Blåsningen - Håkan Lahger och Love Svensson
Historien om kommersiell TV i Sverige

(Inbunden, Ordfront förlag, 2003, 366 s.)

Tänk dig om de fria marknadskrafterna fick råda.
Då skulle det produceras enbart bra kvalitets-TV av den sort som folket vill ha; djuplodande dokumentärer, direktsändningar från teatern och operan, alla filmhistoriens mästerverk.
Precis så naiva var tankarna en gång i Sverige när det funderades om att införa reklamfinansierad TV. Finsmakarens Utopia-television blev ju som bekant aldrig av, istället kom hårdföra kapitalister som Jan Stenbeck som visste att det folket vill ha är våld, sport och dokusåpor.

"Blåsningen" är ett försök att skriva om svensk TV-historia. Om en av de intressantaste epokerna där i dessutom. Det handlar om när Jan Stenbeck började sända sin reklamfinansierade kanal från London och när riksdagen beslutade att vi skulle ha en tredje marksänd kanal, som skulle få sända reklam.
Det handlar om utvecklandet av den svenska såpafabriken och om dokusåpor.
Framför allt kanske det handlar om de människor som var med under de tidiga Klondyke-åren och som idag sitter som media-Sveriges absoluta makthavare.
Lahger och Svensson har gjort ett rätt så gediget jobb, där de har intervjuat många av kommersiell televisions nyckelfigurer. Anna Bråkenhielm, Jan Scherman, Robert Aschberg, Stina Lunberg (tidigare Dabrowski) och många fler.

För någon med mediaintresse är det väldigt roligt att läsa om hur saker och ting gick till de tidiga åren på TV4 eller Z-TV och faktum är att många av historierna är av sådan rövarkaraktär att de kan underhålla vem som helst.
Som på den tiden Z-TV fungerade som plantskola för alla Sveriges unga mediakometer som när Ola Lindholm som "inte visste ett skit" om film fick göra kanalens första bioprogram och ringde till Kanal 5:s Ronny Svensson för att fråga om veckans filmer.
Ett samtal som sändes rakt upp och ner i Filmjournalen.

Vad jag kan irritera mig på i boken är författarnas antipati gentemot TV4.
Det är fullt möjligt att fyran är en fulare kanal än de andra just eftersom den utger sig för att fungera lite som public service, men det känns inte som att kanalen som sådan förtjänar de gliringar den utsätts för i "Blåsningen", oavsett om de sänder reklam i Vilgot Sjömans filmer eller inte.
Det är inte heller så att man blir övertygad om fulheten i TV4.
Utan det är mer en känsla som man får att författarna vill förmedla, inga egentligen påtagliga bevis.
Märkligt nog - eller kanske just för att, skulle jag vilja säga, då båda två har ett förflutet som medarbetare på vår tredje marksända kanal.

En av bokens riktiga höjdpunkter är nog intervjun med Leif "Loket"Ohlsson, som ju i min värld alltid framstått som en lite bullrig handbollsdomare med folklighetskomplex. Det är nog både den längsta och den bästa intervju jag läst med kungen av Bingolotto. Han framstår helt plötsligt som TV-visionär och väldigt engagerad. En eldsjäl som manövrerats ut av förvirrade marknadsekonomer när Bingolotto helt plötsligt skulle göras hippt.

Innehållsförteckning:
Visioner
Rövarkapitalism
Aschberg och Fylking
Journalistiska ambitioner
Den kalla och hårda verkligheten