Det senaste ur filmhyllan

Under rubriken "Ur filmhyllan" publicerar vi kortare recensioner och kommentarer om både nysläppta och äldre filmer. Klassiker, favoriter sedda om och om igen, eller DVD:er man önskar man aldrig hyrt eller aldrig bänkat sig framför TV:n eller i biofåtöljen för.
Högt och lågt ur alla genrer.

KALENDERFLICKORNA i regi av Nigel Cole (DVD)

("Calendar girls", 1.44, Komedi, 2003)

"Kalenderflickorna" är en film som baseras på en verklig händelse. Tillvaron i en liten engelsk by vänds upp och ner när en av medlemmarna i den lokala husmorsföreningen föreslår ett helt nytt tema till den årliga kalendern som säljs för att samla in pengar till välgörenhet.
Hon tycker nämligen att husmödrarna skall posera nakna i kalendern för att sätta lite sprutt på försäljningen. Hon befarar att vyer av kyrkor och solnedgångar inte kommer att dra in tillräckligt med pengar för att uppfylla det mål de har, att köpa in väntrumsmöbler till leukemisjukhuset. De medelålders brittiska kalenderflickorna blir en succé och det påverkar vänskap, äktenskap och den konservativa föreningen.

Filmen är brittisk, vilket märks. Det skulle vara helt uteslutet att visa så mycket naken hud av medelålders kvinnor, som de verkligen ser ut, i en Hollywood-film. Dessutom är väldigt lite av filmens fokus intriktat på den del där stråkarna vanligtvis åker fram - när en av kvinnornas man dör i leukemi. Det är bara en passus i filmen som ger bakgrund till kalenderhistorien.

"Kalenderflickorna" är en söt, oförarglig och välspelad komedi som handlar om vänskap, relationer, kvinnors åldrande och mod. Helen Mirren och Julie Walters spelar väninnorna Chris och Annie med bravur. Det blir aldrig sentimentalt eller krystat.

Vinsten med att se filmen på DVD är att extramaterialet rymmer en dokumentär där man får träffa verklighetens kalenderflickor, och veta hur filmen kom till.

- Mia Gustavsson

THE AVIATOR i regi av Martin Scorsese (DVD)

("The Aviator", 2.43, Drama, 2004)

Jag blev väldigt förvånad när denna film om den jättekände amerikanske miljonären, filmskaparen och flygpionjären Howard Hughes lanserades. Jag hade nämligen aldrig ens hört talas om honom.
En film om en för mig helt okänd person, vars främsta efterbörd är flygtekniska landvinnigar kändes sådär sexigt. Särskilt när det är den sammetskindade och överskattade spolingen Leonardo DiCaprio som spelar huvudrollen.

Ändå måste jag erkänna att filmen var ganska engagerande och spännande, eftersom Hughes var både ett geni och en totalvrickad excentriker. Hans storstilade projekt, hans filmstjärne-tycke (kul att se Cate Blanchett som Hughs romantiska intresse Katherine Hepburn!) och hans modiga flyginsatser gjorde hans pyskiska sjukdom och hans slutliga förfall än mer tragiskt.

Men samtidigt är filmen lite väl pompös och påminner mig tyvärr om en annan film som älskades ihjäl av kritiker, men i mitt tycke var ganska medioker, "A beautiful mind". Den här är i samma stil. Mer av en Hollywood-konstruktion än en realistisk och nära skildring av en person som drabbas av en psykisk sjukdom.

Bäst är att det på DVD:n finns rikligt med dokumentärt material om verklighetens Howard Hughes. Jag tror det är en bättre källa till kunskap om Huges liv än en spelfilm.

- Mia Gustavsson

BROKEBACK MOUNTAIN i regi av Ang Lee (Bio)

("Brokeback mountain", 2.14, Drama, 2005)

Oscarsvinnare och förra årets film-snackis i USA. En Hollywood-producerad film om cowboy-homos har fått både den kristna högern och mer liberala krafter att sätta kaffet i vrångstrupen. Inte kan man väl slakta det sista machoidealet på det sättet?

Nja, när uppståndelsen lagt sig är det inte så mycket mer att yvas över än den där klassiska storyn om olycklig kärlek som vi sett tusenfallt förut. De tu som älskar, våndas och hålls åtskilda utan att få leva ut sin passion annat än i smyg. Den enda skillnaden är att de tu älskande är råbarkade män i slitna jeans, med cowboyhatten i pannan, tummarna i bältet och grova nävar att smekas med. Men konventionen och deras egna rädslor håller dem isär.

Annie Proulxs berättelse är en sorglig en. Späckad med längtan, förtvivlan och ouppfyllda drömmar. Och en hel del "ridande machoman som tampas med naturens krafter".
Vackert filmad och eftertänksamt berättad, utan allt för stora gester. Lite som när Lasse Hallström tog sig an hennes roman "Sjöfartsnytt". Ang Lee gör som alltid ett bra jobb. Vilket bevisades genom en regi-Oscar vid årets filmgala.

Laddningen finns egentligen mellan raderna, även om den fysiska kärleken inte mesas bort helt utan faktiskt finns med också. För kärlek börjar med skojbrottning och slutar med påsättning. Eller kanske lynchning?

Mycket välspelat med hetero-hunkarna Jake Gyllenhaal och Heath Ledger i huvudrollerna. Kanske är det lite av problemet? Trots sammetsblickar under hattbrätten, hårt spända käkar och tajt spända jeans så är den erotiska laddningen mellan de båda männen inte i mitt tycke så stark att den bär historien. Det blir ett slags mysterium...varför de två envisas med sina hemliga möten och genom dem riskerar så mycket...

Ändå, en film som är värd varenda spänn att se om den skrevsparkar en enda unken homofob.

- Mia Gustavsson

MÄNNISKORNAS STAD i regi av Regina Casé (DVD)

("Cidade dos homens", 4.46, 2003)

"Människornas stad" är en lös fortsättning på filmen "Guds stad". Men här presenteras livet i Rio de Janeiros favela i episod-format med de två kompisarna Acerola och Laranjinha i centrum. TV-serieformatet gör att man behöver en hel del tid för att plöja igenom allt, men samtidigt gör det att man hinner lära känna karaktärerna mer.

Där "Guds stad" var brutal, våldsam och plågsam väljer "Människornas stad" ett annat perspektiv. Det är samma miljöer, samma sorts händelser och ändå berättat med mycket mer värme och humor. Det är en hård vardag i en farlig miljö, men det är samtidigt skildrat ur de street-smarta killarnas perspektiv. De är i grunden godhjärtade, men hamnar i ständigt trubbel när de försöker tänja på gränserna och skaffa sig pengar, fördelar och tjejer.
I deras vardagsliv ser man knarkaffärer, gängkrig, social misär, utanförskap och kontrasten till de som lever utanför slumområdet på berget.

Snyggt formspråk och foto, rappt berättat, oväntade vändningar och överraskande perspektiv. Varje avsnitt är en avslutad berättelse, med nåt slags moraliskt dilemma eller uppgift som skall lösas. Man känner med killarna mer och mer ju bättre man lär känna dem i serien. Jag vill jättegärna se en fortsättning om livet i favelan och vad som händer med Acerola och Laranjinha och alla de andra.

- Mia Gustavsson

NATTENS VÄKTARE i regi av Timur Bekmambetov (DVD)

("Nochnoi Dozor", 1.50, SciFi, 2004)

En rysk, dystopisk vampyrscifi. Det är inte varje dag man snubblar över en sån. Den gick upp lite undanskymt på biografer i Sverige och försvann ganska snabbt igen. Tyvärr. I hemlandet har den sopat banan totalt och del två, "Dagens väktare", i den planerade trilogin har redan haft biopremiär där. Filmerna bygger på den ryske fantasyförfattern Sergej Lukjanenkos romantrilogi "Night Watch", "Day Watch" och "Dusk Watch".

Det är svårt att referera till andra filmer, för det här liknar inte mycket jag sett förut. Kanske vampyrullen "Underworld", en släng av det godas kamp mot det onda "God's army" eller lite "Matrix" kan anas, men samtidigt är den inte alls sådär futuristiskt slick och designad. Människor och miljöer har socialrealistiska drag. Det är sunkig förortsstämning, ruffigt och slitet. En mörk storstad. Samtidigt öppningar till andra dimensioner och mörkar makter mitt ibland högshus och tunnelbanependlare. Ändå en doft av magisk realism, saga och fantasy. Och humor. Vad kan vara roligare än att de kollar en ryskdubbad Buffy på TV medan en hungrig vampyr smyger omkring i faggorna?

I en bombastisk inledning där det inte sparas på fantasy-krutet sätts premisserna. De onda och de goda har efter en sammandrabbning enats om en vapenvila och lagar som båda lägren måste följa. Människor som har övernaturliga förmågor kallas De Andra och kan välja vilken sida de vill tjäna. Nattens väktare är de goda krafterna som kollar så att de onda inte bryter mot reglerna, och Dagens väktare som håller koll på de goda, är förstås deras motståndare. Anton Gorodetsky är en motvillig nattväktare som tillsammans med sina luggslitna kompanjoner läxar upp vampyrer och andra mörkermakter som tar sig friheter. Dessutom är hotet om apokalypsen nära. Det finns en profetia om att en av De Andra som har stora krafter skall komma att välja fel sida och rubba den 1000-åriga balansen.

Visuellt snygg, överraskande och banbrytande. Jag ser fram emot de övriga delarna.

- Mia Gustavsson

IMMORTAL i regi av Enki Bilal (DVD)

("Immortel (ad vitam)", 1.38, SciFi/Fantasy, 2004)

Den här franska scifi-filmen är minst sagt udda, både i story och i utformning. Filmen har jämförts med "Blade Runner" och "Det femte elementet", vilket inte är helt taget ur luften, även om den har mer drag av serietidning och fantasy i vissa delar. Den påminner också mycket om "Sin city" med sin utpräglade serie-estetik och om den snyggt animerade scifi-rullen "Final Fantasy". Ändå blir man ibland konfunderad över blandningen mellan riktiga skådisar och helt animerade karaktärer. Tyvärr stjäl det här en del fokus från filmen, som annars är bländande visuellt snygg och läcker.

För manus och regi står Enki Bilal. En fransk serieguru med jugoslaviskt ursprung. Filmen bygger på första delen i hans Nikopol-trilogi "Gudarnas marknad".

Den egyptiske guden Horus (killen med människokropp och örnhuvud) har sju dagar på sig att vinna tillbaks sin odödlighet, annars är det finto för honom. Hans gudapolare väntar i en jättelik svävande pyramid över New York medan han raggar på en mystisk blåskinnad kvinnovarelse, som är den enda som kan ge honom hans kraft tillbaks...om han lyckas befrukta henne.

I denna odefinerade dystopiska framtid härskar naturligtvis ett fascistiskt, korrumperat läkemedelskonglomerat som håller människorna i slaveri. Frihetskämpen Nikopol släpps genom Horus försorg fri ur fångenskap för att användas som hans mänskliga verktyg. Istället blir de konkurrenter om samma kvinna. Sen finns det otäcka varelser som strimlar människor till köttfärs, en mystisk man från en annan dimension, en fet borgmästare med en ond sidekick och en halvt uppkäkad poliskommissarie på seriemördarjakt. För att bara nämna något...

Filmen är en udda skapelse som visserligen dras med en del både manusmässiga och estetiska underligheter, men det är ändå en sevärd film för scifi-fantaster.

Extramaterialet på DVD:n är även det intressant eftersom det bland annat består av en "making of"-film där animatörer och andra kommer till tals och diskuterar filmens specialeffekter och det fyra år långa arbetet bakom filmen. Man blir svårt impad!

- Mia Gustavsson

DIN MORSA OCKSÅ! i regi av Alfonso Cuaron (DVD)

("Y Tu Mama También", 1.40, Drama/Road Movie, 2001)

Julio och Tenoch är två överklass-strebers i övre tonåren, vars flickvänner har dragit på semester till Europa. Kvar hemma i Mexico City är de två överkåta, brajrökande slackerskillarna och driver omkring. När de träffar den vackra Luisa på ett bröllop kan de inte låta bli att ragga på henne, trots att hon är Tenochs kusins fru och betydligt äldre än dem.
De bjuder med henne på en tripp till en påhittad paradisstrand, och när hennes äktenskap strax efter krisar nappar hon oväntat på erbjudandet. Inga kunde vara lyckligare än Julio och Tenoch, och de ger sig glatt iväg mot en påhittad destination. När Luisa dessutom inte verkar ha nåt emot att gå rakt i deras "fälla" kan de knappt tro sina ögon...

Det här är en typisk road movie där huvudpersonerna alla genomgår något slags personlighetsutvecklande resa parallelt med den fysiska resan. Killarnas flåsiga, fnittriga sexfixering utmynnar i vänskapskris när Luisas desperata behov av att ta igen missade ungdomssynder gör dem till konkurrenter om hennes gunst.

Det är mycket snack i den här filmen, men också en del "verkstad". Det snackas sex hela tiden och utövas också en del sex. Och inte i kyskt vaselinsmetigt motljus. Ibland blir jag nästan generad. Det känns tyvärr lite orealistiskt att den sofistikerade Luisa skulle hänga på så ogenerat i pubbe-killarnas höhö-sexsnack och finna det utmanande att förföra dem. Detta oavsett arten av livskris.

Men filmen är underhållande och det är roligt att se latino-snyggingen Gael Garcia Bernal i en av sina första roller.

Extra-materialet på DVD:n är ganska lamt. Meningslösa "deleted scenes", en lista på vilka priser filmen vunnit, lite smakprov från filmens soundtrack (där är det förvisso svensk-känning med ett bidrag av Eagle Eye Cherry) och en smårolig kortfilm som handlar om prassel till höger och vänster. Mest poänglös är "bakom-filmen" som med skakig handkamera redogör för filmteamets interna skämt under inspelningen och inte så mycket mer.

- Mia Gustavsson

THE PROPOSITION i regi av John Hillcoat (bio)

("The Proposition", 1.44, Western, 2005)

Det ökända och våldsamma Burns-gänget har splittrats. Mellanbrodern Charlie (Guy Pearce) tröttnade på den äldste brodern Arthurs (Danny Huston) excesser i våld och övergrepp så han tog lille Mikey (Richard Wilson) med sig och stack sin egen väg. Men det är inte lätt att vara fredlös i den australiensiska vildmarken. Den hårdföre lagmannen kapten Stanley (Ray Winstone) är fast besluten att hänga hela burnsligan, men allra helst vill han göra slut på Arthur.

Eftersom Arthur är lika svårfångad som en skugga, han lever i ett otillgängligt klippmassiv och skrämmer slag på alla, till och med aboriginerna, så har kapten Stanley arbetat ut en djävulsk plan. Han fångar Charlie och Mikey och ställer Charlie inför ett ultimatum. Om han inte återkommer med Arthurs huvud innan juldagen så lovar Stanley att lillbrorsan skall dingla i galgen.

Nick Cave har skrivit manus och komponerat musiken till den här Australiensiska westernfilmen som hans kompis John Hillcoat regisserat.
Det är en saga om svek, moral och brutalitet målad i gråtoner. Ingen är egentligen särskilt sympatisk, Burns-ligan är våldsamma och saknar respekt för andras liv, kapten Stanley är besatt av sin jakt och innevånarna i den lilla utposten allt kretsar kring är ena riktiga svin.

"The Proposition" är en ruskigt visuell film, det är varmt, svettigt och fullt av flugor på ett sätt som bara kan beskrivas som snyggt. Varje bildruta är maximerad för att förmedla myten om artonhundratalets Australien som en gudsförgäten ödemark där lag och rätt bara var riktmärken.
Dessvärre har man ändå schabblat bort det centrala i berättelsen, Australien. Filmen kunde lika gärna ha utspelat sig i USA.
Det finns egentligen ingen anledning till att tro att det är Australien, bortsett från en och annan känguru. Urinnevånarna förekommer visserligen, men till och med de som har framträdande roller känns som om de bara är påmålad lokalfärg och det är där "The Proposition" misslyckas. Det känns helt enkelt aldrig angeläget utan bara som en generell moralitet.

- Harald Åberg

Bulldozer