|
Döden - Max Andersson
(Häftad, Galago förlag, 2003, 72 s.)
Jag har ett ytterligt ambivalent förhållande till
serietecknaren Max Andersson.
Å ena sidan så gillar jag hans absurdistiska humor och
avslappnade, men detaljrika, tecknarstil.
Å andra sidan så är upplevelsen man får
av att läsa Anderssons serier ungefär samma som jag inbillar
mig att en riktigt dålig LSD-tripp ger.
En sida av mig vill geniförklara honom, den andra vill sätta
ett rejält hänglås på det Anderssonska medicinskåpet.
Nåja,
hur kan man inte älska en kille som presenterar döden
som ett tvärhandshögt skelett med fluga och kortbyxor?
I "Döden" så blir huvudpersonen avskedad
på grund av nedskärningar i den offentliga sektorn.
Han upptäcker att utan legitimation blir det svårt att
lösa in a-kassechecken, även om man är Döden
och känd från TV.
För att återupprätta sin självkänsla,
och försörja sig får man förmoda, söker
Döden ett nytt jobb.
Eftersom han ibland jobbat med barn tidigare så placerar arbetsförmedlingen
honom på ett dagis.
Där visar han sig vara den bästa dagisfröken barnen
haft.
En dag stöter döden på Candy på tunnelbanan.
Hon är på flykt undan sin maktgalne make, som med en
arme av klonkopior (framställda av sperma och pormaskar) planerar
att ta över världen.
Efter detta möte börjar det bli riktigt sjukt.
Förutom berättelserna om Döden och Candy får
vi även möta Johnny Pistol och hans tjej Gloria, Lastbilspojken,
Vrakpojken, Flat Dog och Traktorflickan samt en hel hord av förrymda
organ som mördat sina ägare och flytt mot gränsen.
Det hela är oerhört bisarrt och inte alltid så lätt
att förstå.
Max Andersson har en berättarstil som i mycket efterapar
drömmens.
Saker och ting som händer behöver inte ha någon
som helst begriplig orsak eller på något sätt följa
kausalitetens lagar. Om Lastbilspojken lastar av sin hjärna
från flaket så hjälper Traktorflickan och Bilpojken
gärna till att äta upp den med sked och sedan spela fotboll
med ägget som fanns i mitten.
Ja, ni fattar läget antar jag
Gillar man Max Anderssons stil, eller om man är sugen på
lite annorlunda serier över huvud taget, är "Döden"
ett givet köp.
Innehållsförteckning:
Döden
Inälvor
Bilfolket
Kötträd
Märkligheter
Om författaren:
Max Andersson föddes 1962 i Karesuando. Han pluggade
grafisk design i Stockholm och läste en kurs i filmproduktion
vid New York University.
Efter att ha regisserat och producerat en rad kortfilmer, däribland
"Spik Bebis" och "Lolita Separerar",
började Max på slutet av åttiotalet teckna serier.
Här i Sverige har han bland annat publicerats i Galago, Dagens
Nyheter och Aftonbladet.
Max Andersson är en av sveriges mest uppmärksammade serieskapare
utomlands och har publicerats på ett flertal språk och
i många länder, däribland; de nordiska länderna
(inklusive Island), Frankrike, Spanien, Grekland, Tyskland, USA,
Serbien, Slovenien och Japan.
Max Andersson bor och arbetar för närvarande i Berlin.
Andra böcker av författaren:
Pixy 1992
Vakumneger 1994
Pistolen Johnny 1997
En skissbok av Max Andersson 2001
Övriga bokfakta:
"Döden" kom ut på Galago förlag i mars
2003.
Harald
Åberg : 03-03-26
|