Fräs, den lilla panterkatten - Isabelle Halvarsson

(Inbunden, Bonnier Carlsen, 2004, 109 s.)

Det här är några rader om en periodvis riktigt ruskig äventyrsberättelse om en liten kattunge som blivit övergiven av sin mamma och även en bekännelse om en moster som censurerar böcker för systersöner.
Jag frågade min svåger om min äldste systerson hade börjat med kapitelböcker ännu och det hade han inte, eller snarare så hade inte föräldrarna börjat läsa det för honom ännu. Det hindrade dock inte att moster gjorde det tyckte min svåger.

Jag hade läst igenom "Fräs den lilla panterkatten" och beslutade att min 6½-årige systerson skulle få lyssna till berättelsen, dock med en viss tveksamhet inbakad, eftersom den är rätt otäck på sina ställen när den lilla kattungen letar efter sin mamma och råkar ut för diverse otäcka äventyr.

Katter är en viktig del i min systersons liv. De har alltid funnits i hans tillvaro och de nuvarande är, förutom en äldre norsk skogskatt, katter som han har sett växa upp från små gulliga kattungar. Vi började läsa berättelsen efter att han varit ute med kompisen och lekt krig och "fyrat av kanoner". Det är en lek som är väldigt abstrakt och inte det minsta verklighetsbetonad för en liten grabb som bor i en svensk småstad. Berättelsen om Fräs och hans ynkliga, hungriga och lätt tilltufsade uppenbarelse som blir jagad av ormvråkar, hundar och bortkörd med sopkvast från en gård är betydligt mer igenkänningsbart. Allt eftersom jag läste i berättelsen så blev systersonens ögon allt större och oroligare. Jag kände att jag inte riktigt klarade av att läsa rakt av, utan svepte lite snabbt över vissa partier och pekade på de underfundigt tecknade bilderna i boken och jag hoppade faktiskt skamlöst över vissa partier helt.
När jag hade läst klart, d v s mer berättat om den än läst ur den, och konstaterat att Fräs fick det bra hos familjen, trots att de först sjasat iväg honom, så frågade min systerson om jag verkligen läst hela boken för honom.
Jag svarade nej och förklarade att jag berättat det hela istället och frågade vad han tyckt om det och om boken. Hans svar blev att "den var rätt läskig" och vi pratade lite om att Fräs ändå var en modig liten katt som varit ute ensam. Vi pratade också om Busis (hans favoritkatt som han egenhändigt döpt) som hade varit på rymmarstråt i några veckor, men dagen innan kommit tillbaka, och vilka äventyr han kunde ha råkat ut för.
Boken kommer dock att få vila i mosters bokhylla något år innan jag gör ett nytt försök med den.

Pratade en tid efteråt med en väninna som har barn i ungefär samma ålder som min systerson (något yngre) och som troligtvis inte skulle reagera lika mycket på berättelsen för den pojken skiljer väldigt tydligt på vad som påhittat (t ex berättelser) och vad som är verkligt, d v s inte det som händer i böcker.
Vi jämförde också vad vi själva tyckte var otäckt som barn och jag själv minns hur otäck jag tyckte "Elvis Elvis" av Maria Gripe var för han hade en sådan "otäck" mamma och jag kunde i min lågstadievärld inte förstå att det fanns sådana mammor. Jag har inte läst om berättelsen som vuxen och vet faktiskt inte hur jag skulle reagera nu, men troligtvis inte med samma avståndstagande som när jag var åtta år.

För att återgå till boken så är "Fräs, den lilla panterkatten" en fantastisk äventyrsberättelse av ett mycket klassiskt snitt. I fjorton korta kapitel får vi följa den lilla kattungen och hans kamp i en mycket stor, grym och oförstående omvärld. Hans kämparkraft och livslust är ett kraftpaket att räkna med och har man umgåtts med katter så får man lust till många igenkännande leenden.
Isabelle Halvarsson lyckas mycket bra med att fånga tydliga bilder av de faror som kan lura på en liten katt. Boken är i mitt tycke oemotståndlig.

Boken är också ljuvliga illustrerad av Margareta Nordqvist. Min absoluta favoritbild på Fräs föreställer hans första natt på bondgården, där man ser honom sovandes på några ägg i hönshuset för att hålla värmen.
Korta meningar, tydligt språk utan alltför krångliga ord gör den till en lättläst historia. Den kan mycket väl fungera som den första längre bok som barnen försöker sig på, på egen hand.

Innehållsförteckning:
Muskot - en hund som inte gillar små inkräktare
Vimsiga hönor
Den gamle grå äldre kattherre som inte tolererar den yngre generationen
En gammal kattdam som har större tolerans för den yngre generationen
Diverse fåglar och råttor

Isabelle Halvarsson © Foto: BonnierCarlsen

Om författaren:
Isabelle Halvarsson är barnbibliotekarie och lågstadielärare samt skriver böcker för barn i låg- och mellanstadieåldern. Hon bor på Österlen i Skåne.

Andra böcker av författaren:
Vrakgods 2001
Blodsband 2003

Övriga bokfakta:
"Fräs, den lilla panterkatten" kom ut på Bonnier Carlsens förlag i april 2004.
Bokens illustrationer är gjorda av Margareta Nordqvist.