Det senaste ur filmhyllan

Under rubriken "Ur filmhyllan" publicerar vi kortare recensioner och kommentarer om både nysläppta och äldre filmer.
Klassiker, favoriter sedda om och om igen, eller DVD:er man önskar man aldrig hyrt eller aldrig bänkat sig framför TV:n eller i biofåtöljen för.
Högt och lågt ur alla genrer.

KING KONG i regi av Peter Jackson (DVD)

("King Kong", 3.00, Action/Äventyr, 2005)

Man kan givetvis ställa sig frågan om det verkligen behövs en uppdatering av klassikern om allas vår älskade jätteapa, och svaret på den frågan är inte alldeles självklart.

I Peter Jacksons regi blir "King Kong" ett tre timmar långt mastodontverk - fullt av jaktscener, jätteskalbaggar och dinosaurier som äter folk. Visst, det finns flera ansatser till att göra berättelsen djupare, att närma sig karaktärerna och att skapa en mer trovärdig relation mellan flickan och apan. Men ändå försvinner stora delar av detta i en explosion av skräckeffekter, skenande dinosaurier och äckliga insekter.

Det är väldigt synd, för på pappret är "King Kong" en fantastisk film med storslagen budget, otroligt namnkunniga skådespelare och en av världens just nu bästa regissörer. Visst, det är bra, men tyvärr når det inte ända fram. Någon stans skulle Jackson ha behövt en återhållande kraft som förde honom tillbaka till historieberättandet när han tappade bort sig i illustrerandet.

- Harald Åberg

I HENNES SKOR i regi av Curtis Hanson (Bio)

("In her shoes", 2.05, Relationskomedi, 2005)

Maggie och Rose är två systrar, som förstås är väääldigt olika. Maggie är den snygga, ansvarslösa, slampiga och småkorkade lillsyrran och Rose är den ordenliga, pålitliga, inte lika eftertraktade och framför allt ganska hämmade storsyrran.

När Rose till sist tröttnar på att ta hand om lillsyrran som pajar hennes skor, hennes bil och hennes liv, så flyr Maggie för att söka upp den mormor som hon aldrig träffat.

Fast båda systrarna helt klart behöver ett break från varann inser de, som sig bör, att de saknar varandra och försöker närma sig varandra igen. Bland annat genom att gå på djupet med familjehemligheterna och se hur de fastnat i sina roller ända sen barndomen. Den bitska mormorn och hennes pensionärsghetto-vänner blir katalysatorer i denna relationsförveckling.

Filmen är i mångt och mycket precis så förutsägbar och ytlig som man kunnat befara. Cameron Diaz spelar snygg och korkad och Toni Colette spelar alldaglig och hämmad. Gäsp.
Båda måste naturligtvis på varsitt håll genomgå en metamorfos för att inse att de duger som de är och att de inte behöver konkurrera om allt.
Syskon-konflikten är trots ytliga attribut ändå på något plan gripande och igenkänningsbar.

"I hennes skor" är en film för stunden, som bjuder på lite skratt, lite gråt, lite sensmoral och lite lagom happy ending. Det som lite nedsättande brukar kallas tjejfilm. Ändå är den mer sympatisk än de flesta i den genren.

- Mia Gustavsson

TJENARE KUNGEN i regi av Ulf Malmros (DVD)

("Tjenare Kungen", 1.30, Komedi, 2005)

Det är 80-tal och Abra är byns enda punkare. Ett freak i jämförelse med de jämnåriga i stentvättade jeans och pudelpermanent.
Av punkbandet med kompisarna blir det inte så mycket när de andras pojkvänner kommer emellan. Så när Millan dyker upp som hang around till ett synthband som spelar i byns Folkets park så tvekar Abra inte att hänga på i turnébussen när chansen ges och omständigheterna tvingar.

Hon hamnar i Göteborg, med en väska och sin gitarr som enda bagage, och genom diverse lögner blir hon snabbt både sambo och polare med Millan.
Ganska snart bestämmer de sig för att bilda ett punkband, "Tjenare Kungen", och försöka få skivkontrakt. Den här gången ska inga killar komma emellan. Men det är svårt när Abra för första gången blir kär. I en söt kille på korvfabriken där både Millan och hon jobbar. Värre är det att den mer världsvana Millan spanat in samma grabb.

Filmen är en orgie i 80-talsnostalgi med allt vad det innbär av fluffiga frisyrer, axelvaddar, punkrött hår och synthmusik. Men det är kanske ännu mer en film om att längta bort, att hitta sin plats, drömmar och vänskap.

Trots höga ambitioner känns filmen lite ofärdig och inte särskilt engagerande. Abra är mest trulig och jobbig, och därtill omotiverat mytomanisk. Millan är sur och obstinat på ett irriterande vis. Många av de andra karaktärerna blir också ytliga schabloner som det är svårt att känna något inför.
Det bränner liksom aldrig till, och är ändå inte tillräckligt roligt för att bara leva på det. Kanske är det en film som man mest skall se för att garva åt fula 80-talsattribut och bli lite nostalgisk av.
Men mer än så skall man nog inte hoppas på.

- Mia Gustavsson

TANK GIRL i regi av Rachel Talalay (DVD)

("Tank Girl", 1.39, SciFi, 1995)

För många kanske Jamie Hewlett, om de över huvud taget känner till karln, bara är tecknaren bakom popgruppen Gorillaz videos, men hans smått anarkistiska tecknarstil gav också ansiktet åt en av riotgrrl-vågens allra främsta ikoner Tank Girl.

Hon är en bråkig punktjej som inte tar skit av någon. Hon bor i sin färgglada stridsvagn, dricker kopiösa mängder bärs och dejtar en muterad känguru.

Det är kanske inte någon stor film, men det är full rulle, gladpunk och charm nästan rakt igenom. En del ganska så psykedeliska animerade sekvenser och ett nonsensaktigt manus gör "Tank Girl" till en nästan helt perfekt film för en slö söndageftermiddag, eller mitt i natten på efterfesten.

- Harald Åberg

PINGVINRESAN i regi av Luc Jacquet (Bio)

("La Marche De L´Empereur", 1.26, Dokumentär, 2005)

En udda, rolig, sorglig och väldigt vacker dokumentärfilm om den enda livsform som envisas med att fortplanta sig under Antarktis stränga vinter. Kejsarpingvinernas årliga parningsritualer och förökning är en orgie i risktagande och umbäranden.
Förutom att de små liven envisas med att bara kunna para sig på ett speciellt ställe i Antarktis inland, cirka tjugo dagsmarscher från deras boplatser vid havet, där också maten finns, så är det mycket annat som sätter deras väl och ve i riskzonen under häckningstiden.

När äggen lagts är det hanarna som stannar kvar och ruvar, medan honorna traskar tillbaks till havet för att äta och sedan kunna komma tillbaks och ge de nykläckta ungarna mat. Hanarna stannar och bär äggen på sina fötter under magpälsen, och äter inget på flera månader medan de riktigt hårda vinterstormarna piskar dem.
Det finns så många saker som kan gå fel i alla dessa turer då hanar och honor turas om att ruva och skydda äggen och de nyfödda. Dödligheten är stor bland alla parter och långt ifrån alla ägg blir ungar. Långt ifrån alla ungar klarar sig till vuxen ålder. Och långt ifrån alla mammor och pappor kommer tillbaks levande för att ta hand om avkomman.

Att följa kejsarpingvinernas liv är långt mycket mer spännande och intressant än det låter. De är fantastiska djur, som trotsar naturens krafter och sina egna små svartvita spolformade kroppar. Och man blir verkligen förälskad och engagerad i dem när man ser den här franska filmen, som också nominerades till en Oscar. I vissa skeden av filmen är det nästan meditativ vackert. Ändlösa landskap av snö och is, och så dessa små djur som kämpar mot naturens krafter.

Den svenska versionen har Gösta Ekman som berättare. Ett jobb han gör med inlevelse och bravur.

- Mia Gustavsson

ICE AGE 2 i regi av Carlos Saldanha (Annat)

("Ice Age 2: Meltdown", 1.38, Animerad, 2006)

"Ice Age" var en oerhört rolig animerad film och efterföljaren var efterlängtad. Men trots att det är kul att se Sid, Diego och Manny igen så känns inte "Ice Age 2" som den riktigt når upp till föregångarens höjder.

Visst, det är stundvis väldigt roligt, men humorn blir mest delegerad till små korta och inte alltid så sammanhängande sketcher. Mycket känner man igen från föregångaren, men ett par av scenerna är i alla fall både fräscha och roliga.

En personlig favorit är sekten med tekniskt avancerade sengångare som utser Sid till "eld-kungen".

Givetvis kommer du ha roligt åt "Ice Age 2" om du är en sådan som älskar animerad film och gillade ettan. Men tyvärr, det är helt uppenbart en uppföljare, med allt vad det innebär.

- Harald Åberg

CURSE OF THE RING i regi av Uli Edel (DVD)

("Ring of the Nibelungs", 2.57, Fantasy, 2004)

Filmen bygger på Richard Wagners opera "Der Ring des Nibelungen", som i sin tur baseras på gamla sägner, sagor och folktro.
Historien handlar om Siegfried som växer upp i tron att han är son till en smed när han egentligen är rikets tronarvinge. Han är den ende överlevaren efter en attack där båda hans föräldrar mördas. Smeden hittar den övergivne pojken och uppfostrar honom som sin egen. Siegfried själv minns så klart inget om sitt ursprung.

När han möter den vackra och obesegrade krigardrottningen Brynhilde från Isenland och lyckas övermanna henne i strid uppstår ömma känslor. Hon har genom en spådom fått veta att bara en man som kan vinna över henne i strid kan bli hennes make. Innan de skiljs åt lovar de att snart återses.

Men annat kommer ivägen för kärleken och den ljuva återföreningen. Siegfried får för sig att han skall döda den lömska draken Fafnir som förpestar tillvaron för folket i bygden och därmed komma över guldskatten draken vaktar - där Nibelungarnas ring är mest värdefull. Tyvärr är skatten behäftad med en förbannelse, som Siegfried övermodigt skiter i. Vilket förstås straffar sig. Sen är det magi, intriger, uppdagandet av hans sanna ursprung, ondska och krossade hjärtan i parti och minut.

Max von Sydow struttar runt som gammel-smed, Kristanna Loken känd som Terminatorbrud är den stridsdugliga valkyrian Brynhilde och Julian Sands är Kung Günthers stygga lakej Hagen, som ständigt smyger runt och är lömsk.

Kanske är filmen mer söndagsmatiné än mäktigt drama, och ibland blir det nästan buskis när det är halvtaskiga morfningar, en tveksamt animerad drake och krystade repliker, men man rycks ändå med i berättelsen och känner tårarna i ögonvrån när allt går mot sin katastrofala upplösning.

Det är garanterat uttänkt att operan blev film i en tid när fantasy-spektakel som "Sagan om Ringen" drar in miljoner på bio. Den här spelar inte i samma liga, men kan vara nåt för den som gillar äventyrsfilm blandat med fantasy och inte orkar med nittioarton timmar operaskrål för att få reda på hur det går för Siegfried och Brynhilde.
Jag kan bara säga...happy endings är inte ett tyskt påfund.

- Mia Gustavsson

CRASH i regi av Paul Haggis (bio)

("Crash", 1.52, Drama, 2005)

En skickligt gjord episodfilm som påminner lite om "Short cuts" och "Magnolia". Flera människoöden vävs samman på ett smart sätt och precis när man tror att man vet var karaktärerna står så skiftas perspektivet så att deras självklara roller som ond eller god förändras.
Saker är inte svarta eller vita. Särskilt inte i en film som handlar om just det, rasism, krocken mellan de färgade och de vita.

Vissa scener i filmen är magkrampsframkallande och plågsamma. Det är svårt att värja sig när saker går mot oundviklig katastrof. Det finns en sorg och en vrede som genomsyrar hela filmen, men samtidigt en ljusare ton som handlar om stolthet och förmåga att förändras. På gott och på ont.

"Crash" syftar både på fysiska krockar, mellan bilar och mellan människor, och på mentala krockar. När fördomar, eller brist på fördomar, ställs mot en verklighet som kanske ser helt annorlunda ut.

"Crash" utspelas i Los Angels och vi möter invandraren som får sin butik rånad, låssmeden som försöker komma ur gänglivet för att rädda sin dotter, den färgade brottsutredaren vars bror är kriminell, den idealistiske unge polisen som tror på allas lika värde och hans luttrade rasist-kollega som tar ut sin frustration på alla han kan, politikern som försöker gjuta olja över rasmotsättningarna och hans bittra och fördomsfulla fru. Och några till.
Matt Dillon har man inte sett så här bra på länge, och Sandra Bullocks lilla roll är nåt helt annat än de präktiga roller hon brukar få spela. Men bäst är den hårt ansatte Don Cheadle, som är navet kring vilket filmen rör sig.

Filmen vann tre Oscars - bästa film, bästa originalmanus och bästa klippning 2005. Klart sevärd.

- Mia Gustasson

Bulldozer