Den vidrige - Anastasia Wahl

(Pocket, Vertigo förlag, 2002, 112 s.)

En satir på den ström av svenska deckare som samtliga tycks bli bestsellers. Utgiven på Vertigo, snabbt stoppad av Pocketshop. Dessutom fylld till bredden med sex, snusk och absurditeter. Intressant? Javisst och naturligtvis.

Jag är dock en smula kluven till den här boken. Först tänkte jag mig att det skulle bli kontroversiell läsning, sådär lite förbjudet. Vid en första genombläddring tänkte jag mig en sågning i all dess prakt, men insåg sen att jag trots allt läst "Den vidrige" från pärm till pärm. Svårt.

Själva handlingen utspelar sig i en svensk småstad, där kommunpampar, poliser och annan maktelit konspirerar och smider planer och förseglar stadens framtida öden genom rituella orgier.
Ett sexmord är upptakten, och då den sexmördade är en högt uppsatt man inom småstadens utlandsägda storföretag ser sig makten i småstaden tvingade att lägga locket på.
Man har dock inte räknat med Klitty, den grävande journalisten, som med trollkonst i underlivet är fast besluten att ta reda på sanningen.

Utöver storyn bjuds det på ordentligt med obsceniteter.
Det knullas både hit och dit, fram och tillbaka, med han och hon och dem, och mer än gärna i ändalykten.
En intressant effekt är att alla sexuella preferenser på något vis suddas bort, och tankar som hetero eller homo blir irrelevanta.
Sexet, eller porren för den delen, blir dock inte speciellt iögonfallande eller chockerande eftersom det levereras i en jämn ström boken igenom, och ganska finesslöst och banalt dessutom.
Ibland jävligt äckligt, men ändå inte så jag upplever skräckblandad förtjusning som jag skulle kunna tänka mig, och som jag kan tänka mig var tanken.
Det man förväntar sig är ju förstås att det ska vara humoristiskt, men för mig blir det väldigt platt och det är lätt att tänka effektsökeri.

Det finns dock humoristiska inslag, och främst små detaljer som exempelvis karaktären Dvärg-Olle, som ständigt omnämns Dvärg-Olle, den snygge jäveln. Det skulle kunna vara roligt att så uppenbart parodiskt döpa karaktärerna till Åke Ballander, systrarna Muttander, John Holm och Klitty osv, eftersom det är så uppenbart och så uppenbart låg nivå, men istället blir det bara töntigt rätt och slätt.

För min del gillar jag snusk och konstigheter, och uppskattar exempelvis Bukowski och Dahlström när de är på det humöret.
Mästaren på området Nikanor Teratologen fick sin andra bok utgiven på Vertigo, och en tredje är på gång från samma förlag.
Även i Teratologens vidrigaste stunder är det skrivet med stor finess och intelligens, och det är snarast finess och stil som jag saknar i "Den vidrige".
Stilen är närmast gymnasist skriver banal novell.
Samma känsla har jag fått av Liza Marklund.
Frågan är om det är medvetet, och även det en drift med genren?
Resultaten blir i vilket fall varken chockerande, snyggt eller särskilt effektfullt, men lite småroligt är det, och den enkla storyn till trots väckte "Den vidrige" en viss spänning. Men jag är besviken.

Innehållsförteckning:
Satir
Snusk och porr, företrädelsevis av rumpsort
Oväntat lite "Den vidrige"
Parodiska karaktärer
Obsceniteter
Banalt språk
Dvärg-Olle, den snygge jäveln

Om författaren:
Anastasia Wahl är förstås en pseudonym och även om det inte direkt är Bo Balderson-haussat så har det förekommit en viss diskussion i media om vem som kan tänkas dölja sig bakom snusket.
Aftonbladet har spekulerat i alltifrån Liza Marklund, Carina Rydberg och Unni Drougge till Gabriella Håkansson. Ingen av de utpekade har dock velat kännas vid Klitty.
Vill du fråga själv är det bara att maila direkt till anastasiawahl@hotmail.com

Andra böcker av författaren:
Ja, eftersom ingen vet vem Anastasia Wahl egentligen är blir det svårt att svara på den frågan. Men under pesudonymen finns det inte fler böcker utgivna, även om det sägs att en hel serie Klitty-böcker är planerade. Ett kaptiel från nästa bok "Akta dig för dvärgen Klitty" finns att läsa på Klittys hemsida.

Övriga bokfakta:
"Den vidrige" gavs ut på Vertigo i maj 2002.

Olle Lindkvist : 02-10-02