De galnas hus - Karin Fossum

(Pocket, Månpocket, 2001, 372 s. )

Hajna är 24 år och vill inte leva.
I flera år har hon gått omkring med en stor sorg i själen.
Nästan lika länge har hon gått hos sin psykolog utan att nånting förändrats. Hennes läkare kan, eller vill, ingenting göra.
En dag springer hon igenom ett skyltfönster och skär sönder sin kropp.
Då rullar maskineriet plötsligt igång och Hajna hamnar på Varden, sluten avdelning.
Det är i Oslo 1978.
Det kunde kanske lika gärna vara här och nu.

Bokens titel syftar alltså på Varden. En stor institution för allehanda knäppskallar. Ett hus av den sort som man helst inte vill ha längre, nu när institutioner är ute och var och en ska vårdas individuellt, efter egna behov. Helst av sig själva.
Hit kommer Hajna när hennes skärsår sytts ihop med 160 stygn.
Och hon förstår till en början ingenting. Hon är inte knäpp. Vill bara inte leva.

"De galnas hus" skildrar livet på Varden under det år då Hajna bor där.
Sett genom hennes ögon.
Det blir en slags vi-och-dom-historia där vi är patienterna och dom de personer som anses friska och fungerande och är satta i arbete med att få oss likadana.
I Hajnas värld blir ingen av patienterna bara ett psykfall.
De blir människor med olika egenheter som gör dem till dem de är.
Här finns Odin, med fina betyg i psykiatri som tänker sluta leva bara han hittar rätt formuleringar för avskedsbrevet till sin fru.
Formel, som är ett matematiskt geni, men som hela tiden måste torka sig i pannan för att hindra sin läckande hjärnsubstans att rinna in i ögonen.
Jungfru Maria som sjunger psalmer när verkligheten blir för jobbig och Sonja som lever för att komma ut igen och kanske få ta hand om sitt barn.

Boken handlar väldigt lite om mediciner och diagnoser, men är ändå ett ganska tufft inlägg i debatten om hur psykiatrivården såg ut och vart behandlingen ibland kunde leda.
Personalen på Varden, som i början liknar ett fångvaktarkollektiv, blir genom ett effektivt berättargrepp efterhand till individer med egna kamper att kämpa och personliga motiv till sitt val av arbetsplats.
Jag ställer mig många gånger frågan hur psykvården har förändrats sen dess?
Jag inbillar mig att vården i Oslo 1978 var ganska lik den här hos oss vid samma tid. Har det blivit bättre i Sverige efter den stora psykiatrireformen?
Hur många människor mår lika dåligt som patienterna på Varden, men går ändå omkring på gatorna och gör vad de själva förmår för att försöka dämpa sin ångest. Har det verkligen blivit bättre, eller är det inte fortfarande så att man måste kasta sig genom ett skyltfönster innan hjälpen finns?

Karin Fossum har gjort sig ett namn som en av de starkast lysande stjärnorna på Norges deckarhimmel. Hon har tidigare givit ut fyra romaner om kommissarie Sejer som översatts till svenska. För dessa håller jag henne högt.
Det var ändå med blandade känslor jag började läsa "De galnas hus".
Steget är långt från faktaspäckade kriminalhistorier till att skildra psykisk sjukdom.
Trots det känner man igen Karin Fossums röst.
Språket är enkelt utan att vara tråkigt och personskildringarna ingående och trovärdiga.
Och fastän de människor hon skriver om till största delen är upptagna av sin egen död och när de ska orka ta sig dit, så fylls man av en lätt känsla av tillförsikt och framtidstro under läsandets gång.
"De galnas hus" väcker många frågor.
Men vilka svaren är, är upp till var och en att ta ställning till.

Innehållsförteckning:
Ångest
Samtal med Döden
Vänskap
Institutionstänkande
Veckans matsedel
Matvägran

Karin Fossum © Foto: Bo-Aje Mellin

Om författaren:
Karin Fossum är född i Sandefjord, Norge, 1954.
Debuterade 1974 med diktsamlingen "Kanskje i morgen".
Då hette hon Karin Mathiesen och fick ta emot Tarjei Vesaas debutantpris.
Hon har sedan dess gett ut flera diktsamlingar, noveller och kriminalromaner och tagit emot flera norska litteraturpris.
Karin Fossum har tidigare arbetat som kassörska, taxichaufför, hemhjälp, på sjukhus och ålderdomshem samt med rehabilitering av narkomaner.

Andra böcker på svenska av författaren:
Evas öga 1995
Se dig inte om 1996
Den som fruktar vargen 1997
När djävulen håller ljuset 1998
Älskade Poona 2001

Övriga bokfakta:
"De galnas hus" gavs ut i inbunden version på Forum i maj 2001 och i MånPocket i oktober 2001. Översättningen till svenska är gjord av Helena och Ulf Örnkloo.

Sara Hellman : 01-11-08