Har du någonsin hamnat på någon annans firmafest?
Du vet ett sånt där ställe där alla känner varandra och har jättetrevligt medan du liksom står vid sidan om och knappt vet vad de andra pratar om. Det är ungefär så Guldbaggegalan känns om man är där som reporter...

Röda mattan var utrullad för besökarna och horder av TV-kameror kantade den © Bulldozer.nu

Det är inte så att jag egentligen klagar, men där står man.
På en balkong någon stans och hoppas få en skymt av Kjell Sundvall eller Bibi Andersson i folkhavet. Och det kommer mycket folk till en Guldbaggegala vill jag lova.
Nästan hela Göteborgs operahus var fullt. Det var de nominerade, deras vänner, deras kollegor, folk från filmindustrin och en massa människor som betalat 700 spänn för att få äta vaktellår tillsammans med Josef Fares.
Å andra sidan, vem vill inte dinera på lyxrätter tillsammans med gräddan av Sveriges skådespelar- och regielit? Jag menar, ta en titt på ett par av rätterna som ingick i buffén för gäster och betalande gott folk:
Bresaola med tomat och mangosalsa
Vaktellår med terrine på calvadosäpple
Cajunkryddat laxspett
Brie med kvittenmarmelad

Dignande bord för de som är sugna på kvittenmarmelad. © Bulldozer.nu

Jag menar, vad sjutton är det här för grejer? Jag tycker jag är bra på matlagning och har provat att äta det mesta men jag måste läsa innantill i menyn för att kunna ens stava till bresaola. Kvittenmarmelad?
Don't even go there, är allt jag säger.
Som tur är för min trovärdighet så serverades vi reportrar en lite mindre överdådig förtäring, men att mula i sig laxsnittar har alltid varit en av mina paradgrenar så jag klagar inte.
Efterrättsglassbakelserna verkade uppskattade. Jag såg Josef Fares med damsällskap smita iväg med ett helt berg av glassbakelser. Och det var väl den kändisspotting jag gjorde.

Det här med kändisar är svårt för mig.
Jag har stått bakom Sven Wollter i kön på Ica utan att lägga märke till honom, så någon mingelreporter lär jag väl aldrig bli. Jag lyckades sikta Killinggänget sittandes tillsammans vid ett bord uteslutandes resten av världen som vanligt och så hängde Papa Dee i baren. Sen var det bara tjockt med folk. Folk som jag inte vet vilka de var, alla klädda i smoking eller galaklänning.
Själva galaklädselgrejen är väl kanske det roligaste, åtminstonde för det kön som får klä sig i glitter, strass och sammet. Jag talar givetvis om Peter Siepen som stod och hängde ute vid Operans entré.

Hur var då själva galan? Roligare på TV skulle jag tro.
När du sitter på plats tvingas du hela tiden titta med fascination på de två steady-cam operatörerna och mannen med den stora stativkameran. Samt alla de andra knytt och oknytt som springer runt utanför bild hållandes sladdar, anteckningsbloc, hörlurar och diverse attiraljer.

Åse Klevelands öppningsanförande fick mig att dra på munnen, 35 % av de regissörer som fick förhandsstöd från svenska filminstitutet förra året var kvinnor. Detta sägs som om det vore en bra sak. 35% når inte ens upp till knappt underkänt på min skala. Men kanske beror det mycket på att 95% av de regissörer som fick förhandsstöd förra året redan var inne i systemet och polare med någon av filmkonsulenterna. Åse, du har rätt, det är viktigt att etablera en ny plattform för svenskt filmskapande.
Börja med att avskaffa er själva, skjut Ingmar Bergman så "Saraband" verkligen blir hans sista filmprojekt, tvinga alla Dramatenskådisar att hålla sig till teatern och ge inga mer pengar till komedier om folk från storstaden som möter sina fördomar om landsbyggden.

Maria Lundqvist och Kopps-baletten © Bulldozer.nu

Maria Lundqvist gjorde väl rätt bra ifrån sig som presentatör, även om hon inte är någon Whoopi Goldberg direkt. Hennes inledande sångnummer hade charm och likaså det dansnummer om polishustruns/falkbrudens roll som hon körde någonstans i mitten av föreställningen. Men inget var väl så där så jag blev totalt överlycklig. "Nicke Nyfiken och högspänningsledningen" har snurrat runt på Internet så länge att apstackaren borde vara helt kremerad vid det här laget och den obligatoriska sekvensen med presentatören inklippt i några av årets filmer är alltid lika rolig, men i grund och botten lika fräsch som luden brietårta.

Men le en smula nu för sjutton Björn. Du har tagit Grand Slam och går hem med fler fula skalbaggstatyetter än de flesta ser under ett helt liv. © Bulldozer.nu

Prismässigt så kan jag väl inte säga att jag blev särskilt överraskad.
Nog för att jag lyckats gå ett helt svensk filmår utan att se en enda av de nominerade filmerna, en bragd jag för att citera Erland Josephson är "utomordentligt mallig" över, men förhandssnacket har ju gått.
Att Björn Runge skulle kapa åt sig flest baggar förvånade väl ingen även om jag blev lite glad att Bibi Andersson tog bästa kvinnliga biroll trots att filmsverige under 2003 tydligen bara presterat två filmer med habila kvinnliga biroller och "Om jag vänder mig om" lyckats knipa två av de tre nomineringarna.
Priset för bästa dokumentär måste vara ett misstag, inte att "Du ska se det går över" belönades för det tror jag säkert den är värd, men att den finns kvar över huvud taget när man lagt ner dokumentärfilmsutbildningen på DI och skurit kraftigt i SVT:s dokumentärbudget. Personligen tycker jag det sänder ett ganska så kraftigt budskap från etablissemanget och vem vet, kanske är den klapp på huvudet Cecilia Neant-Falk fick i år den sista dödsryckningen från ett Sverige som tar allt hårdare tag mot dokumentärfilmandet.

Nästan alla pristagaran på en och samma bild. © Bulldozer.nu

Jo jag hade faktiskt sett en av de nominerade filmerna i år.
Vinnaren för bästa utländska film. Tyvärr kan jag inte säga att jag upplevde "Timmarna" som så fantastisk eller rörande att jag på något vis känner mig engagerad i priset.
Men det är väl roligt att någon får ett pris?

Som sur gammal gubbe går jag då till sist så sakteliga hem, lämnandes det vackra folket att mingla, supa och undvika reportrarna från veckopressen.

SAMTLIGA NOMINERINGAR & VINNARE:

Bästa film:
Ondskan
Elina – som om jag inte fanns
Om jag vänder mig om

Bästa regi:
Björn Runge ("Om jag vänder mig om")
Mikael Håfström ("Ondskan")
Kristian Petri ("Detaljer")

Bästa kvinnliga huvudroll:
Ann Petrén (Anita i "Om jag vänder mig om")
Pernilla August (Ann i "Detaljer")
Livia Millhagen (Carola i "Miffo")

Bästa manliga huvudroll:
Jonas Karlsson (Stefan i "Detaljer")
Jakob Eklund (Rickard i "Om jag vänder mig om")
Andreas Wilson (Erik Ponti i "Ondskan")

Bästa kvinnliga biroll:
Bibi Andersson (Tora Holm i "Elina – som om jag inte fanns")
Pernilla August (Agnes i "Om jag vänder mig om")
Marie Richardson (Sofie i "Om jag vänder mig om")

Bästa manliga biroll:
Ingvar Hirdwall (Knut i "Om jag vänder mig om")
Gösta Ekman (Pompe i "Skenbart")
Gustaf Skarsgård (Otto Silverhielm i "Ondskan")

Bästa manus:
Björn Runge ("Om jag vänder mig om")
Hans Gunnarsson och Mikael Håfström ("Ondskan")

Bästa foto:
Peter Mokrosinski ("Ondskan")
Göran Hallberg ("Detaljer")
Göran Hallberg ("Skenbart")

Bästa utländska film:
Timmarna/The Hours (Regi: Stephen Daldry)
Dogville (Regi: Lars von Trier)
Good Bye, Lenin! (Regi: Wolfgang Becker)

Bästa kortfilm:
Min skäggiga mamma (Regi: Maria Hedman)
Rewind (Regi: Mårten Nilsson, Gunilla Heilborn)
Utvecklingssamtal (Regi: Jens Jonsson)

Bästa dokumentär:
Du ska nog se att det går över (Regi: Cecilia Neant-Falk)
Surplus (Regi: Erik Gandini)
Zonen (Regi: Esaias Baitel)

Bästa Prestation inom yrkeskategorierna filmklippare, scenograf, kostym, maskör, special effects och animation
Anna Asp (scenografi "Ondskan")

Bästa Prestation inom yrkeskategorierna ljudtekniker, mixare och kompositör
Bo Persson/Stefan Ljungberg (ljudet i "Kommer du med mig då")

Hedersguldbagge:
Skådespelaren Erland Josephson

Ingmar Bergman-priset:
Regissören Klaus Härö