Änglarna i Åmsele - David Lagercrantz

(Inbunden, Bokförlaget DN,1998, 247 s.)

En bok jag länge letat efter. Slut i bokhandeln och på förlaget.
Alltid utlånad på biblioteket. Och nu funnen i en kompis bokhylla.
Sträckläst.
En bok om ett brutalt mord, om en journalist mellan hybris och förakt, om en liten by där allt förändras, om kvällstidningshyenor och om ett osannolikt förhållande mellan en störd kille och en svag tjej.

Jag vet inte vad det var som fascinerade mig så med de få korta rader jag läst om boken. Kanske var det det faktum att den handlar om ett av de mest omskrivna och fasansfulla morden i Sverige?
Kanske att det var en kvällstidningsjournalist som nu skulle ge sin bild av händelseförloppet., nåt slags inside-story som skulle avslöja något mer än det man läst i tidningarna.
Som om det skulle finnas någon hemlig lösning och facit för vad som egentligen hände på kyrkogården i den lilla norrländska byn Åmsele den där sommarnatten 1988, när en pappa och hans son sköts till döds och mamman fick halsen avskuren. När man blev du med "Juha och Marita" och medierna i ett slags skräckblandad förtjusning döper paret till "Nordens Bonnie & Clyde".
Jakten på paret som går genom hela Sverige och till sist tar slut i Odense i Danmark.
Kanske var det bokens titel - "Änglarna i Åmsele" - som för mig verkade så märklig. Vilka var änglar? Offren eller mördarna? Eller kanske journalisterna?
Det absurda namnet på en bok som handlar om ett trippelmord fångar onekligen intresset.

"Kanske är skotten bara en impuls. Men det spelar ingen roll. Hagelskuren träffar den vänstra regionen av Sten Nilssons panna och blåser ut hela skallen. Förödelsen är ofattbar och den som sett obduktionsbilderna glömmer dem aldrig. När skotten avlossas står Fredrick Nilsson kvar på knä. Han skakar våldsamt och han flyttar händerna från ryggen och sätter dem över ansiktet - högerhanden är knuten. Pojken kramar ännu om sin sten.
- Skjut inte. Jag är bara 13! säger han.
- Jag är bara 13 år! upprepar han.
Han är 15. Men i sin isande skräck drar han bort två år från sitt liv som om han hoppas att de där åren ska rädda honom. Men i Juhas värld finns ingen nåd längre:
- Jag är liksom blind, jag har en sån konstig känsla, jag kan inte beskriva, säger Juha senare och trots att Marita ett kort ögonblick vaknar upp ur sin förlamning och skriker "Skona pojken, han är så ung!" skjuter han igen.
Han mördar ett barn som står på knä på en kyrkogård och ber för sitt liv."

Boken är inget av det jag föreställt mig.
Den handlar visserligen om trippelmordet i Åmsele, men också om en ung karriärlysten man som håller på att drunkna i nåt slags myt om den coole nyhetsjournalisten i en värld där rubrikerna är viktigare än de mänskliga tragedierna.
Tio år efter morden, när han lämnat kvällstidningsvärlden, återvänder han till Åmsele för att försöka komma ihåg vad som egentligen hände.
Vilka människorna i byn är, de mördade och de som bor kvar.
Men också vem han själv var och hur media bevakade händelsen.
Bilden som målas upp är en svidande kritik mot de cyniska kvällstidningarnas förenklingar och mytologisering av mördaren Juha. Det är också en utlämnande och ganska osympatisk bild av honom själv som osäker men manisk ung reporter i nåt slags livskris. Historien balanserar mellan det nästan patetiskt ytliga och ömkansvärda jaget som speglas i självportättet och den iskalla klarsyntheten i skildringen av hur mördarna blir viktigare än offren.

Han försöker rekonstruera förloppet, relationen mellan den pyskotiske Juha och hans partner Marita. Hur de åker runt i Sverige och stjäl bilar, gör inbrott och lever ett liv som småtjyvar för att plötsligt en sommarkväll i juli gå över gränsen till att bli kallblodiga mördare.
Det är samtidigt hans egen rekonstruktion av deadlines, scoop, konkurrens med andra journalister, hotellrum, sprit och tillfälliga möten med damer på de lokala haken. Den kanske mest skrämmande delen av boken handlar ändå om rättegången och de unga tjejer som lockade av mediabilden av Juha och tävlade om att fånga hans intresse.

"Änglarna i Åmsele" är en tänkvärd bok, på flera plan, som fler människor borde läsa.
Kanske i synnerhet flickor i 18-årsåldern som förälskar sig i män som utan att tveka dödat en familj för en cykels skull.
Kanske i synnerhet människor som jobbar på kvällstidningar. Eller läser dem.

Och änglarna?
De är en helt annan historia.

Innehåll:
En kyrkomålning av Leander Engström
En ung kriminalreporter på fall
Ett fasansfullt mord
Svidande kritik mot kvällspressen
En skrämmande bild av två människor som lever i en värld utan gränser
Mördar-groupies
Hotellrum, hotellbarer, deadlines

David Lagercrantz © Foto: Kristian Pohl

Om författaren:
David Lagercrantz är 39 år, son till den legendariske författaren och kulturpersonligheten Olof Lagercrantz. Han jobbade under slutet på 80-talet och i början på 90-talet som kriminalreporter på Kvällsposten och Expressen. Sen 1993 jobbar han som frilansande journalist, författare och föreläsare.

Andra böcker av författaren:
Göran Kropp 8000+ 1997
Ett svenskt geni 2000
Stjärnfall 2001

Mia Gustavsson: 01-07-22