Hammerfall, Krokus & Poodles
Arenan, Stockholm 2007-01-20

Bulldozers recensent ackompanjerdes av ett rejält snöoväder när han kom till Fryshuset för att se tre band gå loss inne i Arenan som annars brukar bjuda på 08 Stockholm och basket.

Schweiziska Krokus inleder.
Ska jag vara ärlig så trodde jag de försvunnit från hårdrockscenen för länge sen. Enda minnet jag har från dem är ett skivomslag med bilar som krockar om jag minns rätt. Det var på det kära gamla åttiotalet och det är ju i och för sig därifrån kvällens huvudakt Hammerfall hämtar sin inspiration så det är passande med förband från den tiden.
Krokus lät inte så illa. Det lär lät i alla fall bra genom den tunna väggen till fiket, där jag satt när de spelade.

Jag satt kvar och fikade när svenska Poodles körde igång. Bandet slog igenom i schlager-SM förra året och har en två-tre låtar som är mer än skvaleri skavalera. Förresten gissa vilken låt de spelade som sista nummer? Underliga äro hårdrockens vägar.

Dags för huvudrätten då - Hammerfall. Förra spelningen här i huvudstaden möttes publiken av ett is- och snöinspirerat scenbygge.
Inte denna gång. Snö och is hittade jag istället sedan på min bil utanför.
På tal om insnöad, sånt kan man råka ut för när det gäller Hammerfall. Förnyelse är inte deras grej, utan denna kväll låter allt likadant, nytt som gammalt.
Lite inledande pangpang och bomber, "Riders of the Storm" kommer tidigt, konserten rullar på.

Bandet har tydligen läst recensionerna från spelningen i Göteborg och fått höra att det varit oinspirerat och utan energi. De klagar i mikrofonen och får publiken med sig när de förklarar att det är publiken som räknas, inte ett fåtal recensenter. Så sant så sant.
Ni kan sluta läsa här.

Angående klagandet, lite vanskligt att berätta sånt för mig, flockdjur som man är så vill man gärna hålla med. Antingen är det de eller jag som är energilös och oinspirerad. Frågan är om de genomför turnén för att de känner för det eller för att de måste?
Det är inte alls lika bra som på Annexet för 1,5 år sedan. "Legacy of Kings", "Rebel Inside", "Bloodbound", "The Legend Reborn" - olika titlar, men denna kväll känns de som en enda låt som till slut blir för lång och man önskar ska ändra riktning eller bara ta slut.
"Gööör nånting" för att härma tjurfäktaren på julafton som vill att tjuren Ferdinand ska få lite fart.

"Renegade", "Let the Hammer Fall", "Hammerfall".
Nä, ny skiva och allt, men ändå är en tidig låt denna dag en kopia av en ny. Dags för en ny nivå i skapandet kanske?
"Glory of the Brave" är bra igen som sist i alla fall och "Hearts of Fire" avslutar en konsert där bandets hjärta inte brann starkt nog denna gång.

Jag går ut i snön och försvinner i väg i min bil.
Det är som att åka hem från jobbet när arbetsdagen varit grå och enahanda. Det är väl ändå inte meningen när man varit på konsert?
Har jag lyssnat mig trött på hårdrock tro? Men är det så illa lär jag väl försvinna ner i hålet till avdankade, blasé och håglösa recensenters helvete. Men inte riktigt än. Hammerfalls ärmtröjstryck "North of hell, south of heaven" får duga ett tag till.

Innehållsförteckning:
Full dalkarl
Toapapper i öronen
Kramsnö utanför

Jörgen Krüsell : 07-01-20