The secret life of words

Synligt och osynligt sårade. © Göteborgs filmfestival

Originaltitel:La vida secreta de las palabras
Regissör: Isabel Coixet
Land: Spanien
Språk: Engelska
Längd: 1.52
År: 2005
Salong: Chalmers. Det enda som är bra med den biografen är att kommer man i god tid så kan man få platser vid den breda mittgången och då kan man sträcka ut benen ordentligt.

Om filmen:
Filmen ingår i sektionen World Wide och har ingen förfilm.

Handling:
Skammen över att ha överlevt är starkare än de flesta andra känslor förklarar terapeuten/psykologen för Tim Robbins rollkaraktär Joseph.
Vi dokumenterar ett krig som håller på att glömmas, utom av de som överlevde, säger hon och pekar på videobandet i hans hand.

Filmen "The secret life of words" är dedikerad till Inge Genefke som under mer än trettio års tid var en av Danmarks frontfigurer i kampen mot tortyr.

Hanna är en ung kvinna vars liv går ut på att fortsätta existera utan att riktigt leva. Hon har begränsat sitt liv och minimerat sina val och kontakter med omvärlden. Ett sådant beteende tolereras dock inte av hennes arbetskamrater och en räddhågsen och förvirrad personalchef skickar iväg Hana på en månads semester. "Åk någonstans där det finns palmer", säger han åt henne.

Hanna åker istället till en vindpinad brittisk kuststad där hon efter att ha lyssnat på en mans prat i mobiltelefon erbjuder sina tjänster som sjuksköterska. Hon skickas att ta hand om Joseph, en man som ligger svårt brännskadad ute på en oljerigg.
Han är också tillfälligt blind, men precis som i Hannas fall så är det de osynliga såren som skapar den största smärtan hos honom.

Olyckan på riggen skedde när man borrade sig ner i ett gashål, vilket förorsakade en brand ombord. En man dog och den andre, Joseph, ligger i sjukrummet med behov av ständig hjälp. De flesta övriga arbetare har skickats iland och på andra uppdrag, kvar finns en minimibemanning bestående av diverse vinddrivna existenser.

Det är en lågmäld film som sakta arbetar sig fram mot ett utbrott, men inte av den våldsamma karaktären utan ett utbrott av outhärdlig skam och smärta. Sarah Polley gör rollen som Hanna och hon lyckas på ett lysande sätt förmedla en känsla hos en människa som inte längre vet hur hon skall leva och som inte heller klarar av att möta andra människor och deras kontaktsökande.
Joseph öppnar sig inför Hanna och det faktum att han är tillfälligt blind underlättar för Hanna att möta honom och hans oseende ögon. Som en övergripande speakerröst hör man en liten flicka tala, berätta om närhet och förlust och hennes funktion får sin förklaring i slutet då Hanna till slut börjat få ro.

Det är en film som man går ut ifrån, stum och med en känsla av sin egen otillräcklighet. Men också med en undran över vad som får människor att förändras i ett krig. Eller är det så att de inte förändras på annat sätt än att de tillåter att andra sidor av dem själva visas upp?

Innehållsförteckning:
Skam och skuld
Avståndstagande
Saknad
En bok som kärleksgåva