Guldbaggevinnarna 2005

Det som skrällde mest på årets Guldbaggegala var inte att "Fyra nyanser av brunt" tog hem fyra baggar, eller att förstlingsverket "Masjävlar" fick tre, varav två i de riktigt tunga kategorierna.
Nej, överraskningen var istället att den film som nominerats i flest klasser,"Så som i himmelen", blev helt utan priser.
En viss revansch kanske det blev för Kay Pollack när hans film dagen efter baggegalan tillkännagavs som en av de oscarsnominerade i klassen "bästa utländska film".
Hellre en guldgubbe än en guldbagge?

Om Pollack får en riktigt stor revansch får vi inte veta förrän 27 februari när Oscarsgalan går av stapeln, men Guldbaggekvällen var sannerligen inte hans kväll.
Årets guldbagge-tillställning var i övrigt en ljum anrättning på många sätt.
Om man bortser från den lilla skandalen med förbiseendet av "Så som i himmelen" så förflöt det mesta utan varken missöden eller större skrällar.
Inga teddybjörnsöron och inga politiska utspel. Ingen fylla och inga skandaler.
Inte ens Mikael Persbrandt som fick Bergman-priset ställde till med nåt spännande konstnärligt ståhej. Möjligen kindpussade han Åse Kleveland en gång för mycket. Men vem kan klandra honom för det?
I övrigt kunde man kanske förfasa sig över de två pristagar-mariornas problem med att anpassa sig till rätt galanivå. Maria Blom, som fick bagge för bästa manus för "Masjävlar", trodde helt uppenbart att galaklädsel betydde nåt i stil med "det bästa hemtovade man kan hitta i mormors garderob". Medan Maria Kulle, som fick baggen för bästa kvinnliga huvudroll i "Fyra nyanser av brunt", var rörd nog för att konkurrera ut Halle Berrys Oscars-snyfterier.
Men det kanske var för att hon var den första kullen i Sverige att få en huvudrollsbagge?

Alla tacktal var otroligt lama och det enda spännande var faktiskt när Andrej Zvjagincev, som fick ta emot bagge för den bästa utländska filmen - "Återkomsten", (troligen för att de visste att han var den enda av de nominerade som faktiskt skulle bry sig om priset) pratade ryska och fick sitt tal tolkat.
En kort sekund, innan översättningen kom, kunde man fantisera om att han berättade snuskiga ryska vitsar eller nåt.
För all del var Tomas Alfredsson också lite rolig när han från scen filmade publiken efter att ha regisserat dem att säga "Tomas, du är Sveriges bästa regissör". Han ville ha nåt uppiggande för dagar då självförtroendet inte boostats av en bagge för bästa regi.

Förutom att startfältet redan från början var påfallande trångt, utan minsta utmanare, så syntes även själva prisregnet bli ytterst lokalt.
Att Ulf Brunnberg skulle få baggen för bästa manliga biroll var inte så svårt att lista ut, men i övrigt kändes baggarna spridning i det stora orättvist och i det lilla rättvist. Mellan de filmer som premierades delades gracerna rättvist, men nog känns det märkligt att det bara fanns två filmer som var värda att lyfta fram av ett helt års filmproduktion.
Jens Fischers bagge för bästa foto i "Queen of Sheba's pearls" hade ingen som helst konkurrens, men kändes också som den enda baggen den filmen var värd astt nomineras för.
Bästa film, bästa manus och bästa kvinnliga biroll gick till den film som var mest "outsider", medan bästa regi, bästa manliga och kvinnliga huvudroll och bästa manliga biroll gick till det mer etablerade teamet bakom "Fyra nyanser av brunt".
Dokumentärfilms-baggen var inte heller oväntad.
Snacket har gått om "Armbryterskan från ensamheten".

På det hela taget var bagge-galan en blek tillställning på alla sätt. Men vad kan man vänta sig när så få filmer var nominerade? Till nästa år borde nomineringarna spridas betydligt och fler filmer få chans att tävla. Annars kan de lika bra skicka skalbaggen på posten tillsammans med ett diplom och inte tråka ut TV-tittarna med sin interna branschtillställning.

Till sist vill jag bara påpeka att Leif Pagrotsky, som dök upp som prisutdelare, är som en extra kort och lite fulare Dustin Hoffman. Det är inte alla länder som kan ståta med att ha en regeringsmedlem som ser ut som en filmstjärna om man kisar. Jag tycker han kan få en hedersbagge och en puss i pannan av Ingmar Bergman för den prestationen.

SAMTLIGA NOMINERINGAR & VINNARE:

Bästa film:
"Fyra nyanser av brunt"
"Masjävlar"
"Så som i himmelen"

Bästa regi:
Tomas Alfredson ("Fyra nyanser av brunt")
Maria Blom ("Masjävlar")
Kay Pollak ("Så som i himmelen")

Bästa kvinnliga huvudroll:
Frida Hallgren (Lena i "Så som i himmelen")
Sofia Helin (Mia i "Masjävlar")
Maria Kulle (Anna i "Fyra nyanser av brunt")

Bästa manliga huvudroll:
Robert Gustafsson (Johan i "Fyra nyanser av brunt")
Michael Nyqvist (Daniel Daréus i "Så som i himmelen")
Johan Rheborg (Kjell Levrén i "Fyra nyanser av brunt")

Bästa kvinnliga biroll:
Kajsa Ernst (Eivor i "Masjävlar")
Ingela Olsson (Inger i "Så som i himmelen")
Ann Petrén (Gunilla i "Masjävlar")

Bästa manliga biroll:
Ulf Brunnberg (Olle i "Fyra nyanser av brunt")
Lennart Jähkel (Arne i "Så som i himmelen")
Joakim Lindblad (Jan-Olof i "Masjävlar")

Bästa manuskript:
Tomas Alfredson/Robert Gustafsson/Jonas Inde/Andres Lokko/Martin Luuk/ Johan Rheborg/Henrik Schyffert ("Fyra nyanser av brunt")
Maria Blom ("Masjävlar")
Kay Pollak/Carin Pollak/Margaretha Pollak ("Så som i himmelen")

Bästa foto:
Leif Benjour ("Fyra nyanser av brunt")
Jens Fischer ("The Queen of Sheba´s Pearls")
Harald Paalgard ("Så som i himmelen")

Bästa utländska film:
"21 gram" (Regi: Alejandro Gonzáles Iñárritu)
"Lost in Translation" (Regi: Sofia Coppola)
"Återkomsten/The Return" (Regi: Andrej Zvjagincev)

Bästa kortfilm:
"Fragile" (Regi: Jens Jonsson)
"Glenn, the Great Runner" (Regi: Anna Erlandsson)
"Terrible Boy" (Regi: Johan Jonason)

Bästa dokumentärfilm:
"Armbryterskan från Ensamheten" (Regi: Lisa Munthe/Helen Ahlsson)
"Bagaren" (Regi: Kristina Meiton)
"Gå loss!" (Regi: Magnus Gertten/Erik Bäfving)