Dödsbudet - Wilhelm Agrell

(Inbunden, Tiden, 2001, 173 s.)

"Dödsbudet" handlar om en verklig händelse, en sprängning av en buss mitt i centrala London 1996.
IRA tog på sig dådet och det framkom att den person som bar bomben ombord och också själv omkom i attentatet var en "helt vanlig" 20-årig kille från en liten ort på Irland.
Wilhelm Agrell har gjort en rekonstruktion i fiktiv form över Anthonys väg från ett vanligt småstadsliv till rollen som terrorist.
Boken nominerades till Augustpriset förra året och vann nyligen Nils Holgerson-plaketten för bästa ungdomsbok 2001.

Även om jag inte ser boken som en typisk ungdomsroman är den lättläst, enkelt uppbyggd och utan komplicerade utsvävningar.
Något som gärna kunde ha applicerats oftare på en och annan bok på vuxen-hyllan utan ändra målgruppen, kan tyckas.
Redan i början av boken får man reda på vad som hänt, när Anthonys familj i den lilla orten Wexford får dödsbudet av polisen. De finner det helt obegripligt att deras son, som inte ens varit särskilt politiskt intresserad, engagerat sig i en militant frihetsrörelse.

Kapitelindelningen i "Dödsbudet" är en digital nedräkning, som timern på en bomb, vilket ger en naturlig dramatik till historien. Vi vet vad som skall hända när klockan stannar på 00.00.00, men vi vet inget om vägen dit.
När vi möter Anthony är han ganska lik alla andra ungdomar.
Han längtar bort från småstaden, vill göra något annat, se något annat, inte vara en i mängden. Han flyttar till Dublin, har ett småtrist jobb och i princip inga vänner tills han träffar på en kille i ungefär samma ålder - Mark.
Den nya kompisen, som är en mer äventyrlig person, får Anthonys liv att ta en ny vändning. Väntjänster, pubkvällar, tjejer och olagliga busstreck knyter honom närmare Mark.
Han dras stegvis in i en större gemenskap när han får träffa den äldre och politiskt medvetne Raymond som vill att Anthony skall "välja sida".
Ett val som verkar både logiskt och moraliskt riktigt i sin kontext.
Plötsligt har Anthonys liv en högre mening och han blir en villig soldat i IRA:s armé där lojaliteten är det allra viktigaste.

En effektiv bok som sätter fart på tankarna, inte ger enkla lösningar och inte skriver läsaren på näsan. Inte en enda gång framställs Anthony som nåt annat än en normalhygglig kille som följer sin inre övertygelse, vilket så klart får en att tänka till hur människor blir det vi kallar "fanatiker".
Min enda invänding är att det är en fördel om man själv innan man läser boken har en god bild av de politiska motsättningarna på Nordirland och dess historiska bakgrund eftersom man egentligen inte får så mycket av den varan i berättelsen. Det kan vara svårt att förstå vilken roll IRA har på Irland/ i England och värdera hur stort Anthonys steg är när han väljer att liera sig med dem.
Å andra sidan kan boken lika gärna läsas som en historia om hur en ung människas sökande efter mening och gemenskap lätt kan leda till självvalt avståndstagande från samhällets normer.
Det kunde lika gärna ha handlat om Livets Ord eller nynazism, hip hop eller MC-gäng.

Kanske är det dags att byta högstadieskolornas klassuppsättningar av Jan Guillous "Ondskan" mot Wilhelm Agrells "Dödsbudet"?
Om man nu inte kan få kidsen att läsa båda alltså.

Innehållsförteckning:
IRA
Småstadsångest
Molotovcocktails
Grym förhörsteknik
Lojalitet
Pubrundor
Sökande efter meningen med livet

Wilhelm Agrell © Foto: Peter Blicher & Göran Petersson