Fötterna först - Reidar Palmgren

(Inbunden, Piratförlaget, 2002, 220 s.)

Huvudpersonen i Reidar Palmgrens debutbok "Fötterna först" heter Risto Jokinen. Han är drygt 30, advokat i karriären, gift familjefar och en tämligen osympatisk person. Men på ett ganska vardagligt plan.
Han är inget ärkesvin, bara oengagerad i sin familj och otrogen mot sin fru. Sätter jobbet före sina närmaste, orkar inte med något känslopjuk och tänker småsura tankar om folk i sin omgivning.
En rätt normaldryg mansgris i all sin futtighet.
En dag förändras dock Ristos liv på ett chockartat sätt när han får beskedet att hans 8-årige son dött i en bilolycka.

Risto faller igenom totalt på alla plan.
Kanske för att han hellre stuckit till grabben en 50-lapp än umgåtts med honom, kanske för att just den här dagen fick lillkillen cykla själv till torget eftersom pappa som vanligt inte hade tid att skjutsa honom - fast han lovat.
Den egenkäre egoisten Risto står där handfallen när han inser att hans handlingar inte kan göras ogjorda och att han inte har nån annan att skylla på.
Han går in i sin egen värld där saker blir minst sagt absurdistiska för läsaren, eftersom man inte vet vad som är Ristos fantasier och vad som är verklighet.
Det sista uppdraget han hade för advokatfirman innan olyckan var en bouppteckningen efter en gammal man som levt helt ensam utan släkt och vänner. I gubbens lägenhet ser han en spegelbild av sitt eget liv som det kan se ut om han fortsätter med sin egoistiska livsfilosofi.

Efter sonens olycka händer det ofta att Risto "vaknar upp" i olika situationer utan en aning om hur han hamnat där. Med tankspritt vansinne kliver han runt i tillvaron okontaktbar för de få som fortfarande orkar bry sig om honom.
På ett annat plan vaknar han till sist upp och inser att han försummat sin familj alltför länge. Trots Risto Jokinens osympatiska framtoning och rubbade beteende kan man inte låta bli att känna för honom trots att han på många plan blir en karikatyr snarare än en karaktär.
Svart humor, ett stänk surrealism, skildring av en sorg på gränsen till vansinne och ett ovanligt bildrikt språk gör det här till en annorlunda och inte så endimensionell käftsmäll till det moderna samhällets ytlighet. Å andra sidan upplever jag ibland boken som drunknad i sin egen symbolik och fylld med en del övertydliga metaforer.

De svenskspråkiga i Finland har tydligen haft vissa invändningar mot kvaliteten av översättningen från finska till svenska, men för min del kvittar det eftersom det förmodligen bara märks om man har originalet att jämföra med.
Det enda jag stör mig på i språkligt är att det egentligen inte finns någon nyansskillnad mellan tankar och språk hos den vuxne Risto och den 8-årige sonen Tero. Det känns inte särskilt trovärdigt.

I övrigt en intressant debut som för en gångs skull inte handlar om nåns uppväxt i en 70-talsbetongförort där en del mobbades och andra mobbade.

Innehållsförteckning:
Fejkade familjefotografier
En gul ringklocka
Bastusnack
Mögliga badbyxor
En flott hifi-anläggning
En uppstoppad tjäder

Reidar Palmgren © Foto: Kapo Kaamu