Herrgården - Anna-Karin Palm

(Inbunden, Albert Bonniers förlag, 2005, 198 s.)

Anna-Karin Palm tar läsaren med in i en tidlös värld där människors tankar och handlingar är i fokus.
Hon väljer bort att skildra en identifierbar omvärld och låter istället landet där berättelsen utspelas vara namnlöst. En drömvärld, som ibland blir en mardrömsvärld, möter oss.
Där står idéerna ut, som tydliga avtryck mot en otydligare bakgrund.

Herrgården ligger avsides och till synes oskadd av de konflikter som landet drabbats av.
Fyra unga människor på flykt upptäcker det stora vackra huset, som trots tecken på omvårdnad verkar övergivet.
De tar sig in i huset och äter sitt första ordentliga mål mat på flera dagar, för skafferi och frys är välfyllda.
När husets ägarinna upptäcker inkräktarna så blir alla parter lika chockade. Efter de inledande känslostormarna får de ett erbjudande om att stanna kvar i herrgården om de i gengäld hjälper till med skötsel av hus och ägor.

De tackar ja och lever i en någorlunda fungerande symbios i några månader, men till slut så kommer alltför många underliggande konflikter upp till ytan och konsekvenserna blir förödande för alla inblandade.

Det är krig i landet som Ben, Axel, Juri och Leila bor i och de är alla på flykt från något. Milis och rebellstyrkor mördar och plundrar hämningslöst och alla fyra har förlorat något eller någon i konflikten som råder i landet.
Vissa av dem behåller sina hemligheter, medan några öppnar sig och berättar om förlusterna.
Ben, som berättar om tiden som de fyra tillbringar i herrgården, har förlorat sin älskade och hans föräldrar har flytt landet. När han får se herrgården fylls han av en märklig känsla. För första gången känner han sig hemma någonstans och hans känslor för herrgården blir allt starkare ju längre han bor där och lär känna huset och dess omgivningar.

"Herrgården" är en berättelse baserad på en persons subjektiva minnen, antingen det som han själv upplevt eller vad de andra har berättat för honom. Det är en berättelse med ett otydligt tidsperspektiv. Det är kanske nutid eller kanske utspelar sig historien åtskilliga decennier tillbaka.
Vare sig namnet på landet eller städerna som beskrivs i boken skrivs ut, utan Palm låter historien berättas utan alltför tydliga ramar.
Herrgården, huset och dess omgivningar blir den skarpa konturen i en annars hemlighetsfull och drömlik tillvaro.
Ben beskriver det hela som en väv där han endast kan redogöra för fragment. Det är en mycket passande beskrivning.

Det tog ett tag för mig att ta mig in i berättelsen. På första försöket lyckades jag bara ta mig ett tjugotal sidor, men efter att ha låtit boken och berättelsen ligga till sig i hyllan så blev det andra försöket desto mer lyckat.
Jag försvann in i Bens tankar och njöt av Anna-Karin Palms fantastiska prosa. Hon kombinerar kloka tankar med en fantastisk fantasivärld och hanterar dessutom svenskans 28 (29) bokstäver på ett mästerligt sätt i mycket lyckade kombinationer. Ibland kan man läsa en berättelse för att den är spännande utan att tänka på språket, men i "Herrgården" så är meningskonstruktionerna en ren och skär njutning att hänge sig åt.
Palm bildar meningar som lyser upp en hel sida.
Hon slösar inte bokstäverna utan använder dem väl i en stram berättelse som stannar kvar efter sista punkten.

Innehållsförteckning:
Minnen
Drömmar
Tankar
Konflikter
Hemligheter
Rädsla

Anna-Karin Palm © Foto: Thomas Svensson

Andra böcker av författaren:
Faunen 1991
Utanför bilden 1992
Målarens döttrar 1997
Lekplats 1999
In i öknen 2001

Övriga bokfakta:
"Herrgården" kom ut på Albert Bonniers förlag i mars 2005.