Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig - Kerstin Thorvall

(Pocket, Bonnierpocket, 2001, 222 s.)

Utan tvekan en kittlande titel som inbjuder till läsning.
Särskilt när det är en dam som närmar sig de 80 som skrivit den.
När den egensinniga och självutlämnande Kerstin Thorvall gör ett bokslut över sina män, romanser och mer tillfälliga sexuella eskapader efter att vid 67 års ålder bestämt sig för att det fick vara slut med män och köttslig kärlek, är det med en osentimental tillbakablick.
Ofta självutlämnande på gränsen till plågsamt, ofta med en släng av nostalgi men samtidigt som en fet smäll i ansiktet på de präktiga moraltanternas viskande "gamla människan, hålla på så där".

För den som läst Kerstin Thorvalls uppgörelse med modern i "Det mest förbjudna", som väckte stort rabalder när den kom i mitten på 70-talet, eller den självbiografiska trilogin om Signe känns inte särskilt mycket i den nya boken varken chockerande eller för den delen oväntat.
Bit för bit har Kerstin Thorvall i dessa böcker målat upp en bild av en kvinna, som genom sin komplicerade relation till sin stränga mamma och sin förbjudna kärlek till sin pappa, i vuxen ålder hamnat i ett känslomässigt läge som närmast kan liknas vid tonårsrevolt.
Som gift kvinna, som småbarnsmamma, som medelålders yrkesarbetande författarinna och som äldre singeldam har hon fortsatt att revoltera genom att ge sig hän åt det som i barndomshemmet var det mest tabubelagda och förbjudna - sex för sexets skull.
På ett oerhört utlämnande sätt skildrar hon hur hennes ångest genomgående drivit henne in i destruktiva förhållanden och tillfälliga sexuella förbindelser med män som är yngre, gifta, missbrukande, från andra kulturer eller på annat sätt av omgivningen sedda som opassande.

Hur hennes längtan efter just den mannen drivit henne till handlingar som på pränt känns nästan obscent destruktiva. Obsceniteten ligger inte i mitt tycke i att en medelålders dam "skamlöst kastar sig i famnen på vilken villig karl som helst", eller att hon beskriver sexet på ett i högsta grad köttsligt sätt där kroppsvätskor, kvidanden och åldrande kroppsdelar utan pardon presenteras för läsaren.
Obsceniteten ligger i blottandet av den obeskrivliga ångest som denna kärleksjakt stundom ger upphov till och i hur all sans och måttfullhet som många människor stoppas av verkar saknas hos henne. Kanske mest av allt att hon står för det och berättar om det.
Hur hon förnedrat sig själv genom att ligga gråtande på hallgolvet hemma hos sin mans älskarinna och böna och be honom om att komma hem. Hur hon skriver oändliga rader med kärleksbrev till en ung gift man hon haft en tredagars-romans med. Hur hon blir intagen på psykakuten för att hon vägrar acceptera att hennes älskare hittat en annan.

"Jag vittjade hans fickor efter flicknamn, telefonnummer hastigt nedskrivna på avrivna tidningshörn. Eftersom de var så lätta att hitta kunde man tänka sig att han lagt dit dem med flit för att jag skulle dyka upp i någon annans kvinnas, nej flickas, främmande tambur.
/…/
Scenen som luktade av hennes utsöndringar, söt parfym och alkohol är banal redan på film men ännu värre i livet. En kloaksituation så man vill dö av skam, men besattheten råder över alltihop och snälla, älskade du, kan du inte komma med mig, och den fula gråten, gråt som är så särskilt missklädsamt just på äldre kvinnor och hon som satt på första parkett - till nöje eller äckel - hon var ju ung"

Och det på nåt sätt ändå befriande och beundransvärt egensinniga i att hon skiter i vad alla andra skall tycka om henne.
Att hon utan att tveka presenterar sina mänskliga svagheter med en stolt knyck på nacken och låter oss veta att hon minsann minns alla sina älskare och hur de brukade ta på henne.
Som ett sista "fuck off"-tecken i backspegeln åt alla som aldrig vågat ge sig hän. Till den nu döda mamman som ville att Kerstin skulle bli en fin och välartad flicka.

Om ni vill ha en helt annan åsikt om boken rekommenderar jag en titt på dagensbok.com
Vill man ha en bok där kärlek och sex är en behagligt okroppslig angelägenhet mellan stiliga doktorer i vita rockar och unga sjuksystrar i kortkort med fast hull får man nog köpa fler delar av "Vita serien" till sin säkert redan digra samling.

Själv blir jag oerhört sugen på att skriva boken
"Jag har glömt nästan alla mina älskare och i synnerhet hur de brukade ta på mig. Det är jag glad för. Troligen de också."

Innehållsförteckning:
Passion, kroppslig och rå, av det mer konkreta slaget
Män som kommer och går
Depression, ångest och besatthet
Dåraktiga, destruktiva och omöjliga kärlekshistorier
Sexuell frimodighet
Ärlighet på gränsen till plågsamhet

Kerstin Thorvall © Foto: Caroline Roosmark

Om författaren:
Kerstin Thorvall är 76 år, bosatt i Stockholm och har en mångårig karriär som illustratör och författare bakom sig.
Hon är utbildad modetecknerska och det var också som illustratör för veckotidningar hon började sin yrkeskarriär.
Hennes författarskap omfattar inte bara vuxenböcker utan också en hel del barn- och ungdomsböcker.
1959 kom debuten med "Boken till dig" som är ett slags systerlig tipsbok för hur en 50-talsflicka skall hantera tonårslivet. Mest uppmärksamhet fick boken "Det mest förbjudna" som väckte stor anstöt hos kritikerkåren när den kom 1976. Mest på grund av frispråkigheten när det gällde hennes sexliv och hennes bittra uppgörelse med modern, som då ännu levde.
Ett slags revansch blev den självbiografiska serien om Signe som mottogs med mycket större entusiasm. Första delen "När man skjuter arbetare…" fick Moa Martinsonpriset och del två "I skuggan av oron" fick SKTF:s litterära pris.

Andra böcker av författaren:
Från Signe till Alberte - kärleksfullt och förtvivlat 1998
I skuggan av oron 1995
När man skjuter arbetare… 1993
Nedstigen ängel 1991
Tacka och ta emot 1987
Den försvunna mamman 1985
"Tänk, om det är klimakteriet" 1982
Din lycka är min 1981
Jonas och kärleken 1980 (barnbok)
Doften av pion 1980
Ensam dam reser ensam 1979
Mera om Sara 1977 (barnbok)
Den lyckliga kärleken 1977
Oskuldens död 1977
Det mest förbjudna 1976
Att älska Sussy 1976 (ungdomsbok)
"Vart ska du gå?" "Vet inte" 1975 (ungdomsbok)
Sara 1975 (barnbok)
Godnattsaga för Anders, nästan 4 1974 (barnbok)
Min pappa säger, att din pappa sitter i fängelse 1974 (barnbok)
Jag vill också vara med 1973 (ungdomsbok)
I min trotsålder 1972
I stället för pappa 1971 (barnbok)
Peter möter Cecilia 1970 (barnbok)
"Vart ska du gå?" "Ut" 1969 (ungdomsbok)
Thomas, en vecka i maj 1967 (ungdomsbok)
Gunnar gör mål 1966 (barnbok)
Anders och hans stora bror 1966 (barnbok)
Den nya kvinnan 1965
Jag vill dansa 1965
Flicka i april 1960 (ungdomsbok)
Kvinnoglädje 1959
Boken till dig 1959 (ungdomsbok)
Förstå mig (tillsammans med Gustav Jonsson) 1957

Övriga bokfakta:
"Jag minns alla mina älskare..." kom ut på Albert Bonniers förlag i inbunden version i oktober 2000. Pocketen kom i augusti 2001.

Mia Gustavsson : 01-09-08