Humor - Erik Blix m fl
Hundra år av skämtsamheter

(Inbunden, Ordfront, 2002, 160 s.)

Redan titeln på boken, "Humor - hundra år av skämtsamhet", är en humoristisk nedtagning, en lite lagom rolig parafrasering av nobelpristagarklassikern "Hundra år av ensamhet".
Den fungerar utmärkt som genremarkör och läsaren vet precis vad hon har att vänta.
En rolig bok om humor - och Grönköpings veckoblad.

Grönköpings veckoblad har funnits i hundra år och firar med att ge ut en bok, "Humor - hundra år av skämtsamhet".
Boken är en samling lagom roliga och lagom informativa texter av en samling lagom roliga och lagom formsäkra skribenter.
Läsaren bjuds på alla tiders humor, skämt och oförskämt, Grönköpings veckoblads historia, männen bakom tidningen och profilerna i den.
Grönköpings redaktör Erik Blixt inleder med en skärskådning av Gud, den mänskliga konstitutionen och humor som överlevnadsstrategi.

Dick Harrison ger en historisk översikt över fenomenet humor och passar på att dra påven Gregorius den förstes favoritskämt från tidigt 600-tal.
Dick kan också meddela att medeltiden var kul, 1600- och 1700-talen tråkiga och att det moderna samhället bara blir roligare.
Boken är befriande tom på humorteorier, som är kända för sin besinningslösa tråkighet. Däremot skrivs det om olika sorters humor.
Missförståndet, den folkliga sparken uppåt, den tecknade seriens bildskämt, satiren, burlesken, kiss-och-bajs humorn.
Cecilia Torudd skriver om den kvinnliga humorn, eller bristen på sådan, därför att tjejer inte får vara roliga. De ska vara nymfer med grace, inte pajaser. Det är den ökade jämlikheten som fött fram kvinnliga humorister de senaste decennierna.

Bertil Neumann skriver om humorns gränser, humorns tabubrytande natur och det enbart osmakliga när man går för långt. När blondiner skämtar om blondiner är det roligt, när andra skämtar om blondiner är det osmakligt.
Ludvig Rasmusson skriver om svårigheten i att vara satiriker i lagomhetens rike och om problemen med den politiskt korrekta tidsandan. Astrid Lindgrens humor hyllas av Margareta Strömstedt och Aake Nystedt beskriver skämttidningens historia.

Andra delen av boken ägnas helt och fullt åt jubilaren, Grönköpings veckoblad. Det är den enda svenska veckotidningen som kommer ut en gång i månaden.
På sitt säregna och mycket krångliga byråkratspråk översätter tidningen världshändelser till grönköpingska.
Carl Zetterström skriver om sin farfar Hasse Z, legendarisk redaktör för "Söndags-Nisse", som så småningom grundade Grönköpings veckoblad.
Rolf Hertzman och Rolf Christerson beskriver Grönköpings invånare, kul både för den oinvigde och för den trogne prenumeranten.
Bland annat får begreppet "gossen Ruda" sin förklaring.
I sista kapitlet avhandlar Ulf Schöldström språkekvilibristerna som i hundra år lyckats skriva samma sorters grönköpingska ordvrängningar.
A:lfr-d V:stl-nds stora diktning till exempel, har skapats av bland andra Gunnar Ekelöf och Nils Hasselskog, och är alltid koncentrerat intensiv:

"Lilla kork!
vilka vägar har du vandrat
sedan den dag
du långt fjärran i våld
å stranden av bramaputra, den brusande,
av någon barfotad bajadär,
med tänder av ebenholtz,
skars ned ur en helig korkek,
att över världshavet
slungas in i kulturen."
(A:Lfr-d V:stl-nd / Nils Hasselskog)

Första delen är överhuvudtaget intressant för alla medelmåttiga hobbyhumorister. Fast vissa texter är roligare än andra och det spretar lite i tonen och innehållet mellan författarna.
I andra delen av boken blir läsarnas skilda förkunskaper om Grönköpings veckoblad ett problem.
Vissa texter är skrivna för de redan invigda Grönköpingsprenumeranterna och utestänger därför vanliga dödliga. Andra texter vänder sig mer allmänt till vanliga dödliga, men blir säkert för flacka för Grönköpingsprenumeranter, som väl är de som i första hand bör vara intresserade av en jubileumsbok. Jag förstår inte riktigt vem som skall läsa den här boken. Men det gör inte så mycket för då finns det ju om man vänder på steken något för alla.
Och humor är ju något för alla, åtminstone borde det vara det.

Innehållsförteckning:
Dialog med en död. (…ett stilgrepp jag har mycket svårt för)
Tråkiga texter om humor.
Men mest roliga texter om humor
En översättningen av Runebergs klassiska "Vårt land" till transpiranto: Va paj, va paj va farsipaj, falsette glossan kar! (Vårt land, vårt land, vårt fosterland, ljud högt, o dyra ord!)
En appendix författad av greve Lennart Bernadotte
Ett skämt om stamning som är tråkigt och ett skämt om stamning som är roligt
Skämtteckningar av allehanda slag, fast för få
En bild på Hasse Z

Karin Svenner : 02-10-17