Bakom gyllene galler - Choga Regina Egbeme

(Inbunden, Forum, 2003, 242 s.)

Den nya haremsromanen skiljer sig en aning från de romantiska Angelique-historierna med vackra blonda västerländska kvinnor och ädelmodiga och västerländskt orienterade österländska män.
Där mannen givetvis ger upp sitt harem för "den enda".
De romaner och berättelser som går in under den mer litterära bestsellerkategorin är så kallade verklighetsbaserade romaner om kvinnor i burqa, kvinnor i harem, kvinnor som ger upp ett västerländskt liv för att leva med nomader (till exempel Corinne Hofmanns"Vita massajen").

Betty Mahmoodys "Inte utan min dotter" är väl att betrakta som pionjärboken i genren och den lockade enorma mängder av främst kvinnliga läsare.
Det är en av böckerna där historien överskuggar själva texten. Böckerna är lättlästa och flyter lätt, men litterärt lämnar de ofta en hel del att önska. De är gjorda för en läsekrets som vill ha en stunds avkoppling och gärna förfasa sig lite och sedan nöjt konstatera att man själv har det rätt bra.

"Bakom gyllene galler" följer trenden av moderna haremsböcker och berättelser från islamska områden. Denna berättelse handlar om en ung kvinna som är uppvuxen i ett harem och som blir bortgift i de sena tonåren. Hon har en tysk mor och en nigeriansk far.

Choga Reginas berättelse tar sin början på tidigt sjuttiotal när det tyska paret Lisa och Bruno Hofmayer kommer till Nigeria för att bygga upp ett utbildningsföretag.
Lisa är 41 år gammal när hon lär känna den karismatiske kyrkoledaren, Papa David. Hon börjar besöka hans gudtjänster varje söndag och får uppleva en helt annan miljö än i den stela tyska kyrkan.
Lisa lämnar senare sin man Bruno för Papa David (eller David Umukoro som är hans riktiga namn) som introducerar henne för sitt harem, redan bestående av trettiotvå fruar. Han behöver nämligen alla de tidigare fruarnas godkännande inför varje nytt äktenskap. 1975 gifter sig Lisa med Papa David och blir hans fru nummer 33. Hon är då gravid i femte månaden med Choga Regina och det är dotterns levnadsöde vi hela tiden får följa.

Choga föds i ett harem och får i samband med förlossningen en höftskada som aldrig justeras och som gör henne halt. Under barndomen framlevs livet ganska idylliskt i haremet, mycket tack vare de tre äldsta fruarnas positiva makt.
Det hela beskrivs som en kvinnogemenskap med mannen som en ganska perifer makt. Choga Regina lär sig tyska, men tyr sig mest till sina extramödrar i haremet eftersom Lisa, i egenskap av vit kvinna med egen ekonomi (arv efter föräldrarna som dock mannen förfogar och bestämmer över, om än i samråd med sin 33:e hustru) får ett större ansvarsområde även utanför haremet.
Lisa får möjligheten att köpa en farm som hon tillsammans med några av haremets kvinnor sköter på egen hand.

Tyvärr varar inte detta självständiga liv i kvinnogemenskapen, utan farmen tas över av Papa Felix, en ganska obehaglig man som inte tar ansvar utan mest ägnar sig åt att jaga kvinnor. Det är den mannen som Choga Regina tvingas gifta sig med när hennes mor offrar sin dotter för att hålla samman Papa Davids harem. Han börjar bli en gammal man och Papa Felix ses som den naturlige efterträdaren, framför allt av honom själv. Genom att han "får" Choga Regina undviks uppslitande lojalitetskonflikter.

Under nittiotalet så exploderar AIDS-epidemin i Afrika och både Papa Felix och Papa David drabbas av den "märkliga" sjukdomen. Dessförinnan har de spridit sjukdomen vidare till sina hustrur och barn. Choga smittas, liksom även den son som hon får efter att Papa Felix våldtagit henne.

Man kan givetvis inte låta bli att bli både upprörd och förbannad över den makt en enda man har över en stor mängd kvinnor och att de faktiskt låter honom ha den. Jag blir också upprörd av Lisas passivitet när det gäller att låta mannen ta över hennes arv och därefter neka Choga en höftoperation med hänvisning att pengar saknas. Lisa hade iaf de ekonomiska möjligheter att vara självständig som hennes afrikanska systrar saknade.

Det som fascinerade mig, västerlänning i en egocentrerad värld, var dock den självklara tanke som fanns i boken, att individen är underordnad gruppen.
I många kulturer är det fortfarande vanligt att se sig själv som en del av helheten och även som en länk i en kedja av förfäder och kommande generationer.
I väst är det individen som är viktigast och sällan tas hänsyn till en den eventuella gemenskap/grupp den tillhör. Choga "offras" när hon blir bortgift för att haremet ska fortsätta fungera för över hundra kvinnor och barn som får fortsätta leva i lugn och ro.
Vad är rätt och vad är fel?
Det blir ett svar i Afrika och ett helt annat i Sverige, skulle jag tro.

Innehållsförteckning:
Makt
Maktmissbruk
Kvinnogemenskap
AIDS
Framtidstro