Ljus som kärleken, mörk som döden - Mehmed Urzun

(Inbunden, Ordfront, 2003, 350 s.)

När Storrikets officierare finner grottan dit bergsfolket flytt spränger de den. En enda person överlever, en tvåårig pojke som benådas av officieraren med mandelmustaschen.
Pojken får namnet Baz och växer upp på ett barnhem utan att veta något om sin bakgrund, om hur hans folk fördrivs, förföljs och massakreras av Storrikets officierare. Baz växer upp till en lojal medborgare och övertar Storrikets målsättning att assimilera bergsfolket eller utrota de som motsätter sig detta.

När Kevok födds, 20 år senare, fördrivs hennes folk från Bergslandet av Storrikets trupper med Baz som officer. De tvingas bosätta sig i landets ökentrakter där Kevok lär känna förtrycket in på bara huden. Samtidigt värnar det förtryckta folket om sin särart. Vid 20-årsåldern ansluter sig Kevok till motståndskämparna, en terroristorganisation som kämpar för bergsfolkets rättigheter.

Så korsas Baz och Kevoks vägar då Kevok tillfångatas under en operation. Den dubbelt så gamle Baz faller för den unga, vackra flickan och söker rädda henne från den tortyr som hans soldater utsätter henne för.

Mehmed Uzuns "Ljus som kärleken, mörk som döden" är en kall bok om nationalism, fanatism, ond bråd död och frånvaron av människovärde.
Boken är även menad att handla om kärlek, vilket den misslyckas med.
Den kärlek som beskrivs är Baz sökande efter en ung vacker kropp som kan släcka hans lustar, då kärleken till hans fru sedan länge dött.
Uzun misslyckas även med att inta en neutral berättarröst.
Kevok beskrivs genomgående som ung, vacker, beslutsam, lojal och intelligent, men naiv. Baz är alkoholiserad, sliten av livet och åldern.
Han är hustrumisshandlare, sexuellt pervers, och han utrotar ett folk som han själv tillhör.

Uzun blev ställd inför rätta i Turkiet för den här boken och i sitt försvarstal, som finns återgivet i slutet av boken, hävdar han att boken inte handlar om ett verkligt rike och att han aldrig ämnat att ta ställning för eller emot någon.
Men bergsfolket är en tunt förklädd variant av kurderna och Storriket av Turkiet. Även om Uzun försöker vara neutral så tar han ställning för bergsfolket.

Visserligen är "Ljus som kärleken, mörk som döden" välskriven, men det är tveksamt om den är läsvärd. Den är långsam och full av politiska moralfloskler. Uzun vill påverka sina läsare och utifrån denna berättelse är det inte så svårt för honom att misslyckas.

Innehållsförteckning:
Martyrer
Etnocentrism
Terrorattacker
Våld
Människoöden
Oidipala komplex
Poetiska beskrivningar

Mehmed Uzun © Foto: Ulla Montan

Mehmed Uzun är kurd från Turkiet och bosatt i Sverige sen 1977. Som 18-åring hamnade han i fängelse i hemlandet för sitt engagemang för kurdernas rätt och efter ytterligare en fängelsevistelse efter att ha startat en kurdiskt kulturtidskrift flydde han till Sverige.
Han har givit ut åtta romaner på kurdiska, varav tre finns översatta till svenska.

Andra böcker av författaren:
Granatäppelblomning 1998
I skuggan av en förlorad kärlek 2001

Övriga bokfakta:
"Ljus som kärleken, mörk som döden" kom ut på Ordfront i september 2003. Översättningen till svenska är gjord av Claire B Kaustell.