner.
De gemensamma är att de har en far som övergav dem i barndomen och en hård och kontrollerande mor som vakat över dem som en hök. Att sen växa upp i ett katolskt land där flickorna är Marias "döttrar" och pojkarna Herrens "soldater" gör inte livet lättare för flickorna. De väljer tre helt skilda vägar i livet, övertygade om att de valt den väg som får dem att uthärda livet, trots att det gör att avståndet till de andra systrarna växer.

Berättelsen drivs framåt i ett högt tempo och det gör att man läser den lätt andfådd. Under ytan känner man vreden som rasar mot de konventioner som styr in människor (kvinnor?) i fack utan att de protesterar nämnvärt. De konventioner som får människor att istället för att ta vara på sina känslor döva dem med piller.

"Styrka är inte vad man kanske tror. Styrka mäts inte utifrån musklernas storlek eller det antal kilo en människa klarar av att lyfta. Styrka betyder, framför allt, att uthärda, inte brytas sönder. Det är en kvinnlig förmåga" säger Cristina i slutet av boken.
Det är också vad dessa tre systrar gör, uthärdar, fram till den dag då det inte går längre, då valet är mellan undergång eller överlevnad. Skuld och saknad är också två ord som skulle kunna läggas till titeln, för det är två känslor som styr systrarna tydligare än både kärlek och tvivel.

Det här är Etxebarrías första bok och är en roman om det moderna Spanien och det moderna Madrid. En verklighet där gamla traditioner envist försöker hålla sig kvar, men sakta får ge vika för ett nytt samhälle.

Innehållsförteckning:
Sex
Nunnor
Knark
Faktiskt inte så mycket kärlek
Sorg