Västsveriges Woodstock blev en lågbudget-science fiction-film

Futuredrome får godkänt.
Den galna idén gick att genomföra och som deltagare upplevde man få missar i det praktiska arrangemanget.
Men det blev heller inte någon succé.

Istället för beräknade tvåtusen deltagare var vi uppskattningsvis sjuhundra.
Totalt passerade ungefär femtonhundra människor genom staden.
Men det kändes ändå lite tomt i Drome City.
Folkhopen runt Drottningen blev ganska liten och det gick inte att fylla flera ställen samtidigt med folk.

Gratismaten från Dafgård levererades som den skulle, men var fortfarande halvfrusen när vi fick våra portioner, fast så kanske det är i framtiden.
I den stekande, vindstilla hettan tinade den lika fort som solskyddsfaktorn tog slut.

Utsikten från Skvallrarnas redaktion. Drottningtornet i all sin prakt, med restaurang Bolgos framför och Animalernas bur till höger.

Betydligt värre var det att duscharna slutade fungera redan på fredagen. Skvallrarnas duschfest blev således snöpligt intorkad och jag kunde inte sluta längta efter att få tvätta mina händer.
De medsmugglade våtservetterna var en klen tröst.

Det gick fort att vänja sig vid de rödklädda Censorerna som smög omkring med sina filmkameror. Hundrafemtio timmar film finns numer att ta hand om inför premiären på Göteborg filmfestival i slutet av januari.
Tyvärr krockade filmen och lajvet lite.
Huvudintrigen, handlingen i filmen, nådde bara delvis oss vanliga invånare i Drottningstaden.

Finalen kom lite för tidigt, och blev ganska platt.
Redan på lördag eftermiddag fick vi reda på att Drottningstaden egentligen bara var en lögn, och att invånarna var styrda av datorn som använde våra hjärnor för att lagra information.
De flesta hade räknat med en upplösningen flera timmar senare.
Det var inte många grupper som hann spela klart sina egna intriger, och många trådar blev hängande lösa.

Vi Skvallrare hade precis gjort uppror på tidningen när upplösningen kom.
Först i efterhand fick jag veta att redaktionen skulle ha bli angiven och alla Skvallrare omprogrammerade, men det hanns aldrig med.
Byråkraterna hann inte välja vem som skulle bli befordrad till Formalist, och ryktena om Barneth (barnet) fick aldrig sin förklaring.

Mr Musica (?) var ett av flera band som underhöll Drome Citys invånare.