My little eye


Regissör: Marc Evans
Land: Storbritannien
Språk: Engelskt tal
Längd: 1.35
År: 2002

Salong:
Det är första gången jag ser bio på Folkteatern, men det funkar helt ok.
Eftersom det är en teatersalong i vanliga fall är stolarna hyfsat bekväma och lutningen är ok, men i vanlig ordning är det trångt med benutrymme så längre sittningar rekommenderas inte. Läget är hur som helst kalas, alldeles runt hörnet från Draken. Inget att klaga på där.

Förfilm:
"Flugan. Comedie absurde" är en tio minuter lång absurdistisk film om kärlek och lägenhetsköp. En kvinna har just blivit övertalad av sin nya kärlek att satsa på en framtid med honom. Det innebär bland annat att hon skall lägga alla sina sparpengar på en insats till en central lägenhet i Stockholm där de båda skall bo.
Trots instruktioner från honom om hur man bäst prutar på priset blir lägenhetsvisningen lätt katastrofartad...

Om filmen:
Ingår i filmserien "World wide" och kan mycket väl vara festivalens ruggigaste film. Ett problem är tyvärr ljudet. Eftersom filmen är engelsk är den inte textad och ljudkvaliteten tyckte jag ibland var lite väl dålig, vilket gjorde att jag i början av filmen helt enkelt inte hörde delar av dialogen. Trist.
Å andra sidan skulle det förmodligen inte ha funkat att dra upp ljudet mer eftersom pratet låg lågt, men inte de övriga ljudeffekterna...

Handling:
Jag hade nog inte läst allt för noga i filmkatalogen för jag hade helt missat att det här skulle vara en skräckfilm och trodde att det skulle vara lite mer av en psykologisk thriller. Jag blev ju minst sagt överraskad över handlingens vändning, vilket förvisso enbart är en fördel när man ser den här filmen.
Så egentligen vill jag inte avslöja allt för mycket om händelseförloppet.
Skall man göra nåt slags genre-jämförelse så kan man tänka sig en hybrid mellan dokusåpan "Big Brother" och filmerna "Blair Witch Project" och "The Shining".

Fem ungdomar deltar i en dokusåpa där en prissumma på en miljon dollar står på spel. De skall i ett halvår leva tillsammans i ett hus som ligger helt isolerat ute i en skog. Huset är fullt med webbkameror och allt de gör sänds ut på Internet.
Det enda kravet för att alla skall få sin miljon är att ingen lämnar huset innan tävlingen är över.
Nervösa Emma, kaxiga Charlie, nördiga Danny, strebern Rex och snyggingen Matt filmas dygnet runt, men vi får bara följa deras fem sista dagar i huset.
Den psykiska anspänningen tilltar när flera olika mystiska saker händer på en gång. Värmepannan lägger av, matleveranserna är utbytta och Emma anar spöken ur det förflutna.
Rex försöker övertala de andra att allt bara är en del av spelet och han är fast besluten att ingen skall lämna huset innan prissumman är säkrad.

Jag tycker att det här stundom är en riktigt ruggig film!
Jag har en del invändingar så här efteråt över saker i handlingen som jag tyckte kanske inte var helt realistiska (förutom huvudhandlingen som verkar vara ett slags makabert inlägg i dokusåpa-debatten på temat "hur långt är man egentligen beredd att gå för pengar/känddisskap/att vinna en tävling").
Till exempel verkar ingen i huset egentligen ha nån närmare relation trots att de tillbringat flera månader tillsammans helt isolerade från omvärlden.
Det är kanske också lite väl uppbyggt kring att alla är så kåta på prispengarna att de inte reagerar riktigt som de borde när varningsklockorna börjar ringa.
Jag tycker kanske också att filmen kunde ha jobbat ännu mer på den psykologiska biten, vilket hade gjort den läskig på ett annat sätt.
Men visst funkar det med obehagliga skräckljud, infrakamera-bilder och ett riktigt ruggigt spökruckel beläget i vintrig vildmark också.
Jag hade svårt att sova när jag kom hem...

Innehållsförteckning:
En hemsnidad katt
Tegelstenar
Kameror överallt
Obehagliga ljud
En läskig vind
The sick bitch
"Är det någon där ute?"

Mia Gustavsson : 03-01-28