Ett oskrivet blad - Marie Hermanson

(Inbunden, Albert Bonniers förlag, 2001, 252 s.)

Ibland kan det vara jobbigt att läsa.
Inte för att boken är dåligt skriven. Inte för att det den berättar är oengagerande. Det kan vara alldeles tvärtom.
Ibland är det jobbigt att läsa för att de skrivna orden rinner så lätt att de inte alls utgör någon skyddsmur mellan dig som läsare och de personer du möter mellan pärmarna. Och då kan det också hända att du får reda på sådant om de här personerna som du inte alls vill känna till, sådant du knappt vill veta existerar.
Att läsa "Ett oskrivet blad" är jobbigt på precis det sättet.

Först får vi möta Reine.
Förtidspensionerad sedan länge, uppvuxen på barnhem, en aning sned i ryggen och med en enda vän i livet, en vän han inte riktigt vet vad han ska tycka om. Redan här blir det lite obehagligt.
En så stor ensamhet känns inte riktigt bekväm att ta del av.
Men det blir värre. Reine möter stora, feta, uttryckslösa Angela och känner sig för första gången i överläge.
Hon är i alla fall inte mer värd än honom där hon sitter i sin tomma förortslägenhet och virkar och vräker i sig bakelser framför TV:n.
Känslorna dem emellan är inte av det stormande slaget.
Förälskelsen skymtar inte ens fram en kort stund.
Ändå hamnar Reine i Angelas säng och så plötsligt är de gifta.

Reine blir tydligare allt eftersom livet som nygift rullar igång.
Hans tankar skildras där det nygifta paret lunkar på i sin ordlösa vardag. Lägenheten renoveras. Reine letar fram sitt gamla körkort och köper bil.
De hyr en sommarstuga på landet.
Angela förblir dock lös i konturerna. Hon bara följer med i handlingen, fet, tyst och utan förflutet.
Berättelsen om två udda varelser som tillsammans försöker skapa ett normalt liv puttrar på fram tills Angela föder en son som visar sig ha en ovanlig sjukdom.
Då förändras allt.

Plötsligt får "Ett oskrivet blad" tydliga drag av deckarhistoria. Tempot skruvas upp och jag ser händelserna framför mig som i en tredelars TV-serie ungefär. Saker och ting går inte riktigt längre efter Reines planer och Angela blir undan för undan en fullödig person med både tanke- och initiativförmåga.
Dessutom med ett förflutet som kommer allt närmare deras lilla familjeillusion, och som till slut överskuggar allt.

Marie Hermanson har tidigare visat prov på sin förmåga att skildra utanförskapet och dess olika uttryck. Inte minst i uppmärksammade "Musselstranden" för ett par år sen. Här gör hon det sannerligen igen. Mera vardagligt och inte lika skruvat som i tidigare böcker. Men kanske just därför blir det mycket mera kusligt, och framförallt tragiskt, den här gången.

Innehållsförteckning:
Bakelser
Längtan bort från ensamheten
Pojke med guldlockar
Ett stulet gevär

Marie Hermanson © Foto: Miriam Hermanson

Om författaren:
Marie Hermanson är född i Sävedalen utanför Göteborg 1956.
Hon är utbildad till journalist och har bland annat jobbat på tidningen Arbetet.
Hon debuterade som författare med "Det finns ett hål i verkligheten", en samling kortare berättelser, 1986.
"Värddjuret" nominerades 1995 till Augustpriset och dramatiserades även senare.
Marie Hermanson har också skrivit en lång rad noveller och en del dramatik.

Andra böcker av författaren:
Det finns ett hål i verkligheten 1986
Snövit 1990
Tvillingsystrarna 1993
Värddjuret 1995
Musselstranden 1998

Övriga bokfakta:
"Ett oskrivet blad" gavs ut i inbunden version på Albert Bonniers förlag i september 2001 och i pocket i april 2002

Sara Hellman : 01-11-18