Kemins värld - Matt Tweed
Musikens matematik - Anthony Ashton


(Inbunden, Svenska förlaget, 2003, 57 s.)
(Inbunden, Svenska förlaget, 2003, 58 s.)


Svenska förlaget har givit ut en hel serie i ämnet naturvetenskap där de två böckerna "Musikens matematik" och "Kemins värld" ingår.
Det är i mycket behändig storlek och vackra att titta på i skyddsomslag av oblekt brunt papper.

När jag läste titlarna så blev jag lockad tack vare en bok som jag en gång läst, "Åttans hemlighet" av Katherine Neville. Det är en berättelse som utspelas både i modern tid (1970-tal) och på 1700-talet, och handlar om jakten på formeln efter evigt liv.
En historisk detektivroman där väldigt mycket bygger på matematik, materia och formler. En fantasieggande berättelse som jag, trots att jag under min grundskoletid tyckte sämst om ämnena matematik och kemi, fascinerades av. Jag avstår från att utveckla det ämnet för att inte riskera eventuella ärekränkningskrav från den lärare som undervisade mig i dessa två ämnen.

"Kemins värld" är pedagogiskt uppbyggd kring det periodiska systemet, vackert gestaltat av roliga små teckningar. Men boken börjar med det som lade grunden för den moderna kemin, alkemin. Enligt författaren, Matt Tweed, så kände egyptierna till sju metaller samt kol och svavel. Grekerna delade sedemera upp allt som skapats i de fyra elementen jord, luft, eld och vatten samt kryddade till det hela med ett femte element (Luc Besson lyssnade tydligen på kemielektionerna), kvintessen, som var himlen.
Efter grekerna så var det araberna som fortsatte att utveckla Al-khemia och utvecklade legenden om sökandet efter de vises sten (livselixir som kunde ge evigt liv) och även försökte sig på att förvandla grundmetaller till guld.

Den första tabellen med 23 grundämnen publicerades 1789 av Antoine Lavoisier och 1869 skapade Mendelejev sin periodiska tabell. Att det fanns något mindre än atomen fick man reda på 1896 när Becquerel upptäckte radioaktivitet genom att han av misstag lade en uranmalm (pechblände) på en oexponerad fotografisk plåt.

Tweed förklarar också den kemiska utvecklingen av Big Bang, bland annat genom en rätt kul tecknad schematisk översikt.
Detta är definitivt en bok både för de roade och de som tycker att kemi är ett ämne som man lyckligtvis slapp efter 16 års ålder.
Jag fördjupar mig nödvändigtvis inte i alla små formler som finns nedtecknade i boken, men det är kul att läsa om det nionde grundämnet: "fluor, en blek, gröngul diatomisk gas som med frenesi kan förenas med vad som helst och aggressivt angriper föreningar för att bilda fluorider".

"Musikens matematik" är lite svårare att till sig, tycker jag, eftersom det till största del bygger på skapandet av bilder med hjälp av matematisk utvalda toner. Bilderna som finns i boken är i de flesta fall skapade av en harmonograf. Ett instrument som ritar bilder av musikaliska harmonier. Instrumentet lär ha varit populärt på 1800-talet och fanns även som bärbar modell. Soaréer anordnades för att beskåda mönstren som framträdde från harmonografer.

Det lär ha varit Pythagoras som för 2500 år sedan upptäckte musikalisk harmoni. När han passerade en smedja hörde han hur ringande toner uppstod när hammare av olika vikter träffade städet. "En hammare som vägde hälften så mycket som en annan gav upphov till en ton som var dubbelt så hög: en oktav (2:1)".

Bokens författare, Anthony Ashton, bifogar för den som blivit biten av ämnet en beskrivning av hur man bygger sig en egen harmonograf .
Jag hör dock inte till dem. Detta är en bok för de mer initierade eller mycket matematiskt intresserade. Min enda erfarenhet av matematisk musik var en musik- och dansföreställning jag såg här i Göteborg för rätt många år sedan. Det var tyvärr en mycket obehaglig upplevelse med violinljud som jag uppfattade som rätt och slätt gnissel.

Innehållsförteckning:
Formler
Formler
Formler
Föreningar
Harmonier