Erövring

Det är inte nog att rymdvarelserna vill oss illa. De vill givetvis åt vår planet. Dess råvaror, dess naturskönhet, det behagliga klimatet eller helt enkelt de välsmakande innevånarna.
Redan innan H G Wells Marsinvasion var vi hotade av erövrare från en annan planet.
Förståsigpåare har hävdat att genrens popularitet är rotad i skuldkänslor från kolonialismens dagar. Och nog kan man se vissa paralleller utkristallisera sig om man tänker på hur till exempel engelsmännen betedde sig i Afrika.

FILM:
Arkiv X (X-Files, 1998):
TV-serien fick en filmefterföljare till slut. Allt skulle avslöjas och vi skulle förstå hur allt hängde ihop. Så skrev David Duchovny på för ytterligare en säsong och inget intresse fanns för att avslöja vad rymdinvasionen egentligen handlar om. Tror vi används för att odla fram tåliga rymdvarelsehybrider eller nått.

Battlefield Earth (2000):
Scientologi är en rolig religion, så länge du har gott om pengar. Få har så gott om pengar som John Travolta. Mycket av den förmögenheten anser han att han har sin religion att tacka för. Därför ville han filmatisera en av grundaren L Ron Hubbards böcker. Hubbard var en bättre predikant än författare, något de som sett denna kalkon kan skriva under på.

Body Snatchers (1993):
Kultklassiker om de illasinnade rymdvarelserna som tar över personalen på en rymdbas. Har filmatiserats minst tre gånger. Den första filmens tydliga flirtar med kommunistskräcken i femtiotalets USA är nog roligast men andra gången det begav sig stod Leonard Nimoy med på rollistan. Tredje invasionen av kroppstjuvarna är den tråkigaste. Heter "Världsrymden anfaller" på svenska.

Independence Day (1996):
"Genuin och smakfull patriotism tillsammans med autentiska datorscenarion, nedtonade oneliners och hiskliga rymdstrider" beskrev en bekant till Bulldozerredaktionen den här filmen som.
Andra menar att han antingen var totalt ironisk eller fått det hela så ofantligt om bakfoten att han glömt att sätta ut negationer i meningen.

Plan 9 from outer space (1956):
Ed Wood bekymrade sig sällan för saker som manus och realism när han filmade. "Det är ju på film, klart folk tror på det" lär ha varit hans stridsrop.
Den här märkliga soppan har utnämnts till den västerländska civilisationens sämsta film till och med av folk som sett "Sökarna". Rymdlingarnas plan nio går ut på att återuppväcka de döda för att på så sätt ta över jorden.

Quatermass and the Pit (aka Five Million Years to Earth, 1967):
I ett tunnelbaneschakt i London hittas mystiska skallar som tros vara förhistoriska. Professor Quartermass tar dom till sitt lab och där påverkar benen människor på märkliga sätt. Quartermass inser att det rör sig om resterna av en invaderande armé och att hotet är på väg att uppstå igen. En mycket välfilmad och välspelad film och därför värd att rekommendera. Kult-scifi från 1967.

Rymdinvasion i Lappland (aka Terror in the Midnight Sun, 1958):
En av svensk filmhistorias mest förbisedda filmer. Har inte så mycket med invasion att göra förutom titeln. En geolog spelad av John Carradine (far till B-filmskungen David Carradine) undersöker en meteor som störtat uppe i finnmarkerna. Det visar sig vara ett rymdskepp inehållande tre mystiska killar i svart och ett stort ludet monster. Monstret river renar och skrämmer samer. Mycket märklig men sevärd SF-film.

Starship Troopers (1997):
Jättelika insekter som inte så mycket suktar efter att invadera vår planet som att bara göra den till mos är motståndarna i den här filmen. Robert A Heinleins facistoida framtidssamhälle tolkas med utsökt ironi av den gamle SF-räven Paul Verhoven. En oerhört cool rymdfilm tycker så gott som hela Bulldozer-redaktonen.

They live! (1988):
Härlig scifi-satir av John Carpenter. Affärsmän har här köpslagit med utomjordingar om herreskapet på jorden. Tillsammans hjärntvättar de människor med sublimala meddelanden. Inte förrän John Nada (Roddy Piper!) finner en låda speciella solbrillor får den grå massan upp ögonen för världen de lever i. Filmen innehåller förutom hundratals slemmiga aliens också tidernas längsta omotiverade slagsmål över ett par glasögon!

Världarnas krig (The War of the Worlds, 1953):
H G Wells numera klassiska opus om Marsianernas attack på jorden har dramatiserats hur många gånger som helst. Mest känd är kanske Orson Welles radioversion som orsakade masspanik då den sändes första gången i USA. Det har också gjorts musikal på temat, vilket en gång för alla bevisar att en redig invasion från rymden är den allra bästa berättelsen.


TV:
First Wave (1998-2001):
I vågen av X-files hangarounds utmärkte sig denna kanadensiska serie med sin märkliga mix av rymdinvasion och Nostradamus profetior. Bulldozerred blev aldrig riktigt klok på serien innan den slutade gå.

Tripods (1984-1985):
Misstänkt lik "Världarnas krig" vill vi minnas att den här brittiska TV-serien var. Trebeningarna invaderar jorden och ett par ungdomar försöker fly undan de gigantiska krigsmaskinerna. Den här sortens TV-underhållning har tyvärr fått stå tillbaka nu när "Cityakuten" och repriser på "Silikon" anses som det bästa man får sända. Skriv till TV-bolagen och klaga!

V (1983-1984):
Rymdinvasionernas rymdinvasion. Alla som har rätta åldern inne såg hur de slemma ödlorna med sina gigantiska rymdskepp tog över jorden. Först låtsades de som om de ville vara våra vänner, sedan visade det i sann invasionsanda att de bara ville äta oss. Kultklassiker som frammanar nästa lika varma nostalgiska känslor som "Fem myror..." och "Bröderna Dahl".
Dessutom fanns minst ett par av de kvinnliga ödlorna på mittuppslags-poster i tidningen Okej, bara en sån sak...