Vem är vad i Robert Jordans författarskap

Att på ett begripligt sätt sammanfatta Robert Jordans "Wheel of Time"-serie på något under sjuhundra sidor tättskriven text är inte något som lätt låter sig göras.
Men för den nyfikne som inte orkar harva sig igenom alla hittills nio utkomna böcker kommer här ett försök.

Robert Jordan:
En pseudonym för James Oliver Rigney, Jr.
Amerikansk författare som skrivit ett flertal böcker i serien om Robert E Howards fantasyhjälte Conan, ett par Western-romaner och det gigantiska episka fantasyverket "The Wheel of Time".
Utgiven på svenska som "Sagan om drakens återkomst".
Den engelska utgåvan spänner än så länge över nio böcker, den svenska delar upp varje engelsk bok i två och har nu kommit till bok nummer sjutton.
Den svenska utgåvan kan dock inte rekommenderas till andra än de som inte stör sig nämnvärt på dåliga översättningar.
Jordan själv har ett rikt språk men den svenska översättningen är i kvalitet allt för lik de vanliga dussinöversättningarna som fantasy på svenska fått dras med sedan Åke Ohlmarks förgrep sig på "Sagan om Ringen".

Skaparen:
Någon form av mystisk demiurg som satte igång världen, fångade den ondaste i ett fängelse och sen tog världshistoriens längsta kafferast.
Verkar måttligt intresserad av att rädda världen men kan tänkas handla i det fördolda via ombud.

Ondskans Herre:
En lustig svensk översättning av det engelska "the Dark One".
En illvillig figur som via sina ombud de förlorade (på engelska "the Forsaken" - de övergivna) försöker bryta sig ur sitt fängelse och göra världen till ett enda stort elände av pest och pina. Har förpestat den mystiska kraftens manliga halva och på så sätt gjort att manliga magiker förr eller senare blir galna och dödar alla i sin närhet.

De förlorade:
En samling ettriga opportunister och egoister som önskar störta världen i det sedvanliga eländet för egen vinnings skull. Ungefär tretton stycken även om det dyker upp nya namn stup i kvarten och förlorade som en gång tagits av daga har en obehaglig förmåga att återfödas för att med nya namn ställa till med ännu större oreda i läsarens huvud.

Den enda kraften:
På engelska "the One Power", den magi som utövas i Jordans värld.
Förmågan att väva besvärjelser av de fem elementen Eld, Luft, Vatten, Jord och Ande. Är uppdelad i två halvor, den manliga Saidin och den kvinnliga Saidar. Givetvis kan man bara använda den kraft som hör till det kön man är född.
Män som kan använda kraften blir galna och måste därför jagas upp och oskadliggöras innan de kan åstadkomma någon större skada.
Bör inte förväxlas med den sanna kraften, "the True Power", som är förbihållen skaparen, den ondaste och diverse annat löst folk.
Den sanna kraften dyker dock inte upp förrän efter en sex - sju böcker så förvirringen blir total.

Aes Sedai:
Urgammalt ord för användare av den enda kraften, betyder ungefär "alltjänare" eller "allas tjänare". Används nu enbart om kvinnor som kan använda kraften i form av saidar och tillhör sitt egna exklusiva sällskap med bas i det vita tornet.
I seriens början kan endast Aes Sedai använda Saidar men ju längre det lider desto fler dyker det upp.

Asha'man:
Urgammalt ord för "Väktare". En nyinrättad organisation för män som kan använda Saidin. Har sin bas på en övergiven bondgård som kallas det svarta tornet. Om folk blir nervösa av Aes Sedai så är det ingenting emot vad Asha'man gör dem.

Draken:
Namnet på den mytiska Messiasfiguren Lews Therin Telamon som förra gången ondskan hotade ställde sig upp och sa med klar och tydlig röst: "Nej!" Sedan blev han galen och dödade alla sina släktingar, sig själv och stora delar av världen. En stor del av världens religion kretsar runt drakens återfödsel och folk som vill karva sig en nisch i historien har ofta förklarat sig vara draken återfödd.

Huvudpersoner:
"The Weel of Time" har så många huvudpersoner att man inte blir klok på hälften men en uppräkning av de viktigaste kan vara hjälpsam.

Rand al'Thor: Draken återfödd, på riktigt den här gången.
En stackars bondgrabb som måste rädda världen, dras med tre flickvänner samtidigt och undvika att bli galen av sin förmåga att använda Saidin.

Mat Cauthon: Rands barndomskompis som visar sig vara en kanal för ett flertal av världens avlidna militärer. Förvandlas inom loppet av ett par böcker från en sorglös skämtare till en briljant militär taktiker, kvinnokarl och hasardspelare.
Har en näst intill ofelbar tur.

Perrin Aybarra: Ännu en av Rands barndomskompisar, kan tala med vargar på ett sätt som Kevin Costner aldrig drömde om.
Har motvilligt förvandlats från smed till länsherre och lord.

Egween al'Vere: Rands ungdomsflamma, numera inte en av tre kvinnor som samsas om Rands hjärta. Visar sig vara stark i kraften och upphöjs så småningom till ledare för en utbrytarfraktion inom det vita tornet.

Nynaeve: Klokekvinna i Rands hemby, ofattbart stark i kraften och om möjligt ännu starkare i anden. Tjurskallig som få i en bokserie där nästan alla är ofattbart egocentrerade och ovilliga att se saker ur någon annans synpunkt.
Fnyser, sniffar och rycker i flätan nästan oavbrutet i nio böcker.

Morraine: En Aes Sedai och bokseriens katalysator, dyker upp i Rands hemby och sätter igång allt genom att berätta för Rand att han är draken återfödd och släpar iväg allihopa på ett första äventyr.
Försvinner mystiskt igenom en magisk portal och anses generellt vara förlorad. Kommer förmodligen tillbaka i en senare bok.

Lan: Morraines kämpe och livvakt. Sedermera gift med Nynaeve.
En hård man där hård är den enda formen män kommer i. Ser livsfarlig ut när han brer marmelad på frukostfrallan.

Elayne: Tronarvinge till landet Andor, dödligt förälskad i Rand, envis och stark i kraften.

Min: Ung kvinna från storstan, förälskad i Rand, envis och har märkliga visioner om framtiden som tenderar till att slå in.

Aviendha: Ung kvinna från den mystiska Aiel-stammen. Förälskad i Rand, stark i kraften, envis och argsint.

Det finns fler huvudpersoner och efter ett tag tenderar många med snarlika namn till att blöda ihop. Men de här är de som berättelsen kretsar kring allra mest.

Aiel: En mystisk folkstam som bor ute i en öken och anses som de hårdaste av de hårda. Går till fots flera dygn i sträck och kan slå ihjäl nästan vem som helst hur lätt som helst och utan synbar anledning.
Läsare av F C Herberts Arrakis-böcker riktar misstänksamma blickar mot Freeemen.

Sniffande, fnysande och ryckande i flätor: Uttryck för kvinnligt missnöje, började förmodligen som en kul grej, men nu vill man riva ut ett par sidor ur boken så fort Jordan skriver att någon av kvinnorna fnyser, sniffar eller rycker sig i håret.

Tjockskallighet: Uppenbarligen en manlig egenskap.
Alla manliga huvudpersoner är så brutalt efterblivna så fort det kommer kvinnor med i bilden. Visserligen kan Jordans kvinnor vara svåra att förstå sig på men inte till den milda grad att de manliga huvudpersoner måste bete sig som de gör.

Kommunikation: Ett grundämne varav bristen på driver bokserien framåt kan tyckas. I en värld där nästan alla huvudpersonerna har kraften att öppna ett litet hål i luften och förflytta sig till var som helst på planeten tycks det omöjligt att en enda gång samlas, sitta ner och reda ut saker och ting. (Förmodligen skulle saker och ting ta slut allt för snabbt om de bara kunde samarbeta istället för att tro illa om varandra)
Inte ens ett enkelt brev kan de tydligen skriva utan att skriva helt och hållet tvärt om från vad de menade.
Paradexemplet är ett brev som Elayne skrev för att förklara sin kärlek till Rand som fick karlstackarn att tro hon hatade honom totalt och han inte var värdig hennes kärlek i större delen av fyra eller fem böcker.

Harald Åberg : 01-10-01