Dödskänd - Ben Elton

(Inbunden, Forum, 2003, 348 s.)

Ben Elton har verkligen valt ett tacksamt ämne för sin femte roman.
Vad sägs om att driva med kändiskåta människor som frivilligt låter sig filmas dygnet runt, instängda i ett hus där allt från toabesök och bakfyllespyor till sexliv dokumenteras och sänds ut på TV och Internet?
I "Dödskänd" heter dokusåpan "Husarrest", men naturligtvis är det "Big Brother" som stått modell för Eltons satir över dokusåpa-eran.

Elton är en skicklig författare som har förmåga att med stor humor, en hel del elakhet och massor av klarsynthet analysera samtiden.
Jag har tidigare läst hans bok "Popcorn" som är en slags drift med ultravåld i underhållningsform där man inte behöver vara nåt snille för att se att filmen "Natural born killers" stått modell.
Här spinner han vidare på samma tråd.
För även i "Dödskänd" är det längtan efter att bli känd och våldet som underhållning som står i centrum. Dessutom kallar han träffsäkert vår tids mest populära TV-underhållning för en variant av gladiatorspel där vi är plebejerna som gör tummen upp eller tummen ner mot de tävlande på arenan.

I bokens dokusåpa "Husarrest" befinner sig tio personer inlåsta i ett kameraövervakat hus.
Upplägget är precis som det vi är vana med från Big Brother.
Karaktärerna, miljön, nomineringarna, biktbåset, uppdragen, konflikterna och utröstningarna är precis som i verklighetens förlaga. Skillnaden är att i "Husarrest" blir en av deltagarna mördad den tjugosjunde dagen i huset.
Men trots alla kameror vet ingen vem som är skyldig.
Tittarsifforna stiger och programmets stenhårda producent Geraldine Hennessey gnuggar händerna när kulorna rullar in. Utanför huset får den torre kommissarie Colridge och hans kollegor en bisarr mordutredning att ta itu med. De får lådvis med bandat material från produktionsbolaget Peeping Tom att gå igenom för att hitta ledtrådar, motiv och gärningsman.
Satir och ett klassiskt deckarmysterie av typen "det låsta rummet" i ett alltså.

De finns tre huvudscener för det som utspelas i boken.
Det som händer inuti huset, med tillbakablickar ända från den första dagen då de tio deltagarna gör entré i huset och TV-såpan. Läsaren får ta del av de minst sagt puckade deltagarnas later, gnabb och tankar om sina medtävlare.
Det som sker i kontrollrummet där Mrs Hennessey iskallt dompterar sina pappfigurer enligt ett förutbestämt manus. Hon är mest intresserad av att göra "bra TV" och skiter högaktingsfullt i vad som är sant, vad som är bra för deltagarna och framför allt vad som är moraliskt försvarbart.
Det som händer hos polisen. Shakespeare-älskande kommissarie Colridge har stora problem att stå ut med eller förstå det intressanta i att se på underbegåvade ärkeegon som sitter inlåsta i ett hus och kacklar. Hans kollegor tycker att han är mossig och har ytterst konservativa åsikter. Hans antipati inför "Husarrest" och hans meningsskiljaktligheter med de yngre poliserna är ett av bokens mer underhållande moment.

Jag hade ironiskt nog ett avsnitt av senaste svenska upplagan av Big Brother på i bakgrunden när jag läste slutet på boken. Jag svär att verklighetens dokusåpa framstår som en parodi på sig själv utan att nån behöver göra satir av det i bokform. Bortsett från mordet överträffar verkligheten fiktionen.
Så Elton sätter sina teddybjörns-öron på nån som redan ser fånigt ut.
Att han stundom sparkar in vidöppna dörrar hindrar inte att boken är en synnerligen underhållande samtidsskildring som levererar några riktigt klockrena analyser av hur det står till med världen.
Jag skrattar ofta och känner igen egna tankegångar fastän jag är en dokusåpajunkie och ingen 50-årig kultursnobb med mörkblåa värderingar.

Jag avslutar med ett typiskt Colridgecitat ur boken.
Colridge får ett litet utbrott när en av deltagarna i huset visar sig vara krispsykolog och säger att hon sökt till "Husarrest" för att hon vill studera de psykiska påfrestningar deltagarna utsätts för.
"Psykiska påfrestningar! Psykiska påfrestningar! Utbrast Coleridge och var ovanligt nära att skrika.
Det är inte mer än två generationer sedan hela landets befolkning hotades av en överhängande brutal ockupation av mordiska nazister! En generation innan dess förlorade vi en miljon unga män i skyttegravarna. En miljon oskyldiga unga män. Nu har vi psykologer som studerar dom psykiska påfrestningar som det innebär att åka ur en TV-tävling. Ibland misströstar jag, det gör jag faktiskt…"

Innehållsförteckning:
Hångelkoja
Masturberande kameraman
Psykiska sjukdomar
En vass, vass kniv
Löss
Egenkärlek
Porrfilmsstjärnan Boris Pecker
Svordomar
Töntiga översättningar (Inte är en white trash-engelsman en "svenne"?)

Ben Elton © Forum förlag