Fantasin till makten - Ronny Ambjörnsson

(Inbunden, Ordfront, 2004, 233 s.)

Ronny Ambjörnsson tar i boken "Fantasin till makten" med oss på en resa till skilda utopier och utopister i den västerländska historien.
En utopi är beskrivingen av ett ouppnåeligt drömsamhälle och ordet kommer av grekiskans ou (inte) och topos (plats), det vill säga "ingenstans".

"Fantasin till makten" var ett av slagorden under studentupproret i Paris 1968, men en utopist till makten är sällan en lyckad historia. I det utopiska landet finns oftast en mycket rigid och kontrollerad ordning för utopisten är inte intresserad av förändring. Demokrati är inte heller av intresse för då kan ju folk saluföra andra åsikter, en åsiktspolis för att kontrollera oliktänkande förekommer i utopin.
Några som tog med sig utopins tankegångar till makten var Lenin, Mao Zedong och Pol Pot och vi har ju alla sett resultatet av deras regimer.
En utopi är en tankegång om ett bättre samhälle, en tankegång att sträva efter men kanske desto svårare att leva under.

Redan de gamla grekerna talade om "en gyllene tid" och "ett gyllene folk" för att beskriva det utopiska fantasilandet, medan man på medeltiden drömde om Schlaraffenland och Cockaigne. Två avlägsna platser, bortom bergen, där människor levde i överflöd och rikedom och ingen svalt.
Men det var först när Thomas More 1516 gav ut sin skrift "Utopia", som beskriver ett påhittat land i Amerika, som genren får sin benämning, utopi.

Thomas More var lordkansler i Storbritannien och levde mellan åren 1478 och 1535. Han var en ämbetsman med dragning åt religion och humanism.
En av Nordeuropas störste humanister under denna period, holländaren Erasmus, gjorde ett djupt intryck på Thomas More.

Humanisterna var vanligen anställda av någon furste eller stad och deras intresseområden låg inom filosofi, estetik och historia. De var ofta kritiska mot den katolska kyrkan vars makt kom i gungning i och med att de "nya intellektuella" inte längre kom enbart från kyrkans värld. Några få humanister, som Erasmus, kunde leva enbart på sin penna. Även More var kritisk mot den katolska kyrkan och vägrade underteckna det dokument som erkände kungen som kyrkans överhuvud. Han valde att inte opponera sig offentligt mot det, utan avgick som lordkansler. Han hävdade rätten att få vara tyst, en fri intellektuell men fängslades på kungens order och avrättades 1535.

Mores Utopia är grundat på förnuft och moral, men människorna i Utopia är inga medborgare, de är undersåtar till de som härskar med visdom och dygd. Ambjörnsson summerar utopisten Mores visioner med att "människor är inte fria men de kan uppfostras till att bli det".
More fokuserar på vardagslivet i Utopia, det handlar om att skilja på oäkta och äkta behov och njutningar. De äkta är sådana som skänker en både andlig och kroppslig tillfredsställelse och halva dagen bör ägnas åt kroppsligt arbete och den andra halvan åt andliga övningar. Familjen är den viktigaste enheten, men det är också den viktigaste enheten i samhället i den tidsperiod som More lever i. Utopia är uppdelat i femtiofyra städer som aldrig tillåts växa över sextusen invånare, för det skulle hota "symmetrin". Ambjörnsson påpekar att More inte bara uppfann Utopia utan också det kvinnliga dubbelarbetet, för kvinnan skulle liksom mannen ha ett yrke men också ansvara för matlagning.

En av de få kvinnliga utopister som finns är Charlotte Perkins Gilman och när hon som nygift med med Walter Stetson har sitt första gräl är det just om hushållsarbete.
Hon anser att han bör betala henne för de husliga sysslorna hon utför men han vägrar. De går så småningom skilda vägar och Charlotte blir känd som debattör, publicist och utopiförfattare
Hennes genombrott kommer med boken "Women and Economics" 1898.
Även om hon var färgad av sin tids uppfattning om att kvinnor är de bäst lämpade vårdarna (en åsikt som lever kvar än idag) så fokuserade hon på det faktum att kvinnornas arbete i hemmen till största delen var obetalt.
Hon skrev också ett flertal utopiska skildringar, bland andra berättelsen "Herland" som finns översatt till svenska med titeln "Jungfrulandet".
I den hittar tre upptäcksresande män av en slump ett land/en värld helt och hållet befolkat av kvinnor. De reagerar alla olika inför mötet med den främmande kulturen, en av dem formulerar följande rader "…bara män överallt som gör allting – detta är med andra ord vår bild av "världen". Och när vi talar om kvinnor, tänker vi på deras kön. Men för dessa kvinnor, med deras obrutna tvåtusenåriga kvinnliga civilisation, frammanade ordet kvinna samma storslagna bild av världen – så långt de nu hunnit utveckla den – och ordet man hade bara en könsmässig innebörd."

"Fantasin till maketen" är en resa genom århundraden och tankevärldar som förhoppningsvis ger den egna fantasin spelrum.
Från Thomas More via Emanuel Swedenborg, Charles Fourier, William Morris med flera avslutas boken om utopister med Charlotte Perkins Gilman. Ambjörnsson guidar läsaren kunnigt genom de olika utopierna och redogör också rent allmänt för genren. Boken är inte bara fylld av fakta, utan man kan också läsa den som ren nöjesläsning och på köpet öka sin allmänbildning.

Innehållsförteckning:
Fantasivärldar
Verklighet
Politik
Religion

Om författaren:
Ronny Ambjörnsson är professor emeritus i idéhistoria vid Umeå universitet. Han har tidigare skrivit åtskilliga böcker i sociala ämnen och idéhistoria.

Andra böcker av författaren:
Den skötsamme arbetaren 1988
Mansmyter 1990
Toms nya kläder 1991
Öst och väst 1994
Tokstollen och andra idéhistorier 1995
Mitt förnamn är Ronny 1996
Människors undran. Europas idéhistoria I: Antiken 1997
Europeiska urkunder 1998 (medförfattare)
Vidgade Vyer : Globalt Perspektiv På Idéhistoria 2000 (medförfattare)
Tankens pilgrimmer. Europas idéhistoria II: Medeltiden 2002
Inspirerad av antroposofi 2004 (medförfattare)


Övriga bokfakta:
"Fantasin till makten!" kom ut på Ordfront i september 2004.