Havets stjärna - Joseph O'Connor

(Inbunden, Norstedts, 2005, 484 s.)

Joseph O’Connor har i "Havets stjärna" ägnat sig åt att berätta sitt lands historia.
Framförallt inriktat på den svåra hungersnöden som drabbade Irland på 1800-talet, då över en miljon irländare svalt ihjäl och lika många tog sig till det förlovade landet i väster, Amerika.

Hungerepidemierna på Irland kom i vågor.
De år då huvudgrödan, potatisen, drabbades av missväxt var värst. 1847 var ett missväxtår då åtskilliga skepp färdades över Atlanten med överfulla skepp av svältande och döende irländare på väg till Amerika. Många av dem nådde aldrig hamn utan dog till havs. O’Connor låter oss följa med på ett av dessa fartyg, Havets stjärna, på dess fyra veckor långa seglats från Liverpool till New York.

Ombord på fartyget Havets stjärna finns det en salig blandning av människor.
En lord från Irland som med sin familj vill börja om på nytt i USA.
En ung irländsk kvinna, barndomskamrat till lorden men numera hans barns sköterska, som efterlämnar en död äkta man och en död dotter, båda offer för svältdöden.
En amerikansk journalist, som är uppeldad av de fruktansvärda bilder han fått med sig från en reportageresa på Irland och upp över öronen förälskad i lordens hustru.
En kapten som inte bara bekymrar sig över sitt fartyg och det skick som det är i, utan också om alla sina passagerare. Även de i tredje klass som dör som flugor under resans gång.
Tredjeklasspassagerarna har sålt allt de äger och lever hopträngda under däck med bara de ransoner mat som de lyckats få med sig hemifrån, för i deras biljetter ingår inte mat.

Det är en förfärlig period i Irlands historia som O’Connor har samlat material om. En period där engelsmännen – makten och överheten - inte gjorde något för att mildra hungerkatastrofernas fruktansvärda följder. Inte heller de irländare med makt gjorde något för att hjälpa sina svältande landsmän, tvärtom. Åtskilliga vräktes när de inte längre kunde betala sina arrenden och tvingades ut på vägarna den korta tid de hade kvar i livet.

I "Havets stjärna" använder sig O’Connor av fiktionen, men till sin hjälp tar han både autentiska brev och bilder. Även klassiska irländska sånger återges. Om inte för att driva handlingen framåt så för att understryka hur tillvaron såg ut för folket på den gröna ön.
En av bokens berättare är journalisten från USA, som växelvis med kaptenens loggbok dokumenterar de händelser som utspelar sig på fartyget. Det uppstår mystiska stölder bland förstaklasspassagerarna och bland tredjeklasspassagerarna finns en man som har att välja på att dö själv eller att döda.

Det finns inte mycket hopp i boken, men det fanns det knappast i verkligheten heller.
Historien är välskriven och man försvinner lätt in i berättelsen.
Temat i roman är ovanlig då inte många författare skrivit om den stora svälten. De flesta stora irländska författare nämner den knappt och Joseph O’Connor citerar litteraturkritikern Terry Eagletons följande rader: "Om hungersnöden hos vissa väckte en vredgad retorik till liv, så har den traumatiserat andra till stumhet".
O’Connor konstaterar också att i början av 1870-talet bodde nästan fyrtio procent av alla irländare i Amerika.

Innehållsförteckning:
Hunger
Vrede
Likgiltighet
Sorg
Förtvivlan
Desperation

Joseph O'Connor © Foto: Jocine O'Brien

Joseph O’Connor betraktas som en av Irlands mest framstående författare i modern tid.
Han debuterade 1991 och har skrivit en rad romaner, pjäser och krönikor.
O’Connor har tidigare skildrat vad som hände med de irländska immigranter när de väl nådde USA i reseskildringen "Sweet Liberty".

Andra böcker av författaren (på svenska):
Desperados 1996
Cowboys och indier 1992

Övriga bokfakta:
"Havets stjärna" kom ut på Norstedts förlag i februari 2005. Originaltiteln är "Star of the Sea" och översättningen till svenska är gjord av Nille Lindgren.