Reseskildringar

Från hetta till värme.
I två ganska skilda reseskildringar får vi möta dels ättlingarna till myteristerna på Bounty som slog sig ned på en söderhavsö och dels de första fångstmännen på Svalbard.
Gemensamt är att de skildrar ett sätt att leva som skiljer sig mycket från vårt.

På Pitcairn - Anders Källgård
Återbesök i Polynesien

(Inbunden, Carlssons förlag, 2004, 187 s.)

"På Pitcairn" är en blandning av dagbok, upplysningsbok och guidebok till olika öar i Polynesien.
Anders Källgård är läkare och författare och besökte Pitcairn för första gången 1980 efter att ha brevväxlat i flera år med öns postmästare.
Pitcairn är en liten ö i Söderhavet belägen i en triangel vars spetsar utgörs av Nya Zeeland, Hawai och Rapa Nui (Påskön).
Till den ön tog sig myteristerna, under ledning av engelsmannen Fletcher Christian, med fartyget Bounty. Tillsammans med några polyneiska kvinnor bildade de där en koloni, som fortfarande finns kvar och hyser ättlingarna av myteristerna i sjunde och åttonde led.
Anders Källgårds första besök på ön var som språkstudent. Han kom dit för att studera språket Pitacairnese, en blandning av 1700-talets sjömansengelska och tahitiska.
Sexton år senare återkommer han med fru och tre barn, nu som läkare, för att under två månader utvärdera behovet av sjukvård på ön.
De stannar där i drygt två månader innan de ger sig ut på en rundtur tillsammans med diverse penningstinna turister ombord på fartyget World Discoverer för att besöka olika öar i Söderhavet.

Boken är en fascinerande berättelse om det isolerade livet på en ö i Söderhavet, men samtidigt skrapar han bara på ytan.
Anders Källgård har kunskaper, kontakt med många forskare som inriktat sig på söderhavsöar, t ex Bengt Danielsson, men alltför ofta så nöjer han sig med att bara kommentera i förbifarten och det blir som sagt ett ganska grunt intryck.
Blir man intresserad av att lära sig mer så strösslar Källgård generöst med litteraturhänvisningar och numera är ön ansluten till internet så det går att surfa utan att oroa sig för alltför höga vågor.

Epilogen om sexskandaler, sexövergrepp på barn och uppskjutna rättegångar förvirrar bara i sina lösa spekulationer och halvkvädna meningar. Frågorna är fortfarande obesvarade enligt Källgård och frågorna är otydligt frammumlade enligt mig.Jag känner mig bara förvirrad över inlägget eftersom jag inte tidigare läst eller hört talas om skandalen och Källgård skriver som om han förutsätter förkunskaper av läsaren i det fallet.
Hans egna retoriska frågor om sitt ansvar som läkare och vad han eventuellt borde ha uppmärksammat om övergrepp som har skett, lämnas obesvarade.

Breven från Arktis - Rolf Kjellström
Dagböcker och brev från fångstmän 1834-1926

(Inbunden, Carlsons förlag, 2003, 311 s.)

"Breven från Arktis" utspelar sig på helt andra breddgrader än "På Pitcairn".
Rolf Kjellström har samlat ihop brev och dagböcker från de män och kvinnor som arbetade som fångstmän på Svalbard. Fångstmannasituationen på Svalbard delar Kjellström in i tre olika perioder och den första fasen i fångstmannaperioden utspelar sig under 1600-talet och in under 1700-talet. Det var en period med välstånd och utveckling i Europa och det söktes ständigt efter nya områden och produkter.
Holländare, tyskar och engelsmän var alla uppe i Ishavet för att utforska möjligheterna att fånga valar och de andra djur som vistades i de kyliga farvattnen. I nästa period kom ryssarna och i den tredje så är det norska intressen som utnyttjar och utvecklar fångstmöjligheterna.

Fångstmännen kallades också övervintrare och kom oftast till sin stuga på sensommaren där förberedelser gjordes för övervintringen. Man jagade ren, gås, ripa och en del andra djur. Man gjorde också i ordning fällor och när våren kom samlades ägg och dun in från fåglar. Det fanns några kvinnor som också arbetade som fångstmän, de flesta var gifta med fångstmän och följde med som husmödrar, men det finns dokumentation över kvinnliga fångstmän som gjorde samma jobb som sina manliga kollegor, även om de är sällsynta.

En av dagböckerna som återges i boken är skriven av Harald Simonsen och Toregeir Mökleby 1922. De två männen anmälde sig frivilligt till ett uppdrag att se efter vad som hänt med fångstmannen Nilsen som inte dykt upp när han borde. De båda männen tyckte att det skulle bli en trevlig tur och räknade inte med att vara borta mer än några veckor.
21 februari 1922 gav de sig iväg. De lyckas inte ta sig till fångstmannens hydda utan båten driver iväg och de fastnar sedan på isen och förlorar så småningom sin båt. De bygger sig en koja/snöbivack och konstaterar söndagen den 12 mars: "Sannerligen säger jag att aldrig i mitt liv har havregröten smakat så gott som igår. Mökleby försäkrade samma sak, nämligen att det var den godaste gröt han någonsin smakat. Så vi bestämde oss att koka gröt varje morgon, så länge som vi har gryn".
Fem dagar senare konstaterar de att: "Fotogen har vi så det räcker i 14 dagar till och vi använder köket bara två gånger om dagen. Provianten skall räcka ungefär lika länge".
Kvarlevorna Simonsen och Mökleby hittas den 12 juni 1923, på dagen ett år efter Simonsens sista dagboksanteckningar. Nilsen, fångstmannen som de skulle titta till hade lämnat ett meddelande i sin stuga om att han var på väg till Tromsö, men han återfanns aldrig. Det är en spännande bok om människorna i Svalbard som tampas med naturen och lever ett hårt och grymt liv.

Innehållsförteckning:
Naturskildringar
Överlevnad
Utveckling

Om författarna:
Anders Källgård är läkare och författare.

Rolf Kjellström är docent i etnografi och författare.

Andra böcker av författarna:
Källgård:
Myteristernas ättlingar 1986
Öar 1994
Öar, snöfolk och nomader 1997

Kjellström:
Polaräventyr 1995
Jakt och fångst 1995
Vargen i myt och verklighet 1998
Om jojk 1998
Samernas liv 2003

Övriga bokfakta:
"På Pitcairn" kom ut på Carlssons förlag i mars 2004.
"Breven från Arktis" kom ut på Carlssons förlag i september 2004.