Från Norge har turen nu kommit till Finland i Bulldozers guidning genom den nordiska litteraturen.

Nordisk litteratur: Finlands sak är vår

"Finlands sak är vår" lär Per Albin ha sagt i samband med finska vinterkriget och tja, har man varit tu i åtskilliga århundraden men bara skilda åt under ett är det kanske svårt att släppa taget.

Efter en titt på den norska litteraturen vänder jag nosen österut och mot det land som språkmässigt inte har den minsta likhet med de övriga nordiska språken. Svenska, danska, norska och isländska tillhör alla den indoeuropeiska språkstammen medan det finska språket har mer gemensamt med estniska och ungerska, den finsk-ugriska språkstammen.

På Bokmässan i Göteborg 2002 som startar den 19 september är finländska författare i fokus. Några av författarna på plats är Monika Fagerholm, Eeva Kilpi, Mauno Koivisto, Leena Lander, M A Numminen, Ajna Snellman, Märta Tikkanen och Kjell Westö.

Sverige och Finland har ett förflutet tillsammans, från 1300-talet fram till 1810 var de två länderna ett. Vid freden i Åbo 1910 förlorade Sverige Finland till Ryssland (1917 gjorde finnarna revolution mot Ryssland och blev ett eget land).
I Finland finns det fortfarande svenskspråkiga områden där svenska språket är det första man lär sig. Svenska är tillsammans med finska det officiella språket i landet.

Medeltiden

MIKAEL AGRICOLA
Agricola var biskop i Finland och levde mellan 1508-1557.
Han hade studerat för Martin Luther i Wittenberg och under hans år som biskop blev finnarna lutheraner. Han anses vara den som lade grunden för det finska skriftspråket och gav 1538 ut en ABC-bok på finska.
Tio år senare översatte han Nya Testamentet.

Nationalklenoderna

ELIAS LÖNNROTH
(1802-84) reste runt i Karelen och samlade in runor (kortare episka sånger från medeltiden) och sammanställde dem till ett längre versepos på femtio sånger. Verseposet heter "Kalevala" och är att betrakta som det finska nationaleposet och en typisk produkt av romantikens intresse för folkdiktning.

Om man inte känner sig motiverad att ge sig i kast med originalverkets trokeiska versmått så har journalisten Anders Larsson gjort livet lite enklare för de lite mer slöa individerna genom sin bok "Kalevala för lata" (2000)

JOHAN LUDVIG RUNEBERG
Johan Ludvig Runeberg (1804-1877), nationalskald och docent i latin vid Helsingfors Universitet.
Under åren 1832 till 1837 var han redaktör för Helsingfors Morgonblad.
Under senare år lät han prästviga sig. Han var en del av den romantiska perioden, samtida med bland andra Elias Lönnroth.
Han debuterade med samlingen "Dikter" 1830 men vi känner nog bäst till honom som författaren till "Kung Fjalar" från 1844 och "Fänrik Ståls sägner", vars första del kom ut 1848 och den andra 1860.
"Fänrik Ståls sägner" är ett beställningsarbete, där han ombads skriva en porträttserie av veteranerna från kriget 1809-10. Runeberg väljer dock att hålla sig ganska fritt till den historiska verkligheten.

ZACHARIAS TOPELIUS
Topelius (1818-1898) var journalist och var under åren 1842-60 redaktör för Helsingfors Dagblad. Han var också en av pionjärerna när det gäller runosamlandet (se Lönnroth). Han skrev på senare år populärhistoria om Finlands geografi och blev även professor i historia vid Helsingfors universitet
Han skrev dramatik, lyrik, historiska pjäser och kanske framförallt det som gjort honom mest känd, sagor och pjäser för barn.
Hans sagospel "Prinsessan Törnrosa" och "Fågel Blå" är de första teaterpjäser som skrevs direkt för barn och bygger på romantikens förkärlek för folkloristiska berättelser.
"Fältskärns berättelser" (1853-1867) blev en bestseller i hela norden och handlar om en gammal fältskär (motsvarar arméläkare) från Gustav III:s dagar berätta om Finlands historia. Inspirationen kom från Runebergs "Fänrik Ståls sägner". Förutom att Topelius blev en gemytlig favoritfabror för Nordens barn var han också en stor förebild när det gällde barnlitteraturen och dess utveckling.

ALEKSIS KIVI
(1834-1872) levde under fattiga förhållanden under skol- och studenttid vilket undergrävde hans hälsa ganska så rejält. Han blev räddad av en kvinna som erbjöd honom att bo i sitt sommarhus.
Två år innan sin död betraktades han som sinnessjuk.
Kivi är den finskspråkiga litteraturens första stora namn och är att betrakta som en föregångare till de finska naturalisterna.
Han debuterade med "Sockenskomakarna" 1864 men hans mest berömda arbete är "Sju bröder", som kom ut 1870 och som fördömdes för sina naturalism och dessutom belades med kvarstad av Finska litteratursällskapet.
Troligtvis har de ändrat åsikt nu.

Poeterna

EDITH SÖDERGRAN
En älskad poet även i Sverige är Edith Södergran och tillsammans med Karin Boye så har hennes texter en fast hand i de flesta grubblande tonårsflickors hjärtan. Hon levde mellan 1892 och 1923 och var på sin tid långt mer banbrytande än vad samtiden uppfattade, hon är en av förgrundsgestalterna inom den lyriska modernismen.
Edith Södergran var finlandssvenska och skrev också sina texter på svenska. Hennes debutbok "Dikter" kom ut 1916 och under åren 1918 - 20 kom "Septemberlyran", "Rosenaltaret" och "Framtidens skugga".
Vännerna Elmer Diktonius och Hagar Olsson gav postumt ut "Landet som icke är" 1925. Vill man lättast få tag på någon av hennes böcker är det nog "Samlade dikter" (gavs ut första gången 1949 men mitt exemplar är från 1990) som är lättast att få tag på.
Ernst Brunner har skrivit sin avhandling om hennes författarskap och en populärvariant av den finns ute i handeln men den gör knappast någon Edithfantast lycklig.

ELMER DIKTONUIS
Diktonius (1896-1961) var samtida med Edith Södergran och både en vän och kollega. Han är mest känd för sin lyrik men har skrivit flertalet romaner bl a "Onnela" (1925) och "Janne Kubik" (1932). Debuten skedde dock 1921 med "Min Dikt" och 1922 kom "Hårda Sånger".
Hans diktning är en blandning av social och politisk lidelse som har sitt ursprung i stämningarna under ryska revolutionen och det finska vinterkriget samtidigt finns det också en musikalisk inspiration. Diktonius studerade litteratur och musik parallellt och gav även musiklektioner.

HAGAR OLSSON
Hagar Olsson (1893-1978) var en del av det finlandssvenska kulturlivet bland annat som kritiker och essäist. Hennes mest kända arbeten är romanen "Träsnidaren och Döden" (1948) och novellsamlingen "Hemkomst" (1961), men kanske är hon framförallt mest känd som Edith Södergrans vän.

HENRY PARLAND
(1908-1930) dog vid 22 års ålder i scharlakansfeber men finns ändå med som efterföljare inom den finlandssvenska modernismen med sin diktsamling "Idealrealisation" som kom 1929. Detta var den enda av hans böcker som publicerades under hans livstid. Åren innan sin död påbörjade han romanen "Sönder", som dock inte hann bli klar innan han dog. Den oavslutade boken gavs ut postumt 1987. Redan 1932 gavs delar av hans övriga outgivna material, främst poesi, ut i samlingarna "Återsken" och "Sakernas uppror".
Bröderna Oscar och Ralf nådde också vissa framgångar som författare.

PENTTI SAARIKOSKI
Saarikoski (1937 -1983 ) var den ledande poeten i Finland under 1960-talet men mest ihågkommen för sitt ohälsosamma leverne. Han har förutom en egen produktion översatt Sapfo, Henry Miller och James Joyce till finska.
De sista åren av sitt liv tillbringade han på den bohusländska ön Tjörn. Där skrev han den så kallade Thiarnia-sviten (Thiarnia var Saarikoskis lekfullt latiniserade form av Tjörn) som består av "Dansgolvet på berget", "Spela upp till dans" och "Den dunkles danser".
I höst kommer en bok (omslag t.h) av Pekka Tarkka som behandlar åren 1937-1966 i Saarikoskis liv.

SOLVEIG VON SCHOULTZ
(1907-1996). Finlandssvenska som har skrivit en lång rad böcker, främst dikter och novellsamlingar. Hon debuterade med romanen "December" 1937 men därefter skrev hon enbart dikter och noveller fram till 1981 då hon gav ut romanen "Samtal under tiden". En bok för alla har bland annat gett ut samlingen "Ingen dag förgäves", noveller 1947-1983.
Novellsamlingen "Ingenting ovanligt" (t.h) kom 1948 och består av tre noveller som är karaktäristiska för hennes arbete och berör kvinnliga erfarenheter.
1947 fick hon Svenska Dagbladets litteraturpris.

De internationellt ryktbara

FRANS EEMIL SILLANPÄÄ
(1888 - 1964) Sillanpää tilldelades Nobelpriset i litteratur 1939 för boken "Silja" (1931) med motiveringen "för den djupa uppfattning och den utsökta stilkonst, varmed han skildrat sitt hemlands allmogeliv och natur i deras inbördes sammanhang".
En lyrisk berättare med dragning åt naturmystik och där inbördeskriget är ett återkommande motiv. Ett annat tema är hur människan styrs av sina biologiska instinkter. Andra kända verk i hans produktion är "Livet och solen" (1916), "Det fromma eländet" (1919), "En mans väg" (1932) och "Människor i sommarnatten" (1934).

MIKA WALTARI
(1908 - 1979) Waltari slog igen 1928 med samtidsromanen "Den stora illusionen" men hans produktion sträcker sig från lyrik, via dramatik till detektivromaner och det som han blivit mest känd för i världen, historiska romaner.
"Sinhue egyptiern" (1945) utspelar sig i antikens Egypten och har fått den tvetydiga äran att bli filmad i Hollywood på 50-talet och blev ingen större succé trots stor budget och pampiga kulisser. Kanske hade resultatet blivit ett annat om Marlon Brando inte dragit sig ur, han skulle ha spelat doktorn.

VÄINÖ LINNA
(1920-1992 ). Linna gav ut "Okänd soldat" 1954, en krigsskildring sedd ur en menig soldats synvinkel och romanen blev en internationell bestseller som även filmatiserats med stor framgång.
Ett annat verk av honom är "Högt bland Saarijärvis moar" från 1959 om en jordbrukarfamiljs öden från 1880-talet fram till 1950.
Han fick Nordiska rådets litteraturpris 1963.

Familjen Tikkanen

MÄRTA TIKKANEN
Märta Tikkanen (1937-) skrev den mycket uppmärksammade boken "Män kan inte våldtas" (1975) där könsrollsrelationerna onekligen får en provokativ tillspetsning. En annan bok av henne som fått står uppmärksamhet är den fria versberättelsen "Århundradets kärlekssaga" (1978) där hon skildrar sitt äktenskap med Henrik Tikkanen som blev svårt alkoholiserad och boken betraktas som symptomatisk för den nyfeministiska kamp- och överlevnadsattityden som sattes i flera böcker under den perioden.
Hennes böcker på senare år har bland annat handlat om hur det är att ha ett barn med MBD och kampen för ett drägligt liv. Berättelsen om Sofia finns hittills i två delar, en del om uppväxten ("Sofias egen bok") och den andra som vuxen ("Sofia vuxen med sitt MBD").

HENRIK TIKKANEN
(1924 -1984) Tidningsman, bildkonstnär, författare till en rad böcker bland annat: "Mr. Gogo kommer till Europa" (1946) som handlar om en apa som kommer till Europa som afrikansk kulturattaché och konstaterar att den västerländska livsstilen leder till krig fascism och galenskap, "Kär i Stockholm" - en novellsamling som kom ut 1955, "Trettioåriga kriget" från 1977 och "Renault mon amour", hans sista, från 1983 där Tikkanen beskriver sin fascination och förtjusning över sin favoritbil, Renault.
Henrik Tikkanen arbetade även med tidningsverksamhet under större delen av sitt yrkesverksamma liv, som kolumnist, journalist och illustratör. Hans första utställning som bildkonstnär hade han 1947, under åren så illustrerade han även flera av sina böcker.

Svenskarnas favoriter

JÖRN DONNER
(1933-) är väl mest känd i Sverige som debattör och från reklamfilmen från Clerasil "om du har problem med finnar" men han har en diger produktion bakom sig. Som författare, regissör och producent.
Mellan åren 1978-82 var han VD för Svenska Filminstitutet.
I höst kommer en brevroman av honom som bygger på brevväxlingen mellan hans farmor, Minette Munck och assyrolog och orientalisten K F Eneberg. Den heter "Kärlekens ingenmansland".

TOVE JANSSON
(1914-2001) är både konstnär och författare men världen känner henne som mamma till mumintrollen.
Det är hennes poetiska sagovärld befolkad av fantasivarelser som hattifnattar, mumintroll och andra som gjort henne älskad, men hennes litterära produktion innehåller även vuxenlitteratur. Den första boken om mumintrollen kom 1945, "Småtrollen och den stora översvämningen", men det var med "Trollkarlens hatt" 1948 som det egentliga genombrottet som barnboksförfattare kom. Memoarerna "Bildhuggarens dotter" kom ut 1968.
Genom åren fick hon många olika utmärkelser, bland andra Nils Holgersson-plaketten 1953, Elsa Beskowplaketten 1958, H.C. Andersenmedaljen 1966, Litteraturfrämjandets stora pris 1977 och Svenska Kulturfondens hederspris 1983.

ARTO PAASILINNA
Paasilinna (1942-) har en lång och diger karriär som romanförfattare bakom sig efter debuten som 22-åring. Han har även arbetat som journalist innan författarkarriären tog över helt och hållet. Förutom att göra succé i Sverige så har han blivit stor i bland annat Frankrike och har fått bland Air Inter Price i Bordeaux 1989 och Guiseppe Acerbi Premio Litterario 1994.
Alla hans böcker finns inte översatta till svenska men de flesta på senare år, några guldklimpar är bland andra "Den ylande mjölnaren", "Den ljuva giftkokerskan" och "Kollektivt självmord".
Hans böcker är skrönor, fyllda av absurditet och svart humor.

De moderna författarna

ROSA LIKSOM
(1958-) Pseudonym för Anni Ylävaara. Rosa Liksom är bosatt i Helsingfors men född i finska Lappland. Rosa tog efternamnet Liksom efter ha bott i ett svenskfinskt kollektiv där "liksom" var det mest förekommande ordet. Hon debuterade på svenska med "Frusna ögonblick" (1986). Några av hennes böcker som är översatta till svenska är reportageboken "Go Moskva Go" från 1988 och "Paradis Ultra Light" från 1989. Hon har också skrivit pjäsen "Family affairs" som 1993 uppfördes på KOM-teatern i Helsingfors.
I Finland är hon uppmärksammad både som författare och konstnär.

ANJA SNELLMAN
(1954-) Snellman debuterade 1981 med en sexuellt frispråkig bok som fick stor uppmärksamhet (det brukar iofs sådana böcker få), "Sonja O var här".
Den första som översattes till svenska var "Hudens tid" och den kom ut 1993 men översättningen till svenska gjordes först 1999. Ytterligare två böcker finns översatta till svenska och det är "Rädslans geografi" och "Paradisets karta".
"Rädslans geografi" är för övrigt filmatiserad.
Anja Snellman är född Kauranen och hon och hennes man Saska Saarikoski (son till den finske poeten Pentti Saarikoski) bytte 1997 efternamn till Snellman när de gifte sig.

LEENA LANDER
(1955-) Lander debuterade med romanen "Höstpastoral" 1982 och tillhör Finlands mest populära författare och blandar författarskapet med att vara kolumnist. Hennes genombrott kom dock med trilogin "De mörka fjärilarnas hem" (1991), "Må stormen komma" (1994) och "Den glada hemkomstens boplatser" (1997) och de finns också översatta till svenska.
De två första romanerna nominerades både till Finlandiapriset och till Nordiska Rådets litteraturpris.

KJELL WESTÖ
(1961-) Westö är finlandssvensk och är född och bosatt i Helsingfors.
Hans genombrottsbok är "Drakarna över Helsingfors" (1996) men han debuterade redan tio år tidigare med diktsamlingen "Tango Orange" och har under de åren gett ut tre diktsamlingar och två novellsamlingar.
När det gäller romaner så är han svag för släktkrönikor, både "Drakarna över Helsingfors" och den senaste boken utgiven på svenska, "Vådan av att vara Skrake" (2001), är berättelser om familjegenerationer.
"Drakarna över Helsingfors" filmatiserades 2001.

MONIKA FAGERHOLM
(1961-) Fagerholm debuterade 1987 med boken "Sham" men det var med "Underbara kvinnor vid vatten" (1994) som hon slog igenom med.
Den nominerades till Finlandiapriset 1994 och till Augustpriset 1995 och fick slutligen Runebergpriset 1995. Boken filmades 1998.
Samma år kom hennes bok "Diva" ut, en roman med en trettonårig flicka i fokus.

Aktuellt:

Bland höstens böcker från grannlandet i öster märks bland annat Petri Tamminen bok debut på svenska "Fel inställning".
Han har tidigare gett ut två novellsamlingar i Finland och tillhör det "unga gardet", född 1966.

Mauno Koivistos är aktuell med boken "Den ryska idéen, min syn på Rysslands historia".
Koivisto var Finlands president mellan 1982 och 1994 och här ger han sig på den ryska historien under tusen år.

Tapani Suominen har för En bok för allas räkning sammanställt en antologi med namnet "Kärlek på finska" där en salig blandning texter om kärlek finns.
Enligt Souminen kan finnarna kan ha samlag med 770 olika benämningar men det finns bara 40 ord för att uttrycka kärlek.

Att ge en heltäckande bild av den finska och finlandssvenska kulturen gör sig knappast i en artikel, trots allt får det handla om att reta aptiten och att kanske vilja läsa mer, om eller av någon av författarna som nämns i texten eller kanske gå på upptäcksfärd bland de som inte nämns. God jakt!

Carin Thärnström : 02-07-15