Dikter 1945-2002 - Wislawa Szymborska

(Inbunden, FIB:s Lyrikklubb/Ordfront, 2003, 381 s.)

Jag säger bara "tack gode Gud för Alfred Nobel och hans pris". Sannolikheten att jag annars skulle ha träffat på Wislawa Szymborskas poesi är minimal. Efter att ha läst denna och andra böcker av henne kan jag konstatera att det skulle ha varit nåt att beklaga djupt.
Samtidigt har det varit väldigt roligt att "upptäcka" henne.

Nobelpriset är en stor inspiration när det gäller att lära känna nya författare, som annars skulle förbli okända för bland andra mig.
Så här i Nobelpristutdelningsdagar är det givetvis extra tacksamt att kommentera det. Nobelpriset i litteratur och i viss mån fredspriset är nog de pris som de flesta har åsikter om, mer eller mindre ogrundade. Hur många Nobelpris i fysik har debatterats i det offentliga rummet de senaste tjugo åren? Fysik är ett ämne där det är svårt att ha en åsikt utan kunskaper, men de flesta människor kan läsa och därmed hävda sin åsikt inom just litteraturprisfrågan utan att ha någon större kunskapsgrund. Handen på hjärtat, visst ska det vara en svensk?
Fast det är inte alltid uppskattat det heller, att ge priset till Eyvind Johnson och Harry Martinson skapade på sin tid höga svallvågor av åsikter.

Åter till Wislawa Szymborska, hon fick Nobelpriset i litteratur 1996, och hennes nobeltal finns med i slutet av den samlingsvolym som spänner över femtiosju års författarskap.
I inledningsdikten skriver hon:
"Världen kunde vi på en gång på våra fingrar: den var så liten att den rymdes i ett handslag, --- Vårt krigsbyte är vetskapen om världen: den är så stor att den ryms i ett handslag"
Det är en beskrivning av en värld som förändrats och kanske framför allt en beskrivning av hur attityden mot den förändrats. Från början var verkligen världen bara det som fanns runt omkring en och det var bara det närmaste man kunde ta in. Numera är världsbilden betydligt vidare och vi kan också ta till oss det vidgade begreppet.

Szymborska är väldigt saklig i sina texter. Man skulle kunna säga prosaisk, men samtidigt inte, för bakom de enkla raderna flödar tankar i en vid ström och skapar små rännilar av förståelse och ömhet. Det är oftast vardagliga situationer som beskrivs, ett guldbröllopspar, en ensam katt i en våning, ett förälskat par, en skrattande flicka. Hon målar upp en ögonblicksbild som ofta stannar kvar en stund på näthinnan. Jag kommer på mig själv med att tänka på och fantisera vidare om hennes texter, tankar och personer.

Hennes samlade produktion är med tanke på de många år den omfattar av blandad karaktär. Sällan några djupare dalar, desto fler toppar.
Jag är väldigt svag för hennes texter och jag har tidigare njutit av en bok där hennes recensioner av "udda böcker" finns i urval. De böcker som inte hör till de utvalda på redaktionsbordet, men som Szymborska tagit sig an med varm hand och lätt penna.

Att kunna läsa hennes samlade diktproduktion i en volym är en ynnest för de som inte följt hennes produktion genom åren. Översättaren, Anders Bodegård, skriver i ett efterord lite om Szymborska och hennes litterära utveckling och kommenterar även det faktum att det är svårt att tidsbestämma hennes debut. Szymborska var under 1940- och 50-talet en partitrogen kommunist och lät "poesin tjäna saken" fram till 1966 då hon lämnade partiet, men det är inte kommunism som genomsyrar hennes texter det är humanism.

Innehållsförteckning:
Skapande bokstäver
Förgörande bokstäver
Markerade bokstäver
Några kommatecken och punkter

Wislawa Szymborska © Foto: Maria Söderberg