Främlingen i Falun - Anders Sundelin
Tjugoen reportage om brott

(Inbunden, Ordfront, 2002, 239 s.)

Anders Sundelin har gjort det där alla kriminaljournalister borde göra varje gång de skriver om ett brott.
Tagit historian ett steg längre.
Mordet på John Hron, gruppvåldtäkten i ett garage i Rissne, Mattias Flinks massmord i Falun.

Vi har läst spaltkilometer om det i tidningarna redan.
Finns det verkligen nåt mer att säga?
En kvinnlig snattare, en alkoholist som slår ihjäl en fel person i fyllan, en misshandlad kvinna som dödar sin man.
Vi har kanske läst en notis om det, men det är inget brott som stannar i minnet.
Finns det verkligen nåt mer att säga?

Ja, det finns faktiskt en del viktigt att säga som inte blivit sagt.
Att det är människor det handlar om.
Vilket inte alltid är lätt att urskilja när braskande löpsedlar och fragmentariska bilder av ett brott målas upp.
Anders Sundelin börjar om från början.
Tar ett steg tillbaka och sen går han riktigt nära.
Vem var offret? Vem var gärningsmannen? Vilka val förde dem till just den platsen i just den stunden?

Vårt behov av förklaringar till det vi ser som "ondska" krockar med den krassa verkligheten.
Att de flesta brotten är kulmen på en lång händelsekedja, ett antiklimax av felaktiga valmöjligheter, en ofta trasig människas steg över den sista osynliga gränsen eller helt enkelt bara en olycklig slump…det vill vi inte höra.
Vi måste kunna vända oss ifrån ondskan, isolera den och säga att det där drabbar andra människor.
En annan typ av personer som inte är som oss.
Vi måste kunna se på gärningsmannen och se honom som en vi aldrig kan bli.
Annars rasar vår värld.
Precis som den rasade för John Hrons föräldrar eller de anhöriga till den gymnasist som blev skjuten på en skoltoalett i Bromma. Människor som aldrig kunde ana att ondskan var nåt så småsint, futtigt och påtagligt som den visade sig vara.

På det sättet är det både välgörande och skrämmande att läsa Anders Sundelins reportagebok.
Han går bakom polistermer och journalistklyschor.
Lyfter fram människorna bakom historierna.
En heroinberoende snattare i kostym som stjäl tablettaskar & rakhyvlar.
Två rätt klumpiga tjuvar som skär upp ett hål i Moderna muséets tak och lyckas genomföra en spektakulär konststöld, mer av slump än av skicklighet.
Den siste som pratade med en berusad fänrik med kärleksbekymmer, en ung fänrik vid namn Flink. Samma fänrik som sen gick och hämtade sitt gevär och sköt ihjäl sju totalt oskyldiga människor.

Men det finns också andra typer av historier i reportageboken.
Som "Kejne" och "Söndagsbarn".
Två reportage som egentligen inte alls handlar om brott.
Den som läst Birgitta Stenbergs "Apelsinmannen" eller sett TV-serien med samma namn känner kanske igen historian som berättas om pastor Karl-Erik Kejne. Det är en röra av förtal, homosexualitet och politisk skandal som skakade Sverige i slutet av 40-talet.
Söndagsbarn handlar om "redarprinsen" Alex Boström som tog livet av sig i England på 80-talet, eller rättare sagt om den göteborgska redarfamiljen Boströms uppgång och fall.
Kanske avviker de egentligen lite från huvudtemat, men är inte mindre läsvärda för det.

Man klarar knappast att läsa hela boken i ett sträck.
Det är för mycket misär och misslyckade liv som målas upp för att man skall orka smälta allt på en gång.
Turligt nog varierar boken mellan korta och långa reportage, banala vardagsbrott och ofattbara våldsdåd som givit stort eko i media.
Ibland är det anhöriga som talar, ibland är det offer, ibland är det en odyssé över en brottslings liv. Omväxlingen i stil, tempo och perspektiv gör mycket för boken.

Flera av reportagen har varit publicerade tidigare och har bearbetats för denna publicering. Tyvärr känns det ibland som om vissa av dem har kortats för mycket eller helt enkelt lämnar för många frågor.
Ibland för att det helt enkelt handlar om olösta brott och inga svar finns, ibland för att det känns som om man vill veta mer, ha mer fakta.

Bland de riktigt starka, som titelreportaget "Främlingen i Falun", finns också de reportage som inte riktigt når fram eller berör mig. Fast de borde.
Gärningsmannen eller offret förblir just den där journalistklyschan eller kvällstidningsfiguren som jag önskat se förbi. Eller så beror det på bristande inlevelseförmåga från min sida. Jag vill kanske inte ens försöka förstå hur en skånsk nynasse tänker när han sparkar ner en judisk farbror.

Boken håller mycket hög standard, är genomarbetad och intressant. Och kanske framför allt...väcker viktiga frågor om brott, brottslingar och kriminalitet.
Boken borde dessutom helt klart ingå som grundlitteratur på alla journalistutbildningar.

Innehållsförteckning:
21 reportage om brott
Försvunna personer
Mord
Småtjyvar
Misär
Samhällets baksida

Anders Sundelin © Foto: Maria Söderberg

Om författaren:
Anders Sundelin är författare och journalist.
Han undervisar på journalisthögskolan i Stockholm och högskolan i Gävle.

Andra böcker av författaren:
Jihad! Det heliga kriget i Afghanistan 1982
Afghanistan. Nyckeln till en kontinent 1985
När knarket kom till stan 1987
Vägen från Champaran 1988
Flummare, poliser och soliga stränder 1988
Utan omsvep 1990
Konsten att berätta en historia 1992
Afghanistan. Mellan krig och fred. 1993
Fallet Wennerström 1999

Övriga bokfakta:
"Främligen i Falun" gavs ut på Ordfront i januari 2002

Mia Gustavsson : 02-04-15