|
Det senaste ur filmhyllan
Under
rubriken "Ur filmhyllan" publicerar vi kortare recensioner och kommentarer
om både nysläppta och äldre filmer. Klassiker, favoriter sedda
om och om igen, eller DVD:er man önskar man aldrig hyrt eller aldrig bänkat
sig framför TV:n eller i biofåtöljen för.
Högt
och lågt ur alla genrer. CASANOVA
i regi av LASSE HALLSTRÖM (DVD) (1.47, Romantisk komedi, 2006)  Lasse
Hallström-filmer har alltid en speciell sorts aura (och inte helt sällan
frugan Lena Olin i en av rollerna).
"Casanova" är
ingen djupsinnig film med brännande sensmoral, men det är en flyhänt
kostym-komedi som påminner en hel del om "Shakespeare in love".
Hallström har en förmåga att kombinera vackert filmfoto
med historier berättade med värme, omsorg och glimten i ögat.
Kanske
är det mitt patriotiska hjärta som talar, men korsningen mellan påkostat
Hollywood-spektakel och europeisk finess landar ganska bra. Det är inte den
vassaste kniven i Hallströms låda, men det är en förväxlingskomedi
som trots viss förutsägbarhet ändå kan förföra
nästan som Casanova himself.
Casanovas öden och äventyr
har hamnat på film en och annan gång förut, men Hallström
tar ett nytt grepp. Heath Ledger i rollen som stor-förföraren
gestaltar försteälskarens plötsliga livskris. Han har tröttnat
på att lägra alla Venedigs damer och vill stadga sig. Att han har den
fördömande katolska kyrkan och ett straff för osedlighet i hälarna
spelar säkert in.
Vad är mer lämpligt än att gifta sig
med stadens sötaste oskuld och åtminstone på ytan ha ett alibi?
Men när han tillsammans med sin betjänt ska styra upp arrangemanget
upptäcks att han har en konkurrent, flickans fattige och trånande granne,
Giovanni. Denne hetsporre känner sig, trots sina bristande fäktkunskaper,
nödgad att utmana Casanova på duell. Giovannis tuffa feminist-syrra
Francesca (Sienna Miller) gör en insats med värjan för att
rädda broderns skinn. Naturligtvis blir hon avslöjad och efter det kan
Casanova inte bry sig mindre om varesig oskulden eller alla andra damer. Men Francesca
måste gifta sig rikt med en isterpatron för att rädda familjen.
Det kräver mamma (Lena Olin) bestämt. Dessutom är Francesca
uppslukad av att under pseudonym hävda kvinnans rätt och är inte
särskilt sugen på en slyna som Casanova. Vilken tur då att hon
inte vet varesig hur Casanova eller hennes tilltänkte make ister-Papprizzio
ser ut...det lämnar utrymme för en spring-i-dörren-fars med ett
vackert 1700-tals-Venedig och pråliga kostymer som kuliss.
Är
myspysiga kostymkomedier din genre är det här en must see-film! -
Mia Gustavsson
HARD CANDY i regi
av David Slade (DVD) (1.40, Drama-thriller, 2006)  Det
här är en genuint obehaglig film. Det förstår man redan i
inledningen då en ung tonårstjej möter sin Internet-dejt, en
dubbelt så gammal fotograf, på ett café. Hon är barnsligt
flirtig och han återhållet lysten. När hon troskyldigt följer
med honom hem till hans hus för att lyssna på musik och där blir
bjuden på sprit tror man att man vet precis vad som ska hända.
Men
rollerna är inte de man förväntar sig.
Naiva Hayley kan mycket
väl vara den läskigaste du sett på film sen Hannibal Lecter och
den snygge fotografen Jeff som verkar sugen på småflickor kanske är
en svärmorsdröm med sargat hjärta och lolita-komplex. Publiken
lämnas utan ledtrådar och kan bara försöka att navigera mellan
psykotiska utspel, märklig dialog och inte särskilt trovärdigt
agerande. De beteenden som normalt avslöjar vem som är skyldig och oskyldig
sätts helt ur spel när ingen av parterna handlar logiskt, utan istället
hänger sig åt nästan S/M-liknande interaktion. Straff är
ett genomgående tema.
Idéen bakom filmen är kanske smart,
men tyvärr urartar den psykologiska skräckhistorien så mycket
att det inte finns någon karaktär att känna medkänsla med,
eller egentligen att känna något alls inför.
När man
efter utdragen tortyr (på flera plan) får veta vem som egentligen
är mest ond i detta plågsamma kammarspel så orkar man inte längre
bry sig. Offer eller förövare spelar ingen roll, man är bara glad
att det är över.
Karamellen som manusförfattaren sugit
på så länge spottas ut halvsmält, och tittaren lämnas
med obesvarade frågor och gnagande frustration.
Ingen vägledning
ges och de som blivit mest våldförda på är egentligen publiken.
Jag har sällan känt sånt äckel över en film, utan att
kunna hänföra det till en speciellt motbjudande scen.
I otaliga
recensioner har den jämförts med "Lida" och Polanskis
"Döden och flickan", men jag skulle snarare sätta den
bredvid "Super 8", Joel Schumachers 90-talsthriller där
Nicolas Cage jagar en snuffporrfilmare. Minns du den? Förmodligen
inte. Den väckte bara ett vagt äckel och en förundran över
att Peter Stormare tillåts spela över som galen ryss.
Denna
film lämnar samma känsla efter sig (minus Stormare).
-
Mia Gustavsson
TINTIN OCH JAG i
regi av Anders Østergaard (DVD) ("Tintin et moi", 1.36,
Dokumentär, 2003)
 Den franske författaren och regisören Numa Sadoul lyckades i sin ungdom bli god vän med den skygge och högst private Georges Remi, mer känd som Hergé. Denna vänskap resulterade i fjorton timmar bandinspelade intervjuer, något som när det gäller Hergé är helt unikt.
Den danske dokumentärfilmaren Anders Østergaard har sedan ställt samman delar av dessa till filmen "Tintin och jag". För att få lite mer liv i vad som annars hade varit som en stillbildsvisning med ljudband har man använt sig av diverse videotrick för att återanvända filmsnuttar med en pratande Hergé och matcha dem till dialogen, en effekt som definitivt ger ett surrealistiskt intryck.
Hur som helst är "Tintin och jag" en guldgruva för den som är nyfiken på att få veta mer om Tintins skygge upphovsman, även om den lämnar en med känslan att det kunde varit något mer.
-
Harald Åberg
FÜHRERNS
ELIT i regi av Dennis Gansel (DVD) ("Napola - Elite für den
Führer",1.50, Drama, 2006)  "Führerns
elit" utspelas på en internatskola i 1940-talets Tyskland. Filmen
har drag av både "Ondskan" och "Döda poeters
sällskap", men har en infallsvinkel som går utöver pennalism,
stenhård disciplin och hur grymt den som visar sig svag straffas i en miljö
där ingen får avvika.
Det här är också ett
historiskt dokument över de elitskolor som fanns i Tyskland under andra världskriget
och som nazisterna inrättat för att fostra ariska unga män
till SS-officerare och landets (och världens) framtida ledare. Fysisk drillning
förenades med nationalistisk fostran och en osentimental syn på socialdarwinism.
Men merparten av skolornas elever fick inte den framtid som förutspåddes
dem. De fick ingen framtid alls. De skickades ut som pojksoldater i slutstriden
om Berlin 1945. Många stupade.
Vi får i "Führerns
elit" följa den 17-årige boxartalangen Friedrich som mot sin familjs
vilja värvas till en av dessa Napola-skolor. Han rymmer hemifrån för
att få sin vilja igenom och hamnar mitt i en hårdförd drillning
som inte tillåter några svagheter. Friedrich själv har tur, han
är stark och kan försvara sig mot de äldre elevernas påhopp
och vinna lärarnas beundran.
Men han plågas samtidigt av att se
hur andra elever förödmjukas och plågas med lärarna och skolledningens
goda minne. Ändå har han alla de kvaliteter som systemet efterfrågar
och ser hur han vinner mer respekt än han nånsin haft förut när
han inordnar sig och tar till sig budskapet att medkänsla är en svaghet.
Hans
rumskompis, Albrecht, som är son till en framstående lokal politiker,
är hans motsats - fysiskt svag och driven av humanistiska värderingar.
Givetvis leder detta till sist till en moralisk konflikt för Friedrich. Ska
han blunda och se andra gå under, eller ska han ta ställning och riskera
att förlora allt han vunnit?
Regissören Dennis Gansel har
en särskild infallsvinkel till den här historien. Hans farfar var elev
på en av elitskolorna som skildras i filmen.
Filmen är
på många sätt gripande, även om man kanske önskat fler
nyanser mellan de onda och de goda. Den främsta insikten är den klassiska
- det är inte de onda människorna man ska frukta - det är de goda
människornas tystnad. - Mia Gustavsson
EN GEISHAS MEMOARER i regi av Rob Marshall (DVD) ("Memoirs
of a Geisha", 2.19, Drama, 2005)  Filmen
"En geishas memoarer" bygger på en bestseller med samma
namn av den amerikanske författaren Arthur Golden. Den skildrar en
ung japansk flickas förvandling från fattig fiskardotter till firad
geisha i 1930-talets Kyoto.
Sayuris mor dör och hon säljs till
ett gesihahus, där hon så småningom får chansen att läras
i yrket genom lektioner i dans, sång, musik, teservering och naturligtvis
- konsten att behaga en man.
Vägen till framgång är knagglig
och full av sorger, konkurrens och elakt spel från ogina konkurrenter. Mest
hjärtkramande är hennes livslånga passion för en man hon
tror är utom räckhåll. Lite som "Törnfåglarna"
på japanska.
Marshall har förvaltat förlagan väl
och givit liv åt Goldens detaljerade beskrivningar av de japanska konkubinernas
hemliga värld, fyllda av vitsminkade ansikten, solfjädrar och lager
på lager av utsökt mönstrat kimonotyg.
En av de snyggaste
filmerna jag sett på senare år. Allt är så omsorgsfullt
gjort, från kostymer till smink och scenografi. Men framför allt ger
det liv åt berättelsen - en gripande kärlekshistora, ett spännande
kvinnoöde och en fascinerande lektion i japansk kultur och historia.
(Läs
recensionen av boken här) -
Mia Gustavsson
RIKA VÄNNER i regi av Nicole Holofcener (DVD)
("Friends With Money", 1.24, Komedi, 2006)
 Denna film med Jennifer Aniston i huvudrollen är kategoriserad som en komedi, men särskilt roligt blir det sällan. Snarare tragiskt, förutsägbart och tråkigt.
Grundpremissen är att vi får följa fyra väninnor vars liv är ganska lika - rika, välartade karriärkvinnor med lyckade äktenskap och barn. Bara den fjärde i gänget, Oliva, är misslyckad och singel. Och de andra oroar sig för henne med skitsnack och självgoda pekpinnar.
Medan Oliva jobbar som städerska, röker braj, blir utnyttjad av skitstövlar till killar och saknar mål & riktning i sitt liv, så är alla de andra fullt upptagna med sina perfekta liv. Men självklart jäser det under ytan hos de lyckade vänninorna.
Kläddesignern Jane hamnar i en livskris, får aggressiva utbrott om nån tränger sig före henne i kön och stör sig på att alla tror att hennes man är gay.
Manusförfattaren Christne nojar över att grannarna ska hata henne för att hon & maken bygger om huset så att alla andras utsikt förstörs, men egentligen är hennes äktenskap i mer kris.
Asrika Franny har bara problem med hur hon ska spendera sina pengar och behandla tjänstefolket, samt hinna med alla välgörenhetsmiddagar.
I slutändan är det förstås Anistons karaktär som verkar mest vettig och balanserad och kammar hem storvinsten - både i kärlek och ekonomiskt.
Det känns för det första föga övertygande att casta Aniston i just rollen som misslyckad, och för det andra att tro att en så ytlig och meningslös story ska kunna beröra, roa eller engagera. En film helt utan mening.
- Mia Gustavsson
TRANSFORMERS i regi av Michael Bay (bio)
("Transformers", 2.20, Äventyr, 2007)
 Jag var lite för sen för att riktigt hänga på Transformers-leksakerna när jag var liten. Jag hade några som jag fått från USA, men jag missade hela den stora grejen med filmerna och serien och vem som egentligen var vem. Så egentligen borde inte "Transformers" vara någon film för mig.
Men å andra sidan:
JÄTTESTORA ROBOTAR SOM FÖRVANDLAS TILL SAKER OCH SPRÄNGER ANDRA SAKER!!!!!
Det var länge sedan Hollywood krämade ur sig ett så genialiskt synopsis.
Som sagt är transformers robotar som förvandlar sig till saker, främst fordon, men även läskautomater, stereoapparater och mobiltelefoner. De är uppdelade i två läger. De goda Autoboterna har i sin kamp mot de ondskefulla Decepticonerna färdats genom universum på jakt efter kuben "Allspark", någon form av megamagisk kraft som skapar nya transformers och kan användas till att göra allsköns ont eller gott.
Decepticonerna går fram med våld och attackerar amerikanska militärintressen lite var stans i sin jakt på kuben, medan Autobotarna lierar sig med en fumlig tonårstönt som unde filmens gång växer som människa och vinner sitt hjärtas dam.
Jag tror jag redan där har formulerat problemet med den här filmen, den töntige Sam (Shia LaBeouf) får mig att vilja gråta. Han är totalt onödig för handlingen förutom det att han ger de fumliga tonårspojkarna i publiken någon att identifiera sig med. Det finns ett dussin karaktärer som hade kunnat bära handlingen bättre om de utsetts till huvudpersoner och vi hade besparats den amerikanska tonårsdrömen om bil och en snygg brud att sätta på i baksätet.
Nåväl, det åsido:
JÄTTESTORA ROBOTAR SOM FÖRVANDLAS TILL SAKER OCH SPRÄNGER ANDRA SAKER!!!
Det hör ni ju, att det här är en film ni bara måste se. - Harald Åberg
PIRATES OF THE CARIBBEAN 2 - DÖD MANS KISTA i regi
av Gore Verbinski (bio) ("Pirates of the Caribbean: Dead Man's
Chest", 2.30, Äventyr, 2006)
 Kapten
Jack Sparrow är tillbaks för andra gången! Och det bästa av allt är att trean redan finns ute och det är klart upplägg för en fyra i slutet på den.
För den som är sugen på ett matiné-äventyr
med pirater, svärdsfäktning, kärlek, humor, skattjakt och corny
karaktärer är "Pirates of the caribbean"-filmerna som
en kista full med guldpengar.
Johnny Depp skildrar än en gång
med bravur den klantige, fåfänge och lömske kaptenen i kråsblus
och sotsvart runt ögonen.
Dryga två timmar försvinner som
i ett litet nafs och det är inte en död stund i hela filmen. Det är
inte heller några problem med att filmen är en uppföljare - den
har varken sackat av på tempot eller behöver ettan som stöd -
en snabb genomgång av det som utspelades i första filmen får
man på köpet.
Det sparas inte på krutet i kanonerna och
vinden i piratflaggan. Att förklara storyn blir bara komplicerat, och ärligt
talat, vem kommer ihåg handligen i en äventyrs-action när man
väl gått ur salongen?
Snabbt sammanfattat kan man säga att
spök-kaptenen på "Den flygande holländaren" jagar Jack
Sparrow för att kräva in en blodsskuld, medan Sparrow jagar en magisk
skattkista som ska ta honom ur knipan och råkar förorsaka att Elizabeth
Swann (Keira Knightly) får jaga sin brudgum Will Turner (Orlando
Bloom) efter att bröllopet fått förhinder.
Berättelsen
innefattar också Stellan Skarsgård som pirat, en voodo-prästinna,
en galen apa, en hamsterhjul-scen, slemmiga tentakler ur havsdjupen, spökskepp
ingen kan besegra och några irriterande comic sidekicks som borde besöka
folktandvården.
Ja, och så lite sensmoral och ett lyckligt
slut förstås. - Mia Gustavsson Bulldozer
| 
