The last train

Orginaltitel: Posledniy Poezd
Regissör: Alexei A German
Land: Ryssland
Språk: Tyskt/ryskt tal, engelsk text
Längd: 1.22
År: 2003
Salong: Royal

Om filmen:
Ingår i filmserien "World wide- Ryssland"

Handling:
En tysk militärläkare tar tåget till sin östfrontspostering, eller han tar tåget till en station och blir där hämtad av en relativt pratglad soldat som kör honom genom mil av bottenfruset landskap till frontposteringen.
Väl framme upptäcker vår protagonist att det bara är han, en lungsjuk officer och en halvdöd soldat i sjuksäng som stannat kvar medan alla andra retirerar.
Efter att ha irrat omkring en smula och talat med den surmulne officern blir doktorn utslängd i skogen och tillsagd att om han visar sig vid posteringen igen så ska officern döda honom. Fråga inte varför, filmen lämnar ingen riktigt tillfredställande förklaring.
Doktorn ligger i en snödriva och surar när en tysk fältbrevbärare hittar honom och tar honom i släptåg. De irrar omkring och det snöar. Det visar sig svårt att hitta tillbaka till de egna linjerna och artilleri på bägge sidor skjuter hejvilt.

Filmen håller på i en och en halv timme och det här är ungefär vad som händer. Doktorn och Brevbäraren blir beskjutna av artilleri.
Doktorn och Brevbäraren går vilse.
Doktorn och Brevbäraren träffar frusna och förvirrade partisaner.
Doktorn och Brevbäraren ser partisaner döda tyskar.
Doktorn och Brevbäraren ser partisaner dödade av tyskar.
Det är som om hela filmens manus baserat sig på barnbokstitlar.
Alexei A German måsta ha en gedigen samling av de poppulära "Doktorn och Brevbäraren"-böckerna, men inte orkat läsa mer än bokryggarna när han filmatiserade dem.

Visst, om du är pretentiös filmskolestudent kan du ju alltid hänga upp dig på att filmen är snygg. Den har även vissa surrealistiska aspekter som kan beveka den som är sugen på det, men den är inte direkt någon "Picknick på slagfältet".

En annan sak som påfrestar är att det i den här filmen röks och hostas mer än i samtliga informationsfilmer från "A non smoking generation". Till sist sitter publiken och sympatihostar.

Innehållsförteckning:
En hel del hosta
Snö i mängder
Lite surrealism
Artillerikrevader
Tyskar
Ryssar
Mer snö

Harald Åberg : 04-01-30