Askungens syster - Joanna Rubin Dranger

(Häftad, Albert Bonniers Förlag, 408 s.)

Jag har med viss förtjusning läst Joannas tidigare serieböcker om fröken Livrädd och fröken Märkvärdig. Två underhållande och snyggt tecknade berättelser om att vara kvinna på 2000-talet och slåss emot eget dåligt självförtroende och andra "monster".
I sin nya och massiva volym tar hon sig an större frågor, det är feminism genom ruckade (könsrolls)stereotyper som vill ändra läsarens perspektiv.

I "Askungens syster & andra sedelärande berättelser" finns det ett par varianter av Askunge-sagan. I den första, "Askungens syster", så är det den buttra, alldagliga, elgitarrspelande systern med "Kafka hade det inte heller så kul"-tröja som är i fokus. Sympatin ligger helt hos henne och inte hos den snygga, genompräktiga och ganska enerverande käcka Askungen.
Det är en rolig lek med roller. Vad som är fult och vackert egentligen och hur man kan kasta om synvinkeln i en berättelse och får en helt annan historia.

I Askungen-historia nummer två är det den klassiska berättelsen i översättning av Britt G Hallqvist med illustrationer av Joanna. Visst är också det en mer modern berättelse med en småknubbig och tatuerad Askunge och en prins som är rockstjärnan Prince. Men här känner jag faktiskt att bilderna och berättelsen hamnar i osynk med varandra och det hela får en anakronistisk känsla. Kanske borde man ha moderniserat mer i texten för att det skulle funka fullt ut. Här strävar bilderna åt ett håll och texten åt ett annat.

Den tredje berättelsen på Askunge-temat, "Lyckopulvret", känns i princip som en upprepning av fröken Livrädd och fröken Märkvärdig. Det blir lite för mycket självbiografiskt på ett ganska tråkigt sätt. Berättelsen säger i alla fall inte mig så mycket. Det känns för internt på något sätt och rimmar illa med bokens övriga berättelser.

Den bästa historien är utan tvekan, "Kära dagbok", där könsrollsperspektivet ändras och en man får ikläda sig en typisk kvinnoroll med både samhällets komplexframkallande kroppsideal och sextrakasserande damer i alla åldrar flåsande i nacken. Utsattheten blir väldigt tydlig och kränkningarna upplevs starkare när läget är det omvända, just för att man inte är van vid den blicken på en man.

Det finns ett par berättelser till i boken som alla har ett klart feministiskt perspektiv och fokuserar på vardagliga och mer övergripande könsrollsmönster. Visst småler man igenkännande, men samtidigt är det inte särskilt vasst eller utmanande. Varken i innehåll eller stil.

Men "Askungens syster & andra sedelärande berättelser" är säkerligen en klockren seriebok för både Rubin-Dranger-fans och svältfödda kvinnliga serieälskare som saknar feministiskt perspektiv i seriebokfloden. Det finns hur många killar som helst som skriver halvt självbiografiska och lite grabb/gubbsjuka serier där kvinnorollerna är väldigt klichéartade, och lite motvikt till det kan aldrig skada. Men skall man gå den vägen kanske man kan ta ut svängarna ännu lite mer.

Jag blir i alla fall nyfiken på vad Joanna hittar på här näst.

Innehållsförteckning:
Knubbiga hjältinnor
Feministiskt perspektiv
Askungens nya kläder
Lek med könsrollsstereotyper

Joanna Rubin Dranger © Foto: Anna Widoff